Bengt Rahms blogg

Artikel i DN med allvarliga anklagelser:

Geriatrikprofessor Yngve Gustafson anser att många äldre inte behandlas mot covid-19 utan istället direkt får palliativa läkemedel.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/geriatrikprofessor-det-har-ar-aktiv-dodshjalp/

Några citat ur artikeln:

Att rutinmässigt ge äldre med lunginfektion andningshämmande läkemedel som morfin och midazolam, är aktiv dödshjälp, för att inte säga något värre, säger han.

Att bo på ett äldreboende är inte en diagnos. Det i sig kan aldrig vara ett medicinskt underlag för att avgöra om man ska leva eller dö. En läkare kan via telefon ordinera palliativ behandling. Det är en kränkning, en diskriminering och ett lagbrott att inte göra en medicinsk bedömning av vad som är bäst för den enskilda patienten.

Basal behandling med näringsdropp, blodproppsförebyggande läkemedel, syrgas och behandling av sekundära bakteriella lunginflammationer med antibiotika  hjälper äldre.

När morfin, midazolam och haldol (palliativ cocktail) används på patienter med syrebrist påskyndar det absolut döden för dem. Eftersom det råder besöksförbud vet ofta anhöriga inget. Etiska aspekter diskuteras inte, men jag anser att det här är olagligt, och att en del av dessa patienter hade kunnat klara sig om de istället givits syrgasbehandling.

Jenny Fjell är tillsynsläkare vid Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, var med att starta Facebookgruppen ”Alla har rätt till syrgas!”.

Covid19 är i de flesta fall inte dödlig. Jag försöker uppmana kollegorna på Ivo att titta närmare på det här.

Min kommentar: Kan det vara så att de höga dödstalen på våra äldreboenden till stor del beror på olaglig aktiv dödshjälp och inte pga dålig hygien hos personalen (som Folkhälsomyndigheten vill låta påskina)?

 

 

Hembygdskvarnens vackra trädgård skänker hugsvalelse i coronatid, och måhända även viss lindring – när man som Anne – har råkat bränna (den uppsträckta) handen på spisen.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/annika-linde-en-manads-stangning-hade-gett-oss-tid/

Klipp ur artikeln:

Sveriges tidigare statsepidemilog Annika Linde är mycket kritisk till hur Sverige förberett sig på hur en pandemi kan slå mot äldrevården.

Det har uppenbarligen helt saknats en koordination av vilken beredskap som faktiskt finns. Det avslöjar väldiga brister där den ene skyller på den andre, säger hon.

Skulle man göra om detta så tror jag att vi skulle ha stängt betydligt hårdare i början. Man borde ha vetat vilken dålig beredskap vi hade inom vården och äldrevården. En stängning skulle kunnat ge oss en chans att förbereda oss, tänka igenom saker och dämpa smittspridningen maximalt. Det är efterklokskap och jag vill inte säga att jag när det begav sig hade kunnat vara klokare än vad vår ledning i Sverige varit.

Annika Linde menar att Sverige borde lyssna på WHO och testa väldigt mycket. Dessutom förespråkar hon att vi borde bära munskydd om vi vistas inomhus där det är oundvikligt att vi träffar olika människor, som i affärer.

Jag tror att man kan begränsa smittan med det. Det har ju visats att de som är smittade sprider viruset betydligt mindre om de sätter på sig munskydd.

Det Linde är särskilt kritisk mot är hur skyddet av de äldre har skötts. Här menar hon att det har brustit i kommunikationen mellan Folkhälsomyndigheten, andra myndigheter och kommunerna och att Sverige saknade en strategi för hur man skulle agera för att skydda äldre och andra inom olika typer av omsorg om landet drabbades av en pandemi:

Strategin som framfördes var att personal som var sjuk skulle hålla sig hemma, alltid vara noggrann med handhygien och att ingen anhörig skulle besöka äldreboenden. Den visade sig ju vara fullständigt otillräcklig med tanke på alla de riskmoment för spridning som finns med det arbetssätt man måste ha när man vårdar människor. Man underskattade problemet. Det var en klar felbedömning.

Vad var det som brast?

