Bengt Rahms blogg

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/fallucka-farthinder-som-ska-sanka-farten

Det behövs hårda tag för att komma åt hastighetsöverträdarna i Lidköping. Vad laglösheten beror på är inte klarlagt. Mitt stalltips är bristande mognad i prefrontala cortex.

Men nu finns det ett effektivt sätt att komma åt de som är obekanta med begrepp som ansvar, omdöme och hänsyn.

Visserligen kan en och annan gammal rishög till raggarbil rasa ihop när luckan faller, men det må betraktas som en form av handfast bilbesiktning.

Jag hörde uttrycket för första gången idag (i P1 ”Vetenskapsradion på djupet” kl. 12.09).

Internetpsykiatri ger oss en bra förklaring till detta icke helt ovanliga fenomen:

Hälsoångest är en stark och ihållande oro för att själv ha eller kommer att drabbas av allvarlig sjukdom.

https://www.internetpsykiatri.se/behandling/halsoangest/

Givetvis förekommer hälosångest även under den pågående coronapandemin. I det fallet är oron och ångesten naturligtvis befogad, men den får inte ta över helt och hållet. Helt riskfritt lär livet aldrig bli, och det skall vi nog vara tacksamma för.

 

Föreningen har bokat en arborist under ”JAS-perioden”.

De stormbyar som svepte fram över landskapet under gårdagen och natten har dock lett till att ett av våra träd redan har farit i backen,  ett träd som inte var avsett för åtgärder från arboristens sida.

https://www.expressen.se/nyheter/60-000-ar-gammal-dna-okar-risken-for-svar-covid/

Klicka gärna på ”Deras studie”  med hjälp av länken till Expressen och öppna sedan PDF-filen så får du veta mer om var på Jorden neandertal-DNA är vanligt förekommande hos befolkningen.

Några detaljer föreligger dock icke. Delar av Sydostasien är dock värst ”drabbat”.

Hur det ligger till med de som färdas i gamla amerikanare är oklart, men jag fruktar det värsta. Fylla, slagsmål och risk-DNA är ingen bra kombination.

Det var på 1960-talet då staden var känd för att ge breda perspektiv på tillvaron.

Foto Falbygdens museum

Men sedan hände något – de stora statliga företagen SJ, Telia och Posten drog ner kraftigt på sin personal på orten (och bloggaren drog fem mil norrut).

Därefter hamnade staden på ungefär samma medelmåttiga nivå som landet i övrigt.

Så här (anslag i coronatid) hade ingen falköpingsbo uttryckt sig på 60-talet, den saken är hundrasäker:

Obs! Det är inte ”sprina” bloggaren syftar på. Men man behöver inte vara medlem i MENSA för att räkna ut varför rekommendationen kan leda till ytterligare ett fall.

Staden som bloggaren flyttade till har aldrig erbjudit några större utblickar mot omvärlden. Gränsen har gått vid de vyer kyrktornet kan erbjuda.

Antalet MENSA-individer steg dessvärre inte i Vänerstaden i samband med att bloggaren klev av på perrongen den vackra sommaren -76.

 

… torde denna farmor ha varit.

(Från Twitter)

Det finns starka krafter som vill demolera det mesta av det som finns kvar av Lidköpings tätortsnära skogar.

Jag vet inte vilka som är värst i att driva förödelsen men under de år som socialdemokraterna har suttit vid makten i kommunen har det gått snabbare och snabbare med skövlingen av skogarna.

Betongsosse är en benämning som dessvärre icke tycks sakna grund. Vad hände med  den fantastiska tanken om Det gröna folkhemspartiet?

Dessutom har delar av ledningen inom socialdemokratin i Lidköping ett stort motorintresse, något som märks i t.ex. Kartåsskogen med stor Motorbana och en nyetablerad Biltemabutik.

Men som tur är finns det även krafter som kämpar emot, krafter med mycket stor kunskap om vikten av att skydda vår natur.

Ur NLT fredag 2/7

Man kan ana den löftesrika flaggan bland träden vid Villabadet,  i närheten av Vattenverket.

Men där uppenbarade sig även resterna av ett träd (al) som visade klara tecken på åskåverkan. Trädet har uppenbarligen blivit såpass skadat så det som återstod sågades helt sonika ner.

Efter att ha läst morgondagens ”Under strecket” i SvD skyndade jag mig att låna denna bok:

Ett urklipp från Under streckets recension av Fröjdelekar:

”Den där dagen vid midsommartid 1679 drog flickhopen till klockaren, för att ”dansa till hans spel”. Han var inte hemma, men istället fick de tag i nyckeln till kyrkan. Likt ett verkligt brudtåg paraderade de genom byn, gick in i kyrkan och plockade fram kyrkobok, brudsmycken, brudpäll och brudstolar. Nu inleddes en vigselakt, där den brudklädda Anna skulle vigas och kamraten Brita fick bli brudgum. En ring hade de också fått tag i och tydligen fungerade någon som präst.

Där tog leken slut, men det hela kom till församlingsprästens kännedom. Visserligen insåg han att flickorna handlat ”av barnsligt ovett och oförstånd”, men han anmälde dem till domkapitlet. Genom sin lek – som dessutom utspelade sig i kyrkan – hade de brutit mot ett av sakramenten. Initiativtagarna straffades med att sitta ytterst i kyrkbänken och lyssna på en offentlig straffpredikan. De äldsta bland dem, som var sådär 10-12 år gamla, fick sitta på kyrkans straffpall, medan minstingarna, som var hälften så gamla, inte ansågs ansvariga för sina handlingar.”

Först måste jag läsa ut deckaren ”Trattoria Primitivo”, ingen litterär höjdare, men inte utan spänning. Men några fröjdelekar handlar denna bok definitivt inte boken om.