Bengt Rahms blogg

Bloggaren vill inte lägga sten på börda vad gäller de som har åkt till alperna och i bagaget råkat ha med sig coronaviruset tillbaka hit till Sverige.

Hur de insjuknade/avlidna har fått sin COVID19 har jag ingen aning om.

Men hur kunde resandet till italienska och österrikiska alperna få fortgå, trots alla larmrapporter?

Om inte individen är i stånd att avboka en sådan riskfylld resa borde samhället sätta stopp.

Dödsfallen trillar nu in. De som (hittills) har avlidit är alla äldre med underliggande sjukdomar. Det är knappast troligt att de själva har befunnit sig i alpernas skidbackar de senaste 5 – 6 veckorna.

Jag inbillar mig att offren hade hade velat hänga med ett tag till.

Vi skall vara rädda om de äldre. Det borde alla ha tänkt på, långt innan viruset kom löst.

Att ingen av de som redan har fått sätta livet till eller nu vårdas på landets intensivvårdsavdelningar skulle ha fått sin virusinfektion från hemvändande alpresenärer förefaller mig ytterst osannolikt.

Det här inlägget saknar varje tillstymmelse till humor. Bedrövelsen är däremot stor hos bloggaren, framförallt över det faktum att egoismen (hos en del) uppenbarligen var större än omtanken om samhällets allra sårbaraste.

OBS att de flesta återvändare lär ha skött karantärsreglerna, till punkt och pricka. Men på en del håll verkar omdömet ha drabbats av härdsmälta, något som statistiken varslar om.

Och nu kom dagens statistik från Italien.

Det fortsätter uppåt och det på ett skrämmande sätt. Nedförsbacken känns avlägsen.

Istället för att sitta hemma och deppa, börja släktforska!

De företag som finns i branschen har verkligen förstått att det nu råder ett gyllene tillfälle att marknadsföra det de har att erbjuda.

Här några av de mail som har trillat ned i min brevlåda de senaste dagarna

Men tänk på att Riksarkivet är helt gratis, för alla. Och det är en riktig guldgruva för de som har rätt grundkunskap om hur man skall gå tillväga för att hitta i de välfyllda arkiven.

https://riksarkivet.se/

Om inte annat kan man få lite perspektiv på detta med att tvingas leva under svåra omständigheter.

Några av de som ännu vägrar att se coronaviruset som ett hot mot vårt samhälle och dess invånare har måhända den här obehagliga figuren som förebild:

https://www.dn.se/nyheter/varlden/bolsonaro-tror-att-coronaviruset-ar-en-konspiration/

Men vi får tro att alla snart lever upp till kravet om
armlängds avstånd
skydda alla äldre
samlas inte i större sällskap
ta inte i hand
tvätta händerna, utan att fuska
drick icke alkohol, ety levern behöver vara i fin form för dem som insjuknar

Det finns en säker plats i dessa virustider och det är lokalbussen.
Resenärerna är få. Avståndet mellan dessa är betryggande. Busschauffören har till och med låst främre dörren för att inte själv behöva smittas (och kanske därmed smitta andra).Så bussen är ett rätt säkert kort, även med tanke på att medresenärerna troligen är av den sorten som mest håller sig hemomkring.

Men undvik helst de stora butiker där alpresenärer och andra världsvana individer pläga frottera sig med varandra. Det räcker med att blicka in genom dörren för att förstå att där innanför råder rena yngelkammaren, för både sjukdomsframkallande virus och dito bakterier.

Glöm inte att se på tillvaron* med ett visst mått av humor. *Det gäller även det som publiceras i denna blogg.

https://www.cdc.gov/coronavirus/2019-ncov/hcp/clinical-guidance-management-patients.html

Det är efter 7-8 dagars sjukdomstid som försämringen brukar komma

” Clinical presentation among reported cases of COVID-19 varies in severity from asymptomatic infection to mild illness to severe or fatal illness. Some reports suggest the potential for clinical deterioration during the second week of illness.[2,5] In one report, among patients with confirmed COVID-19 and pneumonia, just over half of patients developed dyspnea a median of 8 days after illness onset (range: 5–13 days). [2] In another report, the mean time from illness onset to hospital admission with pneumonia was 9 days.[1] Acute respiratory distress syndrome (ARDS) developed in 17–29% of hospitalized patients, and secondary infection developed in 10%. [2,4] In one report, the median time from symptom onset to ARDS was 8 days.[3]

