Bengt Rahms blogg

Ställ inte till med brödbak idag! Bröd finns att köpa.

I Heddas stuga här uppe vid Kaffekvarnen gräddas redan de första brödkakorna i den vedeldade ugnen.

I eftermiddag blir det fika och brödförsäljning!

https://www.svd.se/svenska-grillen–svaret-pa-varfor-amazonas-brinner

”Exakt hur mycket kött som importerats från Brasilien till Sverige är oklart. I Jordbruksverkets statistik anges bara vilket land importerat kött senast kommer ifrån, inte ursprungslandet.

En del av det brasilianska kött som hamnar i svenska frysdiskar har tagit en omväg via något annat EU-land, ofta Nederländerna.

Det finns ett rakt samband mellan avskogningen och bränderna i Amazonas och konsumtionen av både brasilianskt kött i Europa och av kyckling, ägg, fläsk och mejeriprodukter som producerats i Europa med brasilianskt foder.

I juni i år gick miljöorganisationen Greenpeace ut med skarp kritik mot EU:s ”beroende” av brasiliansk soja.

Om man tar bort efterfrågan kommer det inte finnas någon anledning för Brasilien att fortsätta avskoga Amazonas. Det är en ganska enkel kedja, säger professor Alexandre Antonelli vid Global Biodiversity Centre i Göteborg och Royal Botanic Gardens i Kew i Storbritannien.”

Min kommentar: Vi lockas inte av köttgrillande. Vi äger faktiskt inte ens en grill.

Det här testar vi till middag idag. Regnskogen torde inte lida någon skada:

Redan kvart över fem söndag morgon sitter bloggaren på balkongen. SMHI har just höjt varningsnivån till en klass 2 över västkusten. Över Stenhammarsbygden är det ”endast” en klass 1 – varning.

Han funderar på huruvida de tre dubbla takfönstren kan utgöra en risk vid en direktträff på huset. Han hoppas att han aldrig behöver få veta.

Tjugo i sju är en rejäl åskcell i antågande. Det är bäst att lägga ut, innan det är för sent.

Bloggaren vill tillägga att natten har varit tropisk i Malmö, denna den första septembernatten!

Nu under eftermiddagen tog vi en liten cykeltur, detta på i stort sett bilfria vägar.

Start och mål i Stenhammar – via Villa Giacomina, Sjölunda, Frits udde, Fästa, Torpa, Tolsjö, Gösslunda skola och Brynåsa.

Särskilt vackert är det i närheten av Fästa där Kinnekulle och Kinneviken plötsligt uppenbarar sig där blåbärsskogen upphör och öppna fält tar vid.

Snart rivs RIA-huset. Det var där många av de som hade hamnat i alkoholträsket fick stöd och hjälp.

Verksamheten finns trots allt kvar i Lidköping, och tur är det eftersom superiet fortsätter. Många klarar helt enkelt inte att ha kul utan alkoholhaltiga drycker vilket måste betraktas som rätt beklämmande.

Länk till nuvarande verksamhet: http://helamanniskan.se/

Det ryktas om att tomten skall förvandlas till bilparkering. Det vore betydligt trevligare med en liten grönyta. Bilar har vi mer än nog av i Lidköping.

Vi var de enda passagerarna på bussen till centrum, likadant var det på resan tillbaka till Stenhammar.

Samhällskontraktet oss medborgare emellan borde innebära att vi hjälps åt med att kämpa för att kunna behålla – och i bästa fall utöka befintliga verksamheter – som den på SkaS i Lidköping och den som handlar om Västtrafiks buss- och tåglinjer.

Men vad gäller lokalbussarna i Lidköping är det dåligt med stödet från lokalbefolkningen. Alla över 65 års ålder åker gratis. Ändå åker nästan alla seniorer bil. Även detta är faktiskt riktigt beklämmande. Vi får ändå hoppas att varken busslinje 1, 2 eller 9 drabbas av samma öde som den där 34:an.

Det inger en känsla av total hopplöshet när allt från kommunalpolitiker till företag och presidenter ägnar sig åt massiv skogsskövling.

Men det finns hopp, på bland annat Borneo. När Storbritannien ägnade sig som mest åt kolonialism skövlade företag med huvudkontor i London regnskogen i Indonesien, och det totalt hänsynslöst.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7236477

Så låt ej hoppet fara! Men man kan ju tycka att brexitlandet Storbritannien borde stå för kalaset, den forna kolonialmakten.

Det borde finnas en gemensam underliggande orsak till att så många chefer flyr kommunhuset på Skaragatan.

Vari denna orsak består vill jag inte spekulera i, men jag skulle tro att om kommunen verkligen genomsyrades av hållbarhetstanken skulle det sannolikt locka fler kreativa och nytänkande människor till kommunens chefsjobb.

Och finge jag bestämma skulle man börja med att göra något åt utsikten från chefsfönstren. Någon tristare gata än Skaragatan är svårt att uppbringa. Där behöver planteras många träd för att skapa liv och kontakt med den natur vi människor är en del av, och inte minst för att kunna må väl och trivas i tillvaron.

Motorevent anno dazumal skrämmer däremot moderna människor (och presumtiva chefsämnen) mer än vad de lockar. Den högsta kommunledningen tycks således ha brister i omvärldskunskap. En framåt kommun kan inte leva kvar i 1950-talets raggarkultur.

I väntan på bussen tillbaka till Stenhammar råkade vi komma i skottgluggen för en fotograf.

Paret vi samtalar med på fotot rekommenderar radioprogrammet Släktband.

https://sverigesradio.se/slaktband

I december kommer det ett avsnitt om en händelse i mannens släkt. Lite kul att även han har rötter i Habotrakten. Både han och jag har dessutom flera factorismeder bland våra anor.

På torsdagskvällar har Reko-Ring Lidköping utlämning på Nya Staden Torg.

En av producenterna är Magasinet på Sