Bengt Rahms blogg

”Inget våld, ingen homofobi, inga inskränkta könsroller, inga filmningar, inga fåniga krigsmålningar à la Zlatan. Martas lila läppstift får författaren och fotbollskännaren Fredrik Ekelund att reflektera över det ljus som vilar över damfotbollen – och det mörker som kantar herrarnas väg.”

”Det vi kan veta något om är de sexuella och genusmässiga strukturer som genomsyrar fotbollens värld. Och där styrs den manliga fotbollsvärlden fortfarande av heterosexuella könsstereotyper medan damfotbollen redan i sin linda innehöll en öppenhet gentemot hbtq-världen.”

”Det finns i herrfotbollen ett ständigt aggressionssug under den civilisatoriska fernissan. Ibland spricker den på planen också, som i VM i Brasilien 2014 när den uruguayanske anfallaren Luis Suarez plötsligt, likt en hund, bet sin motståndarback, italienaren Giorgio Chiellini, i axeln.”

”Damfotbollen ställer allt det manliga fotbollsvåldet på huvudet. Den är ren civilisation från början, ren upplysning ifall man vill, utan minsta tendens till det mörker som ständigt omger herrfotbollen. VM i Frankrike pekar därför ut en annan väg än våldets och den testosteronstinna: inget våld, inga filmningar, inga fåniga tatueringar (det vill säga krigsmålningar à la Zlatan eller Sergio Ramos i syfte att skrämma motståndarna), ypperligt ”gentlemannaskap” och fantastisk stämning på läktarna.

VM visar det varje dag, att fotbollens mörka sida – våldet kring arenorna, det hårda spelet på planen – kan besegras av den ljusa och vackra sidan.

Damfotbollen är därför, när den är som bäst, en vacker illustration av den rena leken, Homo Ludens i sin prydno.”

Homo Ludens, den lekande människan:

Spelen och leken har varit en förutsättning för människans förmänskligande och en grund för fredlig samvaro. Det är väl därför Homo Ludens passar så perfekt in på de kvinnor som ägnar sig åt idrott, under det att män som spelar fotboll, ishockey, troligen även bandy (jag har egentligen aldrig sett en hel match) verkar ha tappat det som karaktäriserar denna Homo Ludens, människan som leker.

Den tunna fernissan spricker upp,  och den primitive och aggressive vilden tittar fram…

Hela artikeln (betalvägg): https://www.svd.se/herrfotbollen-har-mycket-att-lara-av-martas-lappstift

 

 

Jag gav mig ut på en cykeltur för att spåna om det händer något positivt vad gäller kommunens eftersatta kollektivtrafik. Och det gör det!

I sommar skall de första två kilometrarna av Kinnekullebanan få ett helt nytt spår, med makadam, betongslipers och helsvetsad räls.

FC på det första fotot har inget med fotboll att göra, utan står för Framnäs City! Där ligger Skövde i lä. De har bara en enda station. Men å andra sidan (Billingen) brukar de där skövdeborna kalla Lidköping för Skövde västra.

Att kollektivtrafiken har brister i Lidköpings kommun handlar inte bara om dåliga järnvägsspår. Lokaltrafiken med buss på lördagar körs endast under fem timmar, på söndagar inte alls. Det måste vara unikt för en kommun med 40.000 invånare.

Framnäs har faktiskt fotbollsanknytning, men jag tror inte att laget heter FC Heimer.

Isarna smälter, framförallt kring Nordpolen. Glaciärer försvinner i en rasande takt. Jordens medeltemperatur ökar, med den torkan. Sjöar torkar ut, grundvattnet sjunker till rekordlåga nivåer.

Men eftersom vi människor har egenskapen att vilja härma andra människor gör vi gärna samma sak som grannen. Flyger denne till Thailand gör vi det också. Skaffar grannen en andra bil, kanske rent av en stor husbil, är det lätt vilja apa efter.