Approximately 20-30% of hospitalized patients with COVID-19 and pneumonia have required intensive care for respiratory support.[2–3] Compared to patients not admitted to an intensive care unit, critically ill patients were older (median age 66 years versus 51 years), and were more likely to have underlying co-morbid conditions (72% versus 37%). [3] Among critically ill patients admitted to an intensive care unit, 11–64% received high-flow oxygen therapy and 47-71% received mechanical ventilation; some hospitalized patients have required advanced organ support with endotracheal intubation and mechanical ventilation (4–42%).[3–4,9] A small proportion have also been supported with extracorporeal membrane oxygenation (ECMO, 3–12%).[3–4,9] Other reported complications include cardiac injury, arrhythmia, septic shock, liver dysfunction, acute kidney injury, and multi-organ failure. Post-mortem biopsies in one patient who died of ARDS reported pulmonary findings of diffuse alveolar damage. [14]

An overall case fatality proportion of 2.3% has been reported among confirmed cases of COVID-19 in China. [9] However, the majority of these cases were among hospitalized patients and therefore this estimate of mortality is likely biased upward. Among hospitalized patients with pneumonia, the case fatality proportion has been reported as 4–15%.[2–4] Among critically ill COVID-19 patients in China, the reported case fatality proportion was 49%. In a report from one hospital, 61.5% of critically ill patients with COVID-19 had died by day 28 of ICU admission. [9,15]”

Läs gärna hela sammanställningen via länken här ovan.
Man förstår att den här sjukdomen är farlig, och då inte bara för äldre personer.

Lugn blir man inte, snarare livrädd.

Björnar vaknar så här års. Rahmar gör tvärt om denna vår. De går i ide.

Äldreboendet i Flen, där fyra boende är drabbade av COVID19, saknar – som tidigare har rapporterats – ansiktsmasker till omvårdnadspersonalen.

Antagligen är de flesta undersköterskorna på detta boende kvinnor.

Inte ens i Wuhan i Kina tilläts personalen att jobba utan avancerad skyddsutrustning. Trots detta smittades mängder med sjukvårdspersonal, varav ett inte ringa antal avled.

Ungefär så här såg det ut i Wuhan:

Men tydligen gör det inte det i Flen. Undrar om personalen har informerats om vilka risker de utsätter sig för? Dessutom tycks det vara så att ju mer av viruset man får i sig, desto allvarligare sjukdomsbild.

De i Flen kan hinna få i sig en rejäl dos, men någon dosimeter lär knappast finnas till hands. (Corona lär betyda strålkrans).

Så lyder WHO’s bestämda råd

https://www.svd.se/studie-de-flesta-smittas-av-personer-med-fa-symptom

”Studien sätter fingret på en känslig punkt för många länder: att massprovtagning kan behövas för att få full kontroll över virusspridningen.

Det effektivaste sättet att motverka smittspridning och rädda liv är att bryta kedjan av smittspridning.
Det är något som även WHO-chefen Tedros Adhanom Ghebreyesus kraftfullt understryker. ”Testa, testa, testa”, sa han vid en presskonferens på måndagen. WHO vill se en intensifierad provtagning just för att hitta människor som bär på coronaviruset utan att uppvisa allvarligare symptom och isolera dem.

– Vi har sett allt fler åtgärder som stängda skolor och inställda sportevenemang och annat som samlar folk. Vi har däremot inte sett en ökande takt av högst angelägen provtagning och smittspårning. Det är ryggraden i kampen mot smittan, sa WHO-chefen.

– Det effektivaste sättet att motverka smittspridning och rädda liv är att bryta kedjan av smittspridning. Och för att nå dit måste vi testa och isolera människor, även mildare fall.”

Jag hörde på radio att fem personer på ett äldreboende i Flen nu är drabbade av COVID19.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/boende-och-personal-pa-aldreboende-i-flens-kommun-smittade-av-corona

Enligt en hög verksamhetschef i Flen saknar personalen på boendet i nuläget nödvändig skyddsutrustning, inklusive munskydd.

Det låter ju inte klokt, att personal skall behöva riskera liv och hälsa – både sitt eget och de boendes, detta delvis pga att svenska myndigheter inte reagerade kraftfullt redan när larmet kom från Kina i början av året.

