Det har gått 13 år sedan mötet i Järpås ägde rum. Det har hänt en del sedan dess. Kåken förfaller och fordonet har brunnit upp.
Vi ser ut över Apelviken från vår balkong
Det har blivit många tågresor till Varberg för vår del genom åren. Men i år ser det dystert ut på resefronten.
Att ge sig ut bland dårarna som hålls på våra vägar lockar aldrig och Folkan vill helst att vi undviker att färdas säkert och miljöriktigt (dvs kollektivt).
Men tröst finnes. Glöm inte att förstora bilden med hjälp av den lilla fyrkant som dyker upp nere till höger i bild när kameran har aktiverats.
Utsikt från DN-Skrapan
Man kan ligga på sängen i Stenhammar och blicka ut över Riddarfjärden. Saltsjön anar man i bakgrunden.
Havsutsikt – hemifrån
Man kan ligga på sängen i Stenhammar och blicka ut över havet
En helt oemotståndlig udde
Varför åka många mil i bil för att se havet när vi har Vänern och Djurgårdsudde alldeles inpå knuten?






Därtill var trängseln denna (stundtals) fina dag helt obefintlig på det helmysiga caféet
Vad handlar detta egentligen om?
Enligt Folkhälsomyndighetens statistik tillkom det 35 nya dödsfall idag, orsakade av COVID19. Men när siffran läggs upp på Worldometer redovisas endast 12 döda.

Så är det i princip varje dag, inte minst avseende nya konstaterade nya fall.
Jag begriper inget. Gör ni? Gör andra länder likadant?
Om siffran är för låg vissa dagar måste den väl vara för hög andra dagar, annars stämmer det ju inte i slutändan.
Foton från fordomdags
Några cirka 30 år gamla foton – dels från Gategården i Skår, Gökhem där min morbror Tage och hand Ingbritt hade sitt paradis, dels från Båltorp i Sätuna, Broddetorp där min morbror Nils och hans Magnhild sedan länge hade tagit över den bondgård som ursprungligen var min mormor och morfars.




Man måste självklart åtgärda farligt placerade elkablar
Bloggaren har påtalat risken med den frameroderade elkabeln på Strandpromenaden uppe vid Furuhäll.



Men kabeln ligger kvar. Antingen är den icke längre strömförande eller så bryr sig inte de som har anlagt vandringsleden (och som egentligen har det yttersta ansvaret för de strosandes säkerhet).
Lika illa är det med det oskyddade stupet alldeles i närheten. Bloggarens riskbedömning delas inte av Lidköpings kommun.
Vasstäkt vid Villa Giacomina
Idag har vassen mejats ned med hjälp av maskiner liknande dem som användes vid Hornborgasjöns restaurering.

Om man tänker på vassboende fåglars häckningsperiod så borde den vara överstånden.
För egen del tycker att det är vacker med vass, bara den inte breder ut sig alltför mycket och kanske till slut invaderas av t.ex. alar. Men att hålla vassarna är ändå viktigt:
https://www.sverigesvattenmiljo.se/artiklar/vanerns-strander-vaxer-igen
Jag vet inte om den sjöbotten, som ligger aningen söderut från den som åtgärdades idag har varit vassbevuxen tidigare. Men där finns ett mindre område där det varnas för lerig botten.
Häromveckan hörde vi talas om en kvinna som hade sjunkit så djup ned i dyn därstädes så att hon omöjligen kunde ta sig därifrån för egen maskin. Räddningstjänsten fick tillkallas för att dra upp henne.
Måhända att utebliven vassbekämpning hade omöjliggjort en sådan allvarlig händelse.
Vassar som breder ut sig för mycket är inte bra, men att ta bort vass för att göra en badstrand större är mindre klokt.
En aspekt som aldrig får glömmas är att vassarna är en viktig livsmiljö för t.ex. fiskar, fåglar och allehanda insekter.
Blå pil – täktområde
Röd pil – de speciella maskiner som kom till användning (kan blott anas)
Den gula skylten nere till höger i bild visar var den leriga och potentiellt livsfarliga lerbottnen börjar
Vinka från tomhetens mecka

https://www.gekas.se/shoppa/gekas-webbkamera/
Dessvärre är beteendet förenat med en hög grad av smittsamhet.
Blott några få individer har förunnats en livslång immunitet mot habegär och köpgalenskap, individer som inte frivilligt besöker vare sig Ullared eller Torps Köpcentrum.
Att åka till Ullared torde vara ett av de värsta exemplen på det så typiskt svenska härmaperiet. Men det finns andra oroande fenomen på uppgång – som stensättande av halva tomten.
Men tro inte att bloggaren vinkar åt denna typ av livsyttringar. Han hötter istället med näven, precis som gamle Simon på Båltorp gjorde när han förargade sig över mänsklig galenskap.