Bengt Rahms blogg

Lättuggat eller med kraftigt tuggmotstånd – den förnöjsamme tar livet som det kommer och äter det som står till buds.

Men när det bjuds på fiskbullar med potatismos är graden av nöjdhet maximal.

Meningslöst(?) vetande

Bloggaren är bra på att ha koll på var tågen befinner sig. Men nu har han även lärt sig (av Anne vars morfar Elis var sjökapten) hur det ser ut i sjöfarten.

https://www.myshiptracking.com/

Om någon undrar över tåg 402 så kan bloggaren meddela att kl 07.20 närmade sig tåget Hallsberg, i en hastighet av 200 km/h.

https://www.sj.se/sv/om/om-sj/sj-labs.html

Tåget ankom Stockholm C 08.39, dvs 6 minuter före utsatt tid.

För 466 miljoner år sedan inträffade en enorm kollision i asteroidbältet som radikalt förändrade livet på jorden. Enorma mängder damm slungades ut i de inre delarna av solsystemet och den biologiska mångfalden exploderade.

Bakom den aktuella studien ligger forskare vid Lunds universitet som har gjort utgrävningar på Kinnekulle.

Man har känt till att ungefär vid den här tiden genomgick livet på jorden en stor förändring. Biodiversiteten var väldigt liten men i mitten av ordovicium ökar den till näst intill moderna nivåer, detta enligt Birger Schmitz, geologiprofessor vid Lunds universitet, ledare för studien.

Dammet medförde att mindre solljus trängde igenom, det känsliga klimatsystemet rubbades och jorden gick in i en istid.

Isarna bredde ut sig vilket ledde till att havsnivåerna sjönk och vatten isolerades från de stora haven, vilket i sin tur skapade förutsättningar för specialanpassade livsformer. Kallt vatten kan samtidigt binda mer syre och göda liv.

En jämnvarm växthusvärld innebär bara att samma djur kan leva över hela jorden, säger Birger Schmitz.

Dammet som svepte genom solsystemet tog upp helium från solvinden innan delar av dammet hamnade på jorden. För att upptäcka detta har forskarna grävt i havsbottensediment från Kinnekulle. I nästan en halv miljard år har partiklarna legat inbäddade där i kalkstenen.

Det förändrade klimatet under ordovicium ledde till att rev av mikroorganismer, som alger och bakterier, bildades, vilket bland annat möjliggjorde de första korallreven och större trilobiter.

Att den biologiska mångfalden på Jorden förklaras av fynd på just Kinnekulle är ju något alldeles fantastiskt, särskilt för alla oss älskare av detta underbara, grönskande Västgötaberg.

Källor SvD och Science Advances

https://advances.sciencemag.org/content/5/9/eaax4184.full

När bloggaren skulle kolla upp hur många bandylag Skaraborg kan uppbåda (junior, dam, herr) ramlade han på en kul hejaramsa (i Nordströms blogg), förmodligen en av de märkligaste hejaramsorna i svensk idrott.

”Enligt Hammarby IF:s hemsida skall den ha kommit till enligt följande: Ett Bajenfan är i Jönköping och tittar på en match mellan Jönköping och Tidaholm i slutet av 70-talet. Jönköping är överlägsna. Ett par fulla Tidaholmsfans skriker plötsligt: Öka takta sista kvarta Tiiiiidahölm! Folk skrattar, Bajenfanset tänker inte så mycket på det men på nästa Bajenmatch berättar han för sina vänner vad han varit med om.

Vännerna, som för övrigt kallades Korpen och Yben (snacka om klyschigt…), skrattade också gott och man diskuterade töntiga ramsor i allmänhet. När en kvart återstår av matchen, som var mycket trist, formar Korpen sina händer till en tratt och skriker med hög röst: ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN TI-DA-HOLM!

Resten är, som man brukar säga, historia och en av de mest konstiga ramsorna som nånsin skapats var ett faktum. Eller som man skriver på hemsidan: Denna ramsa har funnits med under 20 år. De senaste 10 åren som obligatorium. Och de 5 sista som kult!”

http://wwwnordstrom.blogspot.com/2007/12/tema-hejaramsor.html

Särskilt många bandyklubbar lyckas bloggare inte hitta. Gullspång och Skövde verkar ha varsitt lag. Tidaholm har inget. Sätunas bandyplan har stått övergiven i många herrans år. Lidköping har såklart flera klubbar. Den stora överraskningen är nog att Gillstad har en bandyklubb! Annars ser det tunnsått ut i Skaraborg.

Bandyn är således knappast någon stor sport längre, med undantag för de gamla klassiska bandyorterna.

I flera av dessa har megalomana arenor uppförts under 2000-talet.

Idrottsrörelsen gör gott för folkhälsan, men idrottshallar á la Germania är verkligen inget som bloggaren förordar.

Alla föreningar som verkar för att stärka folkhälsan bör givetvis behandlas lika vad gäller ekonomiska bidrag. De starka och mest högljudda skall inte få gynnas på de svagas bekostnad. Det viktiga är att så många som möjligt får en ökad aktivitetsgrad, inte minst barn och ungdomar. Eliten får komma i andra hand.

Åter till bandyn: Men visst skulle det vara spännande om Villa och Skövde spelade i samma division. Vad som skulle kunna hända om Skövde BK vann över Villa BK vågar man inte ens tänka på.

Norra Skåne presenterar en lista på beteenden i trafiken som väcker irritation:

Bloggaren vill göra några tillägg till listan:

Individer som nonchalerar hastighetsgränserna

De som med sitt fordon struntar i att stanna vid övergångsställen

De som transporterar utstickande plankor från bygghandeln, utan att hänga på en varningsflagga

Bloggaren vill ändå framhålla att lidköpingsborna har blivit mycket bättre på att stanna vid övergångsställen.

Men samtidigt har det förkastliga beteendet att inte använda sig av blinkers urartat.

Vi som åker lokalbuss kan understundom råka ut för en orgeltrampare. Den ljuva musiken uteblir. En sådan resa är definitivt ingen högtidsstund.

https://www.svd.se/sds-och-vansterns-konstsyn-slaende-lik

Saxat ur Anders Q Björkmans kulturartikel i dagens SvD:

SD i Sölvesborg och identitetsvänstern förenas i krav på oförarglig konst. Risken är att det leder tillbaka till en förmodern inställning om att konsten måste vara dekorativ. Det vore slutet för det fria skapandet.

Nätet har gett oss ett outhärdligt samtalsklimat, tar kål på den fria pressen samt manipulerar valresultat och därmed också demokratin. Till detta kan nu adderas att internet också undergräver den fria konsten.

I den nyutgivna essäboken ”Hur fri är konsten? Den nya kulturstriden och liberalismens kris” borrar Hanno Rauterberg i frågan om varför konsten, efter århundraden av ständigt utökad frihet, i vår tid möts av krav på begränsningar och censur.

Rauterberg lägger en stor del av skulden just på internet. Konsten vore ingenting, skriver han, utan den förnimmande människan, men nätet ”tenderar att odla den enskildes (över)känslighet i stället för hans sensibilitet”.

Betraktaren tål allt mindre, blir sårad och kränkt av konsten. Det har lett till inskränkningar i den konstnärliga friheten.

Boken redogör för många fall av identitetspolitiska censurkrav i samtiden, Kritiken gäller inte bara konsten i sig, utan inte minst konstnärens hudfärg, kön eller påstått förkastliga beteende.

Vår tids tids identitetsvänster och illiberala höger tycks vara eniga om att det är viktigare att skydda förment lättsårade medborgares känslor än att värna den konstnärliga friheten. Därmed backar vi tillbaka till en förmodern inställning som kräver att konst ska vara dekorativ. Det riskerar att bli slutet för den fria konsten.

Länk till Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789171735676/hur-fri-ar-konsten-den-nya-kulturstriden-och-liberalismens-kris/

Den som, likt bloggaren, gillade att bläddra i undergroundtidningen Puss på 70-talet tillhör inte de lättkränkta konstbetraktarna.

Puss – satirisk vänster med stake

Sedan början av året har Bosse Karlqvist ansvarat för Västnytts bevakning av Skaraborg. Han gör många bra reportage och åtskilliga av dessa brukar även hamna i Rapport.

Häromdagen handlade ett reportage om underhållet av stiftets kyrkor, idag var det ett reportage om tre invandrare med unikt hantverkskunnande, ett kunnande som har kommit till användning vid ombyggnaden av Scenskolan/Tingshuset i Skara till bostäder.

