Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Det har diskuterats om, och isåfall var, ett nytt hotell på Kinnekulle skall byggas.
Men det har ju funnits ett hotell på Råbäck, granne med Munkängarna.
Och när jag rev bland gamla turistbroschyrer idag dök det upp ett foto på detta anrika Turisthotell
Och om det nu byggs ett nytt hotell så skall det självklart uppföras på exakt samma plats,
Bland den järnvägslitteratur jag har fått som gåva ingår Sveriges kommunikationer från 1962.
Tabell 157 är särskilt intressant, den som visar tidtabellen för tågen mellan Gårdsjö och Håkantorp.
Där framgår det att Filsbäck inte fanns med, vilket dock Truve gjorde – och Hällekis egendom uppe på Kinnekulle hade faktiskt en egen hållplats.
Tittar man söder om Lidköping så fanns Tomtehagens hållplats, 4 km från Lkps jvst. Men Esplanaden var ännu inte etablerad, den som så småningom kom att ersättas av Framnäs City. Men det där med City är nog lite övermaga, kan tyckas.
Den som vill lära sig mer om pemmikan bör läsa Klas Östergrens bok Hilde.
Med utgångspunkt i en gestalt ur Henrik Ibsens samtidsdramer Frun från havet och Byggmästare Solness har Klas Östergren skrivit en bok om Hilde Wrangel.
Det är mot slutet av boken som pemmikanbehovet uppstår.
Jag har läst ut boken och vill gärna rekommendera den till andra bokläsare.
Jag tror faktiskt att den här lilla fröken har trivts alldeles utmärkt under sin vistelse i mammas och pappas gamla hemtrakter i västra Skaraborg. Men nu får farfar återgå till att gräva i sina gamla Velingarötter, fast egentligen är han (och farmor!) såklart betydligt mer förtjust i de små rotskotten som sticker upp, och som växer och frodas så det står härliga till!!
Det har blivit ett väldigt gnällande och ”tyck synd om mig tjatande” hos dessa stackars husbilsägare.
Men i själva verket är det inte alls synd om dem, de som utan betänkligheter vräker sig i materiellt överflöd (husbilsägande är det ultimata uttrycket för en sådan utmanande livsstil) och hotar vår livsmiljö.
Och ”ställplats”! Vad är det för påhitt egentligen? Cykelställ känner jag till men ordet ”ställplats” verkar helstolligt och väcker förstämning i mitt inre.
Då är det bättre att storsatsa på cykelvägar på landsbygden. För turister skall det vara självklart att kunna hyra cyklar på närmast belägna järnvägsstation. För den som inte klarar att ha med sig stor packning på hojen rekommenderas färdiga paketresor där övernattning med frukost ingår.
Givetvis finns det små, billiga husbilar (jag känner en bloggföljare som äger en sådan) och innehavare av sådana får grönt ljus (för husfridens skull), förutsatt att cyklarna hänger där bak.
Men det bör vara lite besvärligt att resa. Då släpar man inte med sig så mycket brôte (och kör hem med ännu mer!!) och åker man dessutom kollektivt till resmålet och sedan svingar sig upp på cykeln så får folkhälsan en rejäl knuff framåt!
NLT’s insändarsida har idag ett inlägg som ger husbilsägarna en rejäl bredsida, under det att cykelvägsivrarna får välbehövligt medhåll i ett annat:
De levande är de döda på semester (se inlägg från gårdagen). Tillbringa helst inte den semestern i en husbil, och absolut inte på en ställplats!!
Med Majlis bland hästar och bullar på Hellekis säteri. Och när vi drog vidare till Västerplana Annex träffade vi på en mycket tillgiven katt. Tuppen var av plåt men där fanns även en som var livs levande, galandes bakom ett rejält buskage. Och en fin hemvävd trasmatta tog vi med oss hem.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7522276
Min bundsförvant vad gäller hanteringen av pandemin är den som håller i dagens Sommarprogram i P1.
Enligt DN tillåter sig Björn Olsen att vara personlig och pratar om hur det var att drabbas av en hjärntumör, men han försitter inte sin chans att ge ännu en känga till Folkhälsomyndigheten och media.
Först Djurgårdsudde, sedan Sjölunda. En lyckad sjusovaredag är nu till ända.
Den här lilla tjejen från Hässelby Strand tycks trivas gott på Skogshyddans lekplats.
Klättrandet och klängandet sker under överinseende av självaste farfar.
Som en skänk från ovan har jag fått tre kassar fyllda med litteratur om Sveriges järnvägar. Böckerna är i princip orörda och torde betinga ett högt värde, framförallt kulturhistoriskt men även ekonomiskt.
Jag var erbjuden ytterligare ett stort antal böcker inom samma ämnesområde, men av utrymmesskäl blev det bara de böcker som jag tror skall intressera mig allra mest.
Sveriges kommunikationer från 1962 är en av godbitarna. Då kunde man t.ex. fortfarande hitta tidtabellen för tågen mellan Skara och Göteborg, via Gräfsnäs.
Och boken om järnvägsreklam har några avfotograferade affischer som skulle göra god nytta under rådande pandemi.
Bengt Rahms blogg 