Samma sak med badpooler. Det har tydligen blivit årets fluga, trots sinande grundvatten.

Radio Skaraborg hade ett helt okritiskt inslag om detta idag på morgonen. Det fick mig att skriva till Redaktionen:

Om svar erhålles lovar jag att presentera detta.

Det där med pooliser var inte på allvar. Men vi borde sluta upp med att härmas. En pool i varje villaträdgård vore förskräckligt. Men en och annan liten damm skulle inte skada, för den biologiska mångfalden skull: https://www.botan.uu.se/digitalAssets/554/c_554500-l_3-k_biodiversity_damm.pdf

Gräsklipparna har gjort sitt. Fram med lien, men bara en gång om året, kanske någon gång i början av augusti.

Klicka för att komma åt aterskapa-slatterangen.pdf

 

Valet mellan Lisa Miskovsky i Stadsträdgården och Motortorsdag på Nya stadens torg var inte svårt. Visserligen ingick ”Driving one of your cars” i Lisas repertoar, men i övrigt var beröringspunkterna (tack och lov) få.

Och lita på att det var mer än knôkat med både publik och cyklar i ”Trägårn”, denna helt underbara sommarkväll.

Igår avslutade jag läsningen av boken om Clementine Churchill. Utan hennes styrka och förmåga att påverka Winston hade vi troligen haft ett annat Europa idag, ett Europa styrt av nazister och fascister, ett Europa utan tillstymmelse till demokrati och mänskliga rättigheter, ett Europa utan romer, judar och förståndshandikappade. (Men vi vet ju att de som verkligen saknade förstånd var de psykopater och sadister som utgjorde kärnan i Hitlers banditgäng, de som efter kriget kom att dömas för fruktansvärda brott mot mänskligheten).

Även M&B kan ha påverkat historien. Denna första variant av Sulfa räddade förmodligen livet på Winston Churchill. Han hade drabbats av svår lunginflammation, mitt under brinnande krig. Men M&B gjorde susen och Winston kunde snabbt återgå till sin ytterst krävande uppgift att leda den fria Världen i dess  kamp mot tyranniet.

Nästa bok stod redan på tur, Bön för Tjernobyl, skriven av Nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Alexijevitj.

I Tjernobyl hjälpte inga mediciner mot smittan, den radioaktiva, den som tränger genom märg och ben.

Kritikerröst:

»Aleksijevitj återger människornas tankar, skriver ut deras gråt, fäster till och med stumheten på papper. Orden tränger likt strålarna ända in i märgen.«

Undrar hur de tänker, de där som vill att vi skall bygga ut kärnkraften. Tänker de ställa upp som frivilliga när olyckan är framme? Det betvivlar jag.

Vi behöver be en stilla bön att våra politiker besinnar sig. Det räcker gott och väl med solens strålar. De radioaktiva betackar vi oss för.

 

Så brukar det låta (hos de rödnästa), men den här lilla räven överraskade istället oss båda där den satt på en sten alldeles i skogskanten.

Om den hade en räv bakom örat vet jag inte. Det kan nog inte helt uteslutas. Men den verkade helt nykter och redig.

 

https://www.svd.se/det-ar-vi-som-skapar-dodliga-

Vi kan ju börja med att stänga de grindar som bidrar till att Jorden kokar, som gaterna på Landvetter. De bör endast öppnas för de med ömmande skäl, som anhöriga boende på andra kontinenter.

Sådana här inlägg i min blogg/dagbok kan säkert reta gallfeber på de som trivs uppe bland molnen. Men hellre tar jag den utmaningen än att livet på Jorden skall gå under, pga malign feber.

Givetvis kan jag inte bestämma över någon annan, som tur är. Mina anförvanter gör som de vill. Alla får göra sina egna val här i livet, men får också ta ansvar för sina handlingar.

På andra områden här i livet har jag gjort fel. Den bördan bär jag med mig, livet ut. Samvetet gnager.