Det har funnits en del journalister på lokal/regional nivå som jag har uppskattat mer än andra. Claes Astin på Radio Skaraborg var en av dem, Lasse Weldeborn, min klasskamrat från Realskolan, en annan. NLT har en kvinnlig journalist som, i mina ögon, gör ett mycket gott jobb (det finns fler begåvade journalister på den tidningen). Och så Bosse Karlqvist på Västnytt! Helt suverän.

Annars känns det rätt tunnsått med engagerad journalistik om man bläddrar i de lokala Skaraborgstidningarna. Uppköpen av de lokala tidningarna har varit förödande för journalistiken, särskilt då för de tidningar som har hamnat under Hall Medias ledarskap. Falköpings Tidning är ett sådant sorgligt exempel, med urvattnad journalistik som resultat.

Efter att ha färdats över Stilla Havet och Atlanten i många, långa veckor kom flyttcontainern äntligen fram till Sjölunda, en händelse som kan vara värd att fira med en sådan där selfie!

Om man skall vara korrekt kom containern inte längre än till Framnäs parkering. Bärigheten på villagatorna var för dålig för den tunga transporten (som kördes av en tjej som heter Sofia).

Vi fick hyra en liten flyttbil för att köra lasset de sista kilometrarna ut till Sjölunda.

Adolf Hitler hade en förkärlek för målare från 1800-talets Deutsche schule. Modernt måleri var däremot, enligt Adolf, en uttrycksform för sinnesrubbade och förfallna människor.

Adolf kallade den moderna konsten degenererad, ett förkrympt kluddande.

Samma syn på samtidskonst har SD-ledda Sölvesborg, nästan ett helt sekel senare

Att SD har en dold agenda har vi fattat hela tiden. Vad gäller synen på kultur har partiet lättat på förlåten, en kultursyn som avslöjar partiets människosyn.

Bloggaren får kalla kårar av det som uppenbaras.

Vi kan öppna ett fönster till den konst Hitler hatade allra mest:

https://www.fonstret.se/artikelarkivet/konstguide/konsten-hitler-hatade/

https://www.svd.se/maste-stalla-lasklocka–det-rycker-i-min-kolla-telefonen-nerv

Ur Therese Erikssons kommentar i SvD:

Jag, som har till yrke att läsa böcker, har fått så mycket svårare att hålla uppe den djupa läskoncentrationen att jag behöver ställa en klocka. Hur oroliga ska vi vara över att endast 11 procent av 17–18-åringarna läser?

Den amerikanska forskaren och professorn Maryanne Wolf, författare till boken ”Reader, come home. The reading brain in a digital world” (2018), skriver i The Guardian om hur det digitala läsandet påverkar vår förmåga till ”deep reading”, det vill säga djupare läsarter/-processer. Att skumläsa har blivit det nya normala i digitaliseringens tid, menar Wolf, och det utgör ett hot mot vårt djupa läsande, och därmed mot sådant som fördjupad kunskap, empati och kritiskt tänkande – alla egenskaper som utvecklas och möjliggörs av en djupare läsart.

Att ha hela världen i fickan (dvs i smartphonen) är förstås en fantastisk sak, men det gör oss också både splittrade och vana vid att få alla upplevelser serverade. Och med en allt slappare fantasimuskulatur kanske vi glömmer att vi redan har tillgång till en hel värld – den som finns inuti våra huvuden och som vi når allra bäst genom läsandet av skönlitteratur.

Bloggarens kommentar:

Det är illavarslande att bara 11% av gymnasieungdomarna läser böcker.

Men bloggaren är inte övertygad om att hans ihärdiga läsande av e-böcker skulle vara sämre än om han höll en fysisk bok i handen.

Bokläsande är en bra vaccination mot bruna griller, liksom konst i alla de former.

Tänk om det kunde rycka lite mer i ”läsa boken-nerven” och ”besöka museer för samtidskonst-nerven” hos befolkningen.

Ur dagens Norra Skåne:

En sak är säker: Utan bokläsandet skulle bloggaren ha haft svårt att hämta sig efter det inre mörker som drabbade honom i slutet av 2017.