Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Bara dagar efter att Petri förlorat sin fru i covid-19 hotar sjukdomen hans eget liv. I en månad har SvD följt intensiven inifrån – där den mest ensamma patienten aldrig lämnas ensam.
https://www.svd.se/i-en-sang-pa-intensiven-far-han-beskedet-frun-ar-dod
Förhoppningsvis inte bakom betalvägg.
https://www.svtplay.se/klipp/26870929
Inte minst undersköterskor bör titta på inslaget här ovan.
Vi får hoppas att en del huvuden kommer att rulla, framförallt på Arbetsmiljöverket.
https://www.svd.se/kvinnor-ses-fortfarande-som-inbillningssjuka
Citat ur artikeln i SvD:
Män sjukskrivs längre, opereras snabbare – och tilldelas dyrare rullstolar. Alltmedan lika sjuka kvinnor uppmuntras att ”sänka kraven” och ”ta initiativ till kramar”. SvD publicerar här ett utdrag ur den nya boken ”Feminism – en antologi”, där journalisten Agnes Arpi synar den ojämlika svenska sjukvården.
Kvinnor med olika sjukdomar berättar om år av lidande och år av vårdsökande, och en kronisk brist på information, stöd och respekt.
Endometriospatienter berättar om hur de nekas smärtlindring, eftersom de anklagas för att fejka sina symtom i jakten på opioider. De berättar om hur de har haft svåra smärtor sedan barnsben, men har avfärdats med saker som ”det gör ont att vara kvinna”. De berättar om hur de har kräkts, svimmat och haft blödningar utan att ha tagits om hand.
Varför är det fortfarande så vanligt att kvinnor behöver slita som djur för att få diagnoser, information och behandlingar?
Kvinnors beskrivningar av sina liv misstros ännu. Kvinnor betraktas fortfarande som inbillningssjuka, även vad gäller två nu så erkända och uppmärksammade områden som endometrios och förlossningsskador.
Kvinnor och män reagerar på gruppnivå olika på sjukdomar och läkemedel, men kvinnors specifika symtom och biverkningar har länge varit dolda. Ett av de tydligaste exemplen på de allvarliga konsekvenser som detta medför är det faktum att kvinnor ofta uppvisar andra symtom än män vid en hjärtinfarkt. Då mannen har varit norm har detta lett till att kvinnor har uppfattats ha ångest eller panikattacker i stället för en hjärtinfarkt, och därmed inte fått adekvat vård.
En minoritet av läkemedelsstudier har inkluderat kvinnor eller djur av honkön.
Det finns en rad absurda exempel på studier som berör kvinnor men inte tar kvinnor i beaktande. Till exempel genomfördes på 1960-talet en studie om huruvida hormonell behandling kunde minska risken för hjärtsjukdom efter klimakteriet, där 8 341 män deltog, men inte en enda kvinna. En annan studie undersökte hur fetma påverkar bröstcancer och livmodercancer utan att en enda kvinna undersöktes.
Först år 2016 beslutade amerikanska National Institutes of Health (NIH), världens största statliga forskningsfinansiär, att forskning som finansieras av myndigheten måste inkludera även djur av honkön.
SVBK, sveda-, värk- och brännkärring, är ett förnedrande uttryck som i Sverige tidigare användes mellan vårdpersonal och i journaler för att beskriva kvinnor med diffusa smärtor. Patienternas symtom kunde vara olika, troligtvis användes det för alla möjliga tillstånd. SVB-kärringen är tätt sammanflätad med hysterikan. Liksom sin mer internationellt gångbara olyckssyster existerar hon fortsatt i andra, mindre explicita former, särskilt sedan patienterna började kunna läsa sina egna journaler.
Kvinnor med Alzheimers sjukdom får tre timmar mindre hemtjänst i veckan än män.
Kvinnor får billigare hjälpmedel och rullstolar än män.
Kön och socioekonomisk status påverkar hur dyra läkemedel man får utskrivna. Kvinnor och socioekonomiskt svaga grupper får billigare läkemedel.
Kvinnor i Sverige med en form av rubbningar i hjärtrytmen får vänta i 15 år på rätt diagnos och behandling. Män får vänta sex år kortare. Detta trots att kvinnorna har mer symtom i form av exempelvis trötthet, andningssvårigheter, hjärtrusning och extra hjärtslag. Kvinnor blir oftare inte trodda eller tagna på allvar, och deras besvär tolkas som psykiska problem.
Kvinnor får inte lika ofta som män implanterbar hjärtstimulerare tillsammans med hjärtsviktspacemaker, trots att behovet är lika stort.
Sverige må vara ett av världens mest jämställda länder, med vård i världsklass, för att upprepa två i offentligheten välanvända floskler, men det räcker uppenbarligen inte. Utvecklingen har inte kommit ikapp tiden. Till den dag kvinnan och hennes kropp tillerkänns samma värde, resurser samt medicinska intresse lever hon i både ofrihet och ojämlikhet jämfört med den man som fortfarande utgör normen i medicinsk vetenskap och vård.
Min kommentar: Vård i världsklass tror vi oss ju även ha vad gäller COVID19. Men det håller inte resten av världen med om.
Och hur har de som jobbar inom de kvinnodominerade yrkena inom hälso- och sjukvården behandlats under pandemin?
Svar: Enligt ett mönster vi känner igen, dvs begäran om adekvat skyddsutrustning har förnekats dem av de där som står på scenen kl.14.00, hållande presskonferens – på betryggande avstånd från de sjuka.
Personalen på sjukhus och inom äldrevården får jobba halvt ihjäl sig under pandemin. Inga raster, 12-timmarspass, kan knappt på på toaletten, hinner inte äta. Samtidigt gör de myndigheter som håller presskonferens uppehåll mellan den 20 och 25 maj – dvs i 5 dygn. Men de som står där behövde nog vila upp sig.
Fråga de som sliter på intensivvårdsavdelningarna om inte även de skulle vela ha ett break på samma sätt. Men en sådan fråga hade med stor sannolikhet avfärdats som ett uttryck för kvinnlig hysteri.
”Folk och försvar” har sina årliga dagar på Sälens Högfjällshotell. Man får förmoda att närvarande generaler och politiker är bra på örat frampå kvällskvistarna.
Vi har även en ”Folknykterhetens dag”, en dag som nu för tiden inte gör något större väsen av sig. Det finns till och med de som vill avskaffa denna dag (ledarsidan i dagens Norra Skåne):
Det är jättepositivt att ungdomar dricker mindre alkohol än vad de gjort tidigare. Men det är värre med de ”vuxna”. Har någon exempelvis sett ett avsnitt av ”Vem bor här” där någon av de medverkande inte visar upp vin och/eller spritflaskor? Jag har det inte. Inte att undra på att de flesta besökta hem knappt ser beboeliga ut.
Jag tror inte att något barn i familjer där föräldrarna förtär alkohol som tycker att det är häftigt. Det behövs inga stora mängder för att personligheten hos den vuxne skall förändras. När sådant sker blir barn rädda. Mamma och/eller pappa blir som en helt annan person. I värsta fall ballar föräldrarna ur, totalt.
Det är att bättre att visa prov på mognad. Det gör man (bl.a.) genom att hålla sig nykter.
Således: Upp till förvar för Folknykterheten. Bruk av alkohol är inte värt att förvara, även om vinkännare (och andra starka krafter) gör allt för att normalisera det som egentligen inte handlar om något annat än att mätta ett sug efter alkohol.
Så här skall en som vill komma ut som vinkännare uttrycka sig för att verka hipp:
– Det här var ju fruktigt!
– Det smakar citrus eller äpple
– Det smakar bärigt, fruktigt, mörka bär
– Jag känner lite hallon, det finns drag av fläder i det här vinet.
Vill du gå vidare som vinkännare?
Syra – känner man på insidan av kinderna och sidan av tungan.
Fyllighet – kommer av alkoholen och känns på mitten av tungan.
Om inget annat imponerar eller du har glömt alla snitsiga uttryck:
– Det här var ju intressant – vilket såklart kan betyda precis vad som helst!
Min kommentar: Allt det där skulle jag faktiskt kunna säga om innehållet i den saftflaska vi har stående i kylen. Innehållet är för mig faktiskt riktigt intressant. Smakar särskilt gott till kvällens knäckemackor!!
Nu i eftermiddag hade jag sökt mig till Hembygdskvarnens trädgård för en stunds bokläsande.
Plötsligt hördes ett dovt flygplansmuller. Men när planet dök upp i skyn var det inte något amerikanskt bombflygplan, utan en vanlig hederlig Herkules.
https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2020/05/amerikanska-bombflygplan-ovar-i-sverige/
Många villaägare hakar på.
Att skapa små ängar på tomten är lovvärt. Att låta stenbelägga stora delar av villaträdgården är däremot rent beklagansvärt.
Det är mer regel än undantag att våra kommuner INTE berättar vilka äldreboenden det är som är drabbade av COVID19.🤫👾
Men vi behöver erinra oss hur det är vid ett caliciutbrott: Kliv inte innanför denna dörr för här inne grasserar vinterkräksjuka🤮
Då är det minsann inga chefer som utlyser sekretess. Och skulle de vara så dumma så att de gjorde det skulle det självklart ta hus i helsike👺
Vi har inte sällan fel sorts chefer inom de kommunalt styrda vårdförvaltningarna, chefer utan ryggrad, chefer som förmenar personalen rimlig skyddsutrustning, chefer som fjäskar uppåt men sparkar nedåt.
Karriären får inte utsättas för hot.😡
Det är klart att sådana chefer hoppar på sekretesståget. Det gäller att följa med strömmen, men helst undvika att reflektera och begrunda.🚂
Det är samma chefer som har tvingat på personalen ett heltidsprojekt som bara kan genomföras om personalen vissa dagar måste springa över till andra boenden för att få ihop sina timmar.🏃🏼♀️
Det skylls på att personalen inte tvättar händerna (oförskämt!!), men det skylls inte på de där uppe som tvingar personalen att dra runt smittan mellan olika boenden.
DN har bra läsning för de som bestämmer om sekretess:
En sak kan man vara övertygade om: De ”avdelningar” där det grasserar sjukdomar som vinterkräksjukan och COVID19 får sällan besök av sina egna chefer, inte ens om dessa chefer skulle vara försedda med bästa tänkbara skyddsutrustning.😷⛑
Tror de måhända att de skall ha svårt att hålla mun om det lidande och den slutkörda personal de har fått ta del av?🤐
Eller – hemska tanke – tror de att de själva skall smittas av det virus de har sagt till sin personal att ”det här är inget ni skall vara överdrivet oroliga för”?
Från ledarsidan i torsdagens SvD:
”En fransk statsvetare som undersökte attityder hos Europaparlamentariker berättade att han roat sig med att fråga vilka nationaliteter som uppfattades som de mest arroganta i Europaparlamentet. Det var fransmän. Och svenskar.”
”Den franska respektive svenska arrogansen yttrade sig dock på olika sätt. Medan fransmännen hade upphöjd min och kunde behandla andra öppet nedlåtande, var svenskarnas arrogans mer nedtonad. På ytan kunde de framstå som ödmjuka och vänliga, men under det bedrägligt blida låg självsäkerhet och självgodhet. Svenskar ansåg sig alltid ha de bästa lösningarna, och över huvud taget vara något bättre än alla andra, det vill säga: bäst. Och de kunde utförligt redovisa sin överlägsenhet för omgivningen.”
Denna svenska attityd visar sig naturligtvis även när det gäller den pågående pandemin:
Tungt bombflyg från USA:s flygvapen övar för närvarande över Sverige. Övningen genomförs i samverkan med det svenska flygvapnet. Svenska Gripenplan ska också tankas i luften från ett amerikanskt tankflygplan.
Läs artikeln i DN
Bengt Rahms blogg 