I själva verket är det de som är mellan 20 och 40 som behöver sjukhusvård i störst omfattning.
Vad gäller vanlig influensa är det mest äldre som blir svårt sjuka.

Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
I själva verket är det de som är mellan 20 och 40 som behöver sjukhusvård i störst omfattning.
Vad gäller vanlig influensa är det mest äldre som blir svårt sjuka.

Det finns tecken på att coronaviruset börjar sprida sig mer okontrollerat i Japan.



Och ännu fler

Mer oroande uppgifter i eftermiddag, nu om utvecklingen i Kina:
https://www.svd.se/fyra-procent-av-smittade-ar-sjukvardare
Bloggaren, som är en samhällsengagerad individ, vill gärna framföra sina åsikter, antingen som blogginlägg eller i form av insändare i den lokala pressen.
Nu har han en ny insändare på gång. Men för att inte missa någon aspekt lägger han ut förslaget i ”remissform” här på bloggen.
Den som har något att tillföra är välkommen med synpunkter.
Nu börjar det:
”Den lokala busstrafiken under helgerna är inte mycket att hurra över.
Men så påstås också Lidköping vara den kommun i Västra Götaland som har flest antal bilar och minst antal kollektivresenärer (sett per invånare).
Sannolikt skulle det bli fler resenärer på lokalbussarna om trafiken bedrevs alla veckans dagar, och i bästa fall då även ett minskat antal bilar på gator och torg.
Jag har ett förslag som utgör en liten dellösning på problemet:
Under sommartidtabellen går bussarna till Spiken/Läckö veckans alla dagar.
Istället för att låta dessa bussar ta vägen via Örslösarondellen (med en fullständigt livsfarlig hållplats i höjd med Plastgatan) – låt sommartrafiken gå via Gamla Läckövägen – med en hållplats vid Skogshyddan, en i Tofta och en uppe vid Stenhammar Park.
Vinster: De som bor i Stenhammar med omgivningar får en rimlig chans att ta sig till och från Centrum (med anslutande kollektivtrafik) – och detta veckans alla dagar. Och de som bor mer centralt kan komma ut till Skogshyddan för fika, bad och annat friluftsliv.
Jag tror att det finns tillräckligt med plats i Läcköbussarna för dessa dessa lokala resenärer. Att restiden förlängs med några minuter för Kållandsöresenärerna borde knappast leda till några upprörda känslor.
Men visst är det närmast genant att en kommun med 40.000 invånare (och som vill växa!) inte kan erbjuda lokal kollektivtrafik, från morgon till kväll, sju dagar i veckan, året om.
De som funderar på att flytta till Lidköping önskar sig säkert en kollektivtrafik värd namnet. Då kan vi inte ha en trafik som gör uppehåll från 15.00 på lördagar till 05.00 på måndagar.
I höstas anlände jag till Resecentrum en söndag vid 17-tiden, med ryggsäck, resväska och en begynnande förkylning. Strax före 18.00 var jag i mål uppe i ”Villalia”.
Vi försöker att i görligaste mån färdas kollektivt när vi är ute och reser. Kliver vi av tåget i t.ex. Hässleholm en söndagseftermiddag kan vi vara förvissade om att det finns anslutande lokalbussar. Den förvissningen borde vara lika självklar för de som kliver av vid vårt Resecentrum.”
Bloggaren hoppas att han inte är ute och cyklar med dessa sina tankar. Om han inte får medhåll lär det knappast bli någon insändare.
Han får isåfall trösta sig med att det troligen går lättare att knalla de fem kilometrarna hit ut om han inte är förkyld.
Alliansen i Hässleholm vill sälja det dagis där alla våra skånska barnbarn har gått/fortfarande går.
Köpare är ett norskt bolag som har gjort sig känt för att vanvårda äldre. Men Bullerbybarnen är inte att leka med. Skrinläggs inte planerna kommer det att bli andra bullar av.

Så måste man tolka beteendet hos de företrädare för det svenska smittskyddet som idogt upprepar budskapet om coronavirusets ofarlighet för landets befolkning.
Det är som att gång på gång ropa att vargen INTE kommer, trots att i princip varenda människa noterar att det kommer ju faktiskt en hel flock.
Trovärdigheten hos de experter som förringar hotet minskar därmed kraftigt.
Men WHO har äntligen kommit till full insikt om virusets pandemiska potential


När de första fallen upptäcks i Afrika, med sin underdimensionerade sjukvård, finns det verkligen anledning till panik. Där är vi inte än. Men det är nog en tidsfråga med tanke på Kinas närmast koloniala närvaro och verksamhet i många afrikanska länder.
Så har då boken äntligen anlänt från Tidaholms bibliotek.
Och där finns hon ju omnämnd – min morfars farmor Henriette Lovise Polinätt. Hennes mamma Sophie Söderberg, född i Stockholm 1776, hade tjänstgjort som jungfru hos välborne Carl de Delvig och dennes hustru Louise Edenhielm när de bodde på Bosjökloster i Skåne.


Välboren är en (ålderdomlig) titulatur på en lågadlig person (blåblodig), en titulatur som således dessvärre näppeligen kan brukas av bloggaren. Hans herrgårdar är rena luftslotten.
Viruset som har ockuperat min kropp vill inte släppa sitt grepp och det är säkert minst 10 dagar sedan jag senast trampade på motionscykeln.
Men kan man inte träna kroppen får man lägga krutet på att hålla knoppen i trim. Det är därför jag nu kastar mig över nästa bok.


Sanningen är att två tredjedelar av Jordens befolkning kan komma att smittas av coronaviruset – om vi inte tar hotet på fullaste allvar.
Nu har den lilla tösen hoppat på tåget tillbaka till Stockholm.
Det blir till att söka tröst i litteraturen igen.
Men boken ”Släkten och slavarna” var inte särskilt trösterik. Om ett antal slavar på ett av skeppen från Afrika till Amerika blev svårt sjuka kastades de helt enkelt överbord. Enligt kaptenen var det inte en värre handling än om han slängt ett fång med ved i havet.
Sådana handlingar skapar vredesmod hos bloggaren. Hade han fått tag på en sådan där slavhandlare hade han personligen gjort slavsylta av denne.
Men nu har han påbörjat läsningen av ”Kvinnorna runt sjön Björken”.
I årtionden har dessa sörmlandskvinnor törstat efter kunskap och bildning – och denna törst har de stillat genom att anordna studiecirklar.
När boken skrevs var det Astrofysik som gällde, med medverkan av Bengt Gustavsson och Ulf Danielsson.
Christina Jutterström är författare och en av de kvinnor som bor runt Björken – därtill sedan många år en av deltagarna i dessa berikande studiecirklar.

Boken om den ohyggliga scientologin är nu utläst.
Stackars de människor som har hamnat i denna ondskefulla sekts järngrepp, ett öde som drabbade bokens författare redan som barn.
Hon utsattes i åratal för en stenhård indoktrinering, med metoder som borde varit förenade med livstidsstraff för förövarna.
Som ung vuxen lyckade Jeanna Miscaviage Hill fly och hon är nu en av sektens värsta motståndare.
Nu väntar nästa bok. Det är Carl Johan De Geers bok ”Släkten och slavarna” som jag har tipsats om av en kompis.

Aftonbladet: ”I utställningen Släkten och slavarna är det förfadern Louis De Geer (1587–1652) som sätts under lupp. För ett antal år sedan fick Carl Johan De Geer reda på att den kände industrimannen även sysslade med slavhandel och ägde en slavstation i Ghana. Insikten gav honom vad han kallar en mental käftsmäll. Mötet med ättlingen till en av de afrikaner som fraktades till Brasilien på De Geers skepp, Antonio Geraldo Costa, gör det hela än mer påtagligt.”