– Man kan sprida infektioner innan man blir sjuk och vissa människor får inga symptom alls trots att de utsöndrar mycket virus i näsan. Det kan till exempel också ha handlat om att personal som jobbar på timmar inte har haft råd att vara borta och gått till jobbet trots milda symptom. Sedan var det brist på skyddsmateriel och på instruktioner och kunskap om hur den skulle användas.

Bloggaren: Huruvida artikeln befinner sig bakom betalvägg är oklart. Men den är klart läsvärd, den saken är säker.

Nu när det inte kan bli några resor till barnbarnen får man trösta sig så gott man kan.

Ett exempel är Kupé. Men det är inte riktigt samma läsupplevelse när man förmenas kaffe och bulle från Bistron.

https://www.sj.se/sv/reseinfo/kupe.html?utm_source=prio&utm_medium=email&utm_campaign=kupe_2005&utm_content=l1_kupe

I majnumret kan man bl.a. läsa att Emma Frans föräldrar är psykologer, om det nu skall vara till någon tröst.

Att coronaviruset har tagit sig in på våra äldreboenden beror inte på att personalen har slarvat med hygienrutinerna.

En av de viktigaste orsakerna är istället att viruset smittar redan någon/några dagar innan smittbäraren (personalen i fråga) har insjuknat.

De som försöker skylla på äldrevårdens personal borde få sig en rejäl uppsträckning (propparna får COVID19-patienternas försöka hantera, på våra intensivvårdsavdelningar).

Till dessa ”de” hör utan tvivel ledande företrädare för de myndigheter som ansvarar för smittskyddet, myndigheter som i det längsta förnekade riskerna med coronaviruset. Denna fördröjning torde ha påverkat statistiken på ett katastrofalt sätt.

Två nya döda – och smitta på ytterligare ett boende: “Vi lyckas inte”

Tegnell i en intervju med BBC (från artikel i SvD nu ikväll):

”Anders Tegnell säger också att det finns flera möjliga förklaringar till dödstalen, som inte har med strategin att göra, och att när Folkhälsomyndigheterna nu tittar på äldreboenden är det ”uppenbart” att mycket kan förbättras när det kommer till hygien och annat som ”högst troligt” kommer att minska spridningen på äldreboenden.

– Det är mycket beklagansvärt att det inte uppmärksammades av de som är ansvariga före det här hände, men det hände. Det är fruktansvärt, men det är inte säkert att en strikt nedstängning hade ändrat det så mycket.”

Det är så det brukar gå till. Det är de längst ned som alltid får skulden, trots att de mest skyldiga finns längst där uppe i toppen.

Vi som är skeptiska mot privathandlare blir rent lyriska när vi får se fotografier som detta:

Domuspersonalen i Falköping 1970. Jag tvivlar på att hela gänget krängde damkläder. Fotot kommer från Facebookgruppen ”Vi som kom ihåg hur Falköping såg ut förr”. Men ”kom” borde nog bytas ut mot ”kommer”.

Idag fyller vårt äldsta barnbarn Simon 14 år! Så här såg det ut när vi träffades för allra första gången.

 

 

Farmor höll i kameran. Och farfar fick äran att köra barnvagnen, ända till Helsingör!

Läsintensiteten kan öka. Det är en av ytterst få positiva effekter av den pandemi som plågar vår värld.

Denna bok föll jag för vid dagens besök på e-biblioteket:

Och det som levereras är tvivelsutan mycket läsvärt!

https://www.expressen.se/nyheter/qs/svett-skrack-och-syrebrist-detta-ar-viruskriget-inifran/

Först hade vi tänkt gå den nyrestaurerade Blombergsleden. Men vi ändrade oss snabbt när vi fick syn på stora klungor med Götenebor. Kommunen hade ordnat med skattjakt och gömt presentkort ute bland buskar och snår.

Vi valde istället Österplana hed och valls naturreservat, som faktiskt sträcker sig ända ned till rastplatsen ovan Västerplana by.

Inget presentkort i hela världen kan konkurrera med åsynen av de tusentals orkidéer som nu står i blom inne i reservatet. Men maskrosorna är sannerligen inte fy skam de heller!

Och några  skattletande Götenebor syntes som väl var icke till.