Myndighet för – eller i avsaknad av? -samhällsskydd och beredskap

För vår bostadsrättsförenings räkning har jag kollat upp var vi har vårt närmast belägna skyddsrum.

Så här gick det till under förmiddagen idag:

Efter att ha hänvistats från kommunen till Länsstyrelsen, från Länsstyrelsen till MSB, på MSB fått reda på att inga handläggare fanns tillgängliga, men tipsats om Skyddsrumsverksamhetens karta, har jag kommit fram till att Stenhammarskyrkan, med adress Brynåsavägen 7, är vårt närmast belägna  skyddsrum. Där finns 180 platser tillgängliga – om behov skulle  uppstå.
Men Anne och jag tog en promenad runt fastigheten på ovan angivna adress. Där fanns inte tillstymmelse till skyddsrumsskyltning.
Väl hemma igen ringde jag Stenhammarskyrkan (med adress Brynåsavägen 7).
Den unga kvinna jag pratade med hade aldrig hört talas om något skyddsrum.
Men en stund senare ringde hon upp och hade då hittat det rätt stora skyddsrummet. Eftersom det är fastighetsägarens skyldighet att ordna med skyltning kommer frågan att avhandlas i kyrkans nästkommande styrelsemöte.
Det är tur att Putin inte knackar på just nu.
Den svenska beredskapen har, i likhet med Lidköpings miljöarbete, alltid varit bra -dock bara på pappret.
Igår kväll stötte jag på en gammal frisör. Han var mycket orolig och bekymrad för skördarna med tanke på den svåra torka som råder.
Han var ilsk på kommunen för att denna ägnar sig åt både skogsskövling och i anspråkstagande av prima jordbruksmark, detta för uppförande av urvräkiga kåkar.
Vad ägnade sig den gamle frisören åt denna kväll? Jo han hölls bland äppelträden och plockade bort överflödig kart, för att på så sätt åstadkomma en god äppelskörd.
Så tänker, så agerar en människa som vet vad samhällsskydd och beredskap handlar om.