Vårdapparaten har ”mörder” med byråkrater. Dessa har ökat med 30% i antal de senaste åren, allt medan de som verkligen gör jobbet – dvs undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, labpersonal m.fl. snarare har minskat i antal.

Tänk vilka beredskapslager sjuk- och hälsovården skulle ha kunnat bygga upp för blott en ringa del av de enorma resurser som numera hamnar inom den tärande byråkratin.

Men i väntan på att vi får myndighetschefer med omvärldskunskap och att vi åter ger makten till de medicinsk utbildade, samt skär ner på onödig byråkrati, får frontfigurerna inom vården fortsätta att agera kamikazepiloter, inte för att sänka amerikanska krigsfartyg, undan för att vårda och i bästa fall rädda livet på de som oftast helt oförskyllt har drabbats av viruset från Wuhan.

All vår heder är de värda, dessa våra hjältar som håller det hårt sargade svenska sjukvårdsskeppet flytande, med risk för deras egna liv.
(Som hjälte tänker jag mig inte mannen på fotot här ovan).

Horderna av pappersvändare sitter dock säkert, som i Regionens hus i Skövde, icke blott på armlängds utan på flera skotthålls avstånd från de platser där drabbningarna äger rum, de där målet är att bekämpa detta hemska smittämne, tyvärr med sämsta tänkbara motmedel.

Här vårdades livet, men nu har 29 av de äldre dukat under av COVID19.

https://www.latimes.com/world-nation/story/2020-03-15/nursing-home-visitors-coronavirus-life-care-center-kirkland-washington

Vi måste värna de äldres liv och hälsa.

Men på Ekot i morse talades det om det positiva med att pensionerade sjuksköterskor återinträder i tjänst.

Betänk dock att alla svenskar (inklusive pensionerad sjukvårdspersonal??) som är över 70 år uppmanas att hålla sig hemma, undvika sociala kontakter och aldrig befinna sig närmare en annan människa än 2 meter.

Gärna ”Life care”, men då skall det gälla alla, utan undantag!

Trots att jag har följt spridningen av detta virus i drygt två och en halv månad, och ägnat mycket tid åt att kommunicera min oro via t.ex. Twitter och denna blogg, är det först nu ikväll som jag börjar känna mig rädd, riktigt riktigt rädd.

Från och med i morgon befinner vi oss därför i en självpåtagen karantän (Anne är minst lika skraj som jag)
Vi kommer inte att besöka några fysiska butiker.
Butikspersonalen får plocka ihop matvaror och sedan får vi hämta ut kassarna i ett skåp på utsidan av butiken.
Vi kommer att vara ute mycket i naturen och då ta med oss matsäck hemifrån.
Elcyklandet lär bli intensivt, bara värmen kommer.
Fysiska möten med andra, även nära och kära, måste dessvärre pausas. Det får bli kontakt via Skype och liknande.
Vi kommer givetvis att hjälpa närstående och grannar när så behövs, men på ett ur smittosynpunkt så säkert sätt som möjligt.

Om de här åtgärderna räcker för att undgå smittan är ändå högst osäkert.

Och det som myndigheterna benämner milda symtom verkar ju i själva verket vara som en influensa av sällan skådat slag.
De unga människor som har berättat om sitt insjuknande minskar inte alls vår oro.

I vår ålder är det som rysk roulette, med en kula i cylindern.

Inte helt hopplöst således med tillräckligt för att med vi alla till buds stående medel försöker rädda livhanken.

Men när jag såg detta foto på nätet tänkte jag att nu är det nog helkört

Och så plötsligt detta: Var det inte så att barn under 9 år knappast visade några sjukdomssymtom överhuvudtaget?

Håll er till hastighetsgränserna.
Det skall ni alltid göra, men det är extra viktigt i nuläget.

Intensivvårdsplatserna behövs till de cirka 3% av alla COVID19-drabbade som inte överlever utan denna vårdform.

Då kan inte intensivvårdsplatserna vara belagda pga olyckor som orsakas av fartdårar och drogpåverkade bilförare.

Givetvis kan olyckan vara framme ändå, men uppenbara lagbrott måste stävjas med alla till buds stående medel och, när så är möjligt, beivras!

Egentligen skulle hastighetsgränserna under rådande situation kunna sänkas till max 80 km/h, av hänsyn till de som behöver vården allra bäst.