Men på just miljöområdet vet jag att mina tankar är riktiga. Något vettigt skall man väl ändå ha bidragit med när det är dags att summera livsgärningen. Var man sedan hamnar vågar jag inte sia om. Men jag hoppas att det inte blir för varmt.

Norra Skånes krönikör ger en bra beskrivning av vad SD sysslar med i vårt sydligaste och mest blåbruna landskap:

https://www.nsk.se/2019/06/27/sd-klarar-bara-sym%C2%ADbol%C2%ADpo%C2%ADli%C2%ADtik/

Det finns rötägg bland invandrare, det finns rötägg bland ursvenskar, det finns många rötägg i SD. De som går över gränsen skall ha sitt straff. Får vi bara poliserna att lämna dataskärmarna skall vi nog få ordning och reda i det här landet.

Brun på ytan kan man bli eller vara, både med och utan sol. Men de som är bruna inuti betackar vi oss för.

Det finns solskyddsmedel, men tänk om det även kunde finnas brunskyddsmedel – så inte de bruna grillerna går på djupet, och där förorsakar allvarlig skada på personligheten.

 

”Magin som Åsa Beckman  beskriver från sin barndoms sommarbad är typisk för hur alkoholföretagen vill få oss att betrakta vårt supande. Men den som tror att alkohol är synonymt med lycka är hjärntvättad.”

”Alkoholkultur” kallas den här samhälleliga illusionen om att öl, vin och sprit är lika med frihet, fest, gemenskap och kärlek. Magin som Åsa Beckman beskriver från sin barndoms sommarbad är så typisk för hur alkoholföretagen vill få oss att betrakta vårt supande att jag vill skrika.

Jag skulle kunna lista alla negativa effekter som alkoholen har i samhället. Hur många barn som växer upp med föräldrar som dricker för mycket (vart femte barn, om någon undrade), eller hur många av alla dödliga trafikolyckor som orsakas av alkohol och andra droger (var tredje), men att alkohol är skadligt är inte min poäng här. Jag skulle bara önska att vi kunde komma överens om att vi pratade om en drog.”

Här länken till Lyra Kolis debattartikel (betalvägg):

https://www.svd.se/laser-asa-beckman-om-alkoholcurlade-barn–vill-skrika/om/kultur

Här är länken till artikeln i DN som får Lyra Koli att gå i taket av upprördhet:

https://www.dn.se/nyheter/asa-beckman-ska-man-alkoholcurla-barnen-pa-midsommar/

”Läkare och psykologer hänvisar till studier som visar att barn uppfattar att vuxna förändras efter bara en mycket måttlig mängd alkohol. Efter ett par glas vin känner de av att ens röst, ansiktsuttryck och reaktioner ändras. Det kan väcka oro, stress och rädsla.”

Trots det citatet ur artikeln drar Åsa Beckman denna obegripliga och ur ett barnperspektiv skrämmande slutsats:

”Alkoholcurlade barn som aldrig sett fulla och framför allt ickeperfekta vuxna riskerar att få ett helvete när de växer upp. Alkohol finns i vårt samhälle och det finns en poäng med att barn får se vuxna som kan hantera den.”

Föräldrar bör självklart avstå alkohol i sällskap med barn. Det anser Lyra Koli, och bloggaren håller med. Alkohol är en farlig drog, precis som narkotika. Det anses knappast acceptabelt att inta cannabis eller sniffa kokain i barns närvaro. Så varför skulle det då vara ok att berusa sig med alkohol när barn tittar på?

Helvetet består inte i att ha sluppit se sina föräldrar påverkade av droger i barndomen.

Helvetet består i att ha behövt uppleva hur föräldrar blir som förbytta när de berusar sig med alkohol eller någon annan drog.

Kunna hantera alkohol? Det kan väl bara den som häller ut eländet i slasken. När så sker blir barnen lyckliga, och många kvinnor med dem.