Bengt Rahms blogg

Det finns ingen anledning att nästan ta kål på sig genom att försöka prestera 10.000 steg varenda dag.

Rådet om 10.000 steg bottnar i ett reklambudskap som kan spåras tillbaka till OS i Tokyo 1964 då ett japanskt företag marknadsförde en stegräknare med det namnet! Underlaget är helt enkelt väldigt skralt.

https://www.svd.se/svenska-forskare-farre-steg-ger-stor-halsovinst

Nya rön tyder istället på att det räcker med 5 – 6.000 steg. Själv uppnår jag det målet med 15 minuters trampande varje morgon (när jag inte har snuva) på den träningscykel jag fick av mina snälla arbetskamrater i samband med pensioneringen, kompletterat med promenader till och från lokalbussen och vandringar kring Skogshyddan och Furuhäll.

Plusgrader alltså!! Den 2:a januari!! Det där med vinterbad är kanske inte så märkvärdigt trots allt.

https://www.svd.se/varmerekord-i-norge–186-grader-i-januari

Och på södra halvklotet står Australien i lågor. En av Radio Skaraborgs medarbetare är där just nu och förfasar sig över situationen. Jag förmodar att hen har flugit dit. Jag har för mig att hen i ett program sa till en kollega att hen i princip aldrig reser kollektivt.

Egot är viktigare än omtanken om Jorden och medmänniskorna. Att flyga och fara är en (o)mänsklig rättighet.

Men jag tänker fortsätta att kämpa för att mina barnbarn och alla andra unga människor skall få en dräglig tillvaro här på Jorden, även om vissa individer säkert lär känna sig trampade på tårna.

I kampen mot klimatförnekare och sverigedemokrati må inga medel skys.

TV-tablån på helgerna fylls så här års till stor del av ett program som benämns Vinterstudion. I denna studio sitter ett helt gäng med tyckare som tror sig veta det mesta om varför det går bra eller dåligt i backar, rinkar och spår (med eller utan bössor).

För mig är det viktigast att själv kunna vistas ut i friska luften, med eller utan idrottsredskap. Att sitta en hel dag i TV-soffan och lyssna på experternas förnumstiga tyckande ligger inte för mig. Inte heller lär soffsittandet förbättra folkhälsan (även om jag har full förståelse för att äldre, sjuka och handikappade kan glädjas åt programmet).

De stjärnor jag behöver hittar jag ute i Vintergatan.

Är det något det borde tyckas om så är det varför det är så lite snö och is i naturen på vintern nuförtiden.

Men varför oroa sig för klimatet? Det finns ju ishallar, konstfrusna skidspår och snökanoner. ”Det där med klimatförändringarna är ju bara snömos” tycks många anse. Den ohållbara livsstilen måste uppenbarligen försvaras med alla medel.

Min nyårsförkylning gör att det inte blir så mycket utevistelse. Men igår blev det en ändå promenad ner till Skogshyddan för att kunna blicka ut över Kinneviken och beskåda det vackra Kinnekulle i bakgrunden.

Någon Vinterstudie blev det inte. Men ännu ett avsnitt av ”Min bästa väninna” kunde vi se. Och när Rapport och Västnytt var avverkat tittade vi på ”Pärlemor – en film om Marianne Mörck”. En så fantastisk kvinna!!

Det är sådana program som skapar ljus i vintermörkret. Sedan får Vinterstudions tyckare tycka vad de vill.

Eftersom man bara får låna två e-böcker på en vecka på biblioteket här i Lidköping passade det bra att utnyttja det lånekort jag har i Nordöstra Skåne. Där har kommunerna ett bibliotekssamarbete som benämns Snoka.

Där fanns det en bok med titeln ”Herrgården”, skriven av Anna-Karin Palm, hon som även har skrivit biografin över Selma Lagerlöf, ”Jag vill sätta världen i brand”.

Tilläggas kan att boken Väninnekören var bra även om vi män fick oss en rejäl omgång. Men jag förstår inte tanken att vi män skall härma kvinnornas sätt att med sina väninnor öppet diskutera sina mäns fördelar och nackdelar.

Att det skulle vara en kärleksakt att diskutera sin hustrus fördelar och brister med sina kompisar tror jag knappast att någon man bejakar. Visserligen har vi våra från fosterstadiet felkopplade hjärnor, men aldrig att vi snackar vi skit om våra fruar med någon annan.

Men visst ligger kvinnornas rättkopplade (dvs på tvären) hjärnor rätt i tiden. Ett litet avsnitt från Väninnornas kör:

Missa inte denna fantastiska serie. Det är en brutal tillvaro som visas upp. Våldet är ständigt närvarande. Ibland har jag fått utbrott i TV-soffan, orsakat av italienarnas grymhet. Men det ges även utrymme för ömhet och vänskap (och ren galenskap).

Att få studera är få förunnat, även om man är ett underbarn.

Vi har hunnit se tre avsnitt. Det finns fler. Hur många vet jag inte.

Jag önskar ibland att serien skall ta slut (pga våldet) men oftast att den skall fortsätta med många fler avsnitt (pga att den är så himla bra).

27 personer i Wuhan, huvudstad i Hubeiprovinsen i Kina, har insjuknat i svår lunginflammation. Att det rör sig om ett virus är säkerställt, men inte vilken sorts. I värsta fall kan det röra sig om SARS.

https://news.rthk.hk/rthk/en/component/k2/1500318-20191231.htm

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/sars-svar-akut-respiratorisk-sjukdom/

Vi måste göra våra röster hörda, vi som varken är klimatförnekare eller bruna på insidan.

Jag brukar läsa insändarsidan i Norra Skåne. Det är inte alls särskilt bra för den mentala hälsan. Sidan har fullständigt ockuperats av sverigedemokrater och folk som inbillar sig att hotet om klimatförändringarna bara är ett påhitt av vänstervridna medarbetare på SVT!

Då är situationen betydligt bättre på NLT’s insändarsida. Enstaka bruna inlägg kan visserligen förekomma men klimatförnekarna har vett att hålla sig undan – men det smygflygs givetvis en hel del.

Att göra sin röst hörd är en plikt i ett demokratiskt samhälle. Överlämna inte ordet till krafter med ett budskap som hotar att förgöra oss alla. Skriv insändare, starta bloggar, organisera er.

Politiker och tjänstemän har inte alltid rätt. Ta upp sådant som engagerar er. Det behöver inte alltid vara de stora hoten. Själv har jag precis formulerat en insändare om riskerna med stupen längs med Strandpromenaden uppe i Furuhäll.

Att detektera och förebygga fallrisk lärde jag mig i mitt yrkesliv. ”Grindarna” behöver dras upp, med det snaraste.

Om insändaren blir publicerad återstår att se. Men att inte låta publicera den och att inte ta till sig budskapet är icke heller riskfritt. Faller en så faller måhända alla, dvs de som inte begrep sig på det där med riskanalys.

…skulle jag tro att den här boken handlar om. Intressant verkar den hur som helst vara.

Nu har jag läst färdigt boken Fjärilspojken. Efter första kapitlet ville jag sluta läsa eftersom boken gav en så kymig känsla.

Men jag tog mod till mig och fortsatte läsningen, och det ångrar jag inte.

Monark och imago – men det börjar med ägg, larv och puppa.

Den som värnar om naturen och miljön undviker med stor sannolikhet både nyårsraketer och flygfärder.

Jag noterar att en firma som kränger motorcyklar här i staden nu även ägnar sig åt att mångla fyrverkeripjäser. Ägarna skulle behöva konsultera Greta för att kunna komma på bättre tankar.