Nu när ”Pesten” är avverkad väntar en ny utmaning, en roman som skall göra ont.

Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Nu när ”Pesten” är avverkad väntar en ny utmaning, en roman som skall göra ont.

Föräldrarna tillbringade sina sista år i livet på Ranliden, ett äldreboende vid foten av Mösseberg – nåbart via blott fem minuters promenad från Resecentrum.
Men föräldrarna slapp uppleva både pandemin och nedläggningen av Ranliden.
De som bodde kvar vid tiden för nedläggningen tvingades flytta. En del hamnade långt ut i periferin, på garanterat av kollektivtrafik (viktigt för besökande) icke försörjd belägenhet.
Men det centralt och vackert belägna Ranliden skall inte rivas. Där skall det bli 170 kontor för de byråkrater som har att hantera äldrevård, hemvård, funktionsnedsatta grupper och enskilda och familjer med behov av särskilt stöd.
Där skall således pappersvändarna sitta och gotta sig, under det att många av de med behov av äldreboende/demensboende är utlokaliserade till några vindpinade byggnader, belägna bortåt Fåraberget/Gamla Åslevägen, dvs vid vägs ände.
Om dessa pappersvändare skall göra någon som helst nytta har de bland annat att tillse att det ALLTID finns ett stort lager av skyddsutrustning, utifall att det som fallet är nu, skulle råka bryta ut en pandemi eller annan typ av allvarlig smittsjukdom.
SklT har en artikel om den dyra ombyggnaden av Ranliden. Tyvärr kan jag inte läsa den pga att den är låst:

Jag har ett foto från mysiga Ranliden, taget i maj 2017 (av min bror), det sista året vår mor var i livet. Raggarbilen tillhör inte någon av Rahmfamiljerna.
Möjligen att det kan ha rört sig om någon sort raggarbilsutflykt för äldre (men knappast ett event av den typen som gick av stapeln i Lidköping nu i lördags, en skandalartad tilldragelse som Anders Tegnell kom att kommentera vid dagens presskonferens):

…åtminstone de drygt 1000 ”flickjägare” som under lördagskvällen ägnade sig åt allmän dräggighet, kryddad med allvarliga brott mot rådande smittskyddsbestämmelser.
Oavsett om din jaktinstinkt är aktiverad eller inte (eller om du rentav tillhör de som känner sig jagade av dessa tragiska reliker från 50-talet, som drar skam och coronasmitta över stad och bygd) – Läs och begrunda:

Vill man se lite extra knäpp ut är det bra att ta sådana där selfies, något som praktiserades vid dagens sköna vårvandring i krokarna kring Blomberg.






Att bli varse hur raggare beter sig är alltid lika deprimerande, men när raggarbilsfolket dessutom har mage att bryta mot Folkhälsomyndighetens pandemiförordningar, då blir man rent ut sagt helförbannad!

Ännu ett trevligt följartips ute från Frits udde:
Men hade Snoddas levt idag hade han nog hellre gått i Tegnells fotspår
Idag for vi ut till Edward Nonnens Degeberg för att vandra i naturreservatet Parkudden. Men kosläppet var redan avverkat så det blev till att parkera sig alldeles invid färisten, i händelse av att kreaturen skulle få för sig att gå till anfall.








Följartips från Frits udde. Svindlande vackert! Måste ses!!!!
https://urplay.se/program/213937-tyska-raketer-i-kongos-djungel
(Känsliga personer varnas för den rökande och supande släkting till oss som plötsligt dyker upp i filmen).
De kan nämligen vara skadliga för barns utveckling!

KFC är lekplatsernas motsvarighet till snabbmat. Det finns något torftigt över miljöer som verkar anlagda för att uppfylla säkerhetsnormer, snarare än inspirera till lek.
KFC har emellertid inget med billig, friterad snabbmat att göra. KFC står för kit (redskap), fence (staket), och carpet (gummimatta). Det har medfört att vi numera anlägger lekplatser, utan spännande buskage och gröna rum.
Men för våra barn blir det här platser där de inte vill stanna särskilt länge; redskapen styr leken, man känner sig snabbt färdig och vill hem igen.
Det tycks finnas en okunskap om vad lek innebär. Lek handlar bland annat om att utforska och testa gränser. Det är genom lek som barn utvecklar sin bedömningsförmåga och lär sig att hantera risker.
Lekplatserna har blivit för säkra för barns bästa, varnade Märit Jansson, docent i landskapsplanering, i SVT i vintras. Men kanske är en omsvängning på gång?
I höstas visades utställningen ”Lek! Design för lek i staden”, med ett kritiskt perspektiv på dagens snåla lekytor och snäva säkerhetstänk. Kommuner som Örebro arbetar medvetet för att skapa inspirerande miljöer för barn och komma bort från KFC.
Nyligen nominerades Årstabergsparken i Stockholm till Landskapsarkitekturpriset. Grönområdet är i stor utsträckning en lekpark, med mängder av lekmöjligheter i naturmarken. Här finns lekgläntor och målade stenar. Här finns utsiktstorn och pinndepåer med material för kojbygge.
I Lidköping finns det krafter som vill anlägga en lekplats i Giacominaparken. Jag har protesterat. Parken är alldeles utmärkt för barns lek och upptäckarglädje, i befintligt skick, utan inblandning av klåfingriga politiker och tjänstemän som inte begriper sig på barnens bästa.
Bloggaren beställde en pensel och en pytteliten färgburk från Slöjddetaljer i Skara.
Leveransen kom till dörren med Posten, i ett för ändamålet väl tilltaget paket
(Flaggan på bordet kommer från föräldrahemmet. Idag flaggar vi för både brorsan och Kungen).
