Bengt Rahms blogg

Här sitter mormor Lisa i förmaket på Båltorp. Det var där inne julgodiset fanns (det från släkten i Junkragården i Varnhem var i en klass för sig). Där fanns även den fnösketorra julgranen med levande ljus. Brandsläckaren var uråldrig men behövde som väl var aldrig plockas fram.

Någon kammare fanns inte i boningshuset men mormors hjärta var ändå stort och varmt.

Över gärdena utanför fönstret är det bara en kilometer till Löfwings café men vid tiden för fotot klarade man sig bra utan kaffeställen. Skafferiet med mormors alla kakburkar var nämligen ett populärt tillhåll. Dessutom serverades det kaffe med fikabröd fyra gånger per dag – först innan mjölket tidigt på morgonen, därefter 11-kaffe och tre-kaffe. Sista fikat avnöjts vid TV-apparaten (med svartvit och flimrande bild), detta vid 8-tiden på kvällen.

 

 

Ikväll åt vi kräftor som Kristina hade fiskat i sjön Unden i somras. Vi fick tina upp dem med hjälp av en hårfön, något som tydligen inte fick denna ledsna kräfta att bli  på ett bättre humör.

 

Tur att den han flytta till fridfulla Skara innan skjutandet kom igång. http://vastergotlandsmuseum.se/kraks-herrgard/

Men på pansarskjutfältet fanns det gott om sånglärkor och tofsvipor (men gudskelov inga militärer) denna Annandag Påsk.

 

Åren kring 1965 var jag ofta hos min mormor och morfar i Sätuna. På gården bodden även min morbror Nisse med familj.

En påsk hade Nisse samlat ihop åtta rejäla rishögar i den hage han hade röjt. Det var en blöt vår med mycket vatten i markerna. Även riset var surt. För att få eld på brasorna hade vi med oss en rejäl dunk med fotogen. Med hjälp av fotogenet fick vi rejäl fart på elden och snart brann det på åtta ställen i kohagen.

När påskeldarna hade börjat slockna övergick vi till att skjuta Tigerskott. Vi hade två paket var om tjogo skott. Vi gick runt boningshuset och sköt av våra smällare, en efter en.

Min mormor blev antagligen uppledsen på skjutandet. Hon klev ut på kökstrappan och blåste upp en stor papperspåse och drämde till allt vad hon orkade. Det small så att det slog lock för öronen.

Nisse och jag lommade in. Mormor Lisa hade blivit våran överman. Resten av kvällen satt vi på andra våning och tittade mot Stora Bjurum och Dagsnäs där herrskapsfolket brände av sina stora, dyra raketer. Några smällar från raketerna hörde varken Nisse eller jag, rejält lomhörda som vi var efter explosionen på kökstrappan.

Här ses morfar Simon utanför kökstrappan, en riktig krutgubbe:

 

 

 

En falnande påskeld och en något beslöjad fullmåne vid Hanken och Vätterns strand i Sveriges fina reservhuvudstad

 

Idag har vi blivit bjudna på riktigt god mat av Kristina på Löfwings i Sätuna, druckit kaffe och ätit Drottning Viktorias favorittårta på Islanna Ladugårdscafé, sett en och annan trana vid Bjurum och beskådat en blåmes på en fin fotoutställning på Västergötlands museum i Skara (som verkligen kan rekommenderas).
Historien bakom tårtan beskrivs här: http://islanna.com/bagarstuga/

 

Vad är väl Bottenhavet och Bottenviken mot Bottensjön. Och Vaberget med sina båda insprängda fort är alltid lika vackert att betrakta från Kristinas hus vid Bottensjöns strand, särskilt när solen just har gått ner bakom krönet.

Vad inte många vet är att insprängda i berget finns två mäktiga fort.

 

Sommartider, hej, hej, sommartider.

 

”Speeddate” på Klostret där vi råkade på den gamle vännen Robert Svensson med dottern Lydia. Robert bor sedan många år i Bjärka Säby där han verkar som konstnär och musiklärare. Hans fina målningar pryder hemmets väggar. Robert och Lydia delar vår stora kärlek till Kinnekulle.