Bengt Rahms blogg

Och för folknykterheten!!

https://www.skaraborgslanstidning.se/artikel/beskedet-power-big-meet-stalls-in

Att det finns alerta vuxna som inte klarar att städa på egen hand är rent häpnadsväckande.  Men här får slöfockarna lite hjälp på traven:

https://www.theatlantic.com/health/archive/2020/04/pandemic-confusing-uncertainty/610819/

Det här fastnar jag särskilt för:

”The instinct to be calm and measured is laudable—until it isn’t. “Alarmism is equated with misinformation, and a lot of it is misinformation. But when you do have something coming, no one feels empowered to say: ‘This one isn’t alarmism,’” Tufekci, the sociologist, says. “There’s a cultural script that we play, and when the script changes, it takes time to shift to a new one.”

Jag är övertygad om att detta är svaret på varför Folkhälsomyndigheten – i det längsta – försökte förringa riskerna med det nya coronaviruset.

Att aldrig lyssna på ropet ”vargen kommer” kan i värsta fall leda till en katastrof.

Den här gången segrade arrogansen över alarmismen, något vi kan avläsa i Folkhälsomyndighetens skrämmande statistik.

Men danska (och norska!) kramar kan vara minst lika farliga.

Så här står det att läsa i SvD ikväll:

Både danska och norska myndigheter ger nu grönt ljus för mor- och farföräldrar att träffa sina barnbarn igen. ”Det är okej att kramas ibland. Och det är också okej att träffa sina barnbarn” säger Camilla Rathcke, chef vid danska Sundhedsstyrelsen.

Folkhelseinstituttet i Norge  meddelar att myndigheten har fått större kunskap om riskgrupper och barns smittsamhet.

”Vi vet nu att den viktigaste riskfaktorn är hög ålder – särskilt över 65–70 år. Dessutom vet vi att barn smittas mindre ofta och vanligtvis får mildare symtom. Det är främst personer med symtom som smittar andra. Därför anser vi att barn och morföräldrar kan träffas om de upprätthåller smittskyddsråden. Det viktigaste rådet är att inte träffas om någon av parterna har en luftvägsinfektion. Dessutom bör alla noggrant ha tvättat sina händer och hålla sig på avstånd. Det bästa är om du kan träffas utomhus. Om du är helt frisk och under 65 år kan du träffa dina barnbarn inomhus, men försök att hålla avstånd.”

”Även danska Sunhetsstyrelsen ger grönt ljus för folk i riskgrupp att träffa andra igen. Danska DR rapporterar att kramar och besök från familjen åter är ok för personer i riskgrupp. Det är okej att kramas ibland. Och det är också okej att träffa sina barnbarn. Det är varken bra eller nödvändigt att isolera sig på lång sikt och därför kommer vi med nya rekommendationer om hur man fortfarande kan leva sitt liv även om man har en sjukdom eller ett tillstånd som tillför ökad risk vid smitta. Vi har sett att några skyddar sig själva nästan lite för bra. Kanske så bra att de har blivit ensamma och ledsna över att sitta ensam hemma.”

Risken är nu att svenska folket börjar agera på det sätt som myndigheterna i Norge och Danmark rekommenderar. Vad det kan leda till vågar man knappt ens tänka på.

 

En del av de som har varit allvarligt sjuka i COVID19 riskerar bestående lungskador, i värsta fall lungfibros.

Både cytokinstorm och långvarig respiratorbehandling trots kunna orsaka ärrbildningar i lungvävnaden.

Some patients who survive COVID-19 may suffer lasting lung damage

Förmiddagspromenaden företogs i sjöfartens tecken.

Ute på Kinneviken stävade ett litet lastfartyg så sakteliga mot hamninloppet.

När vi åter klev in genom dörren hade våra nya grannar försett oss med Trossen, tidningen från Sjöräddningssällskapet.

Men det sällskapet hade inte kunnat bistå den kvinna som mobilpratandes passerade två av de avspärrningar som arboristerna i Villa Giacominaparken har satt upp.

Nu minns jag inte vad det hojtades uppe från trädtopparna. Måhända var det ”Ohoj där nere”! Hur som helst så uppfattade den unga kvinnan faran, om än i sista stund, alldeles innan trädgrenarna for i backen.

En sådan uttalade sig i tisdagsmorgonens nyheter från vetenskapsradion angående meningslösa andningsövningar i coronatid.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7465878

Huruvida titelsjukan går i vågor är svårt att veta. Men min egen känsla är att den har legat kvar på samma höga nivå (eller platå) i många herrans år, utan tecken på nedgång.

Vissa titlar kan faktiskt leda till tungvrickning, icke att leka med. Det är tveksamt om ens ovan nämnda översjukgymnast kan göra några under vid den här typen av posttraumatiska tillstånd.

 

Min uppfattning om 1177 är inte särskilt positiv.  Den stärks inte precis av olika berättelser jag har tagit del av i samband med coronapandemin

Här kommer det några synpunkter på 1177-rådgivningen, nu från intensivvårdsläkare

https://www.svd.se/lakare-flera-sjuka-borde-fatt-snabbare-sjukhusvard/i/senaste

Vid eftermiddagens promenad blev vi varse en figur som satt uppflugen i en bokkrona.

Vid närmare efterforskning visade det sig röra sig om en arborist, som på uppdrag från kommunen rensade Villa Giacominaparkens träd från murkna grenar, dvs sådana man kan få i skallen – om oturen är framme.

 

Men de som äger klokskap sätter hellre potatis. Sten är alldeles för hårdsmält, både för kropp och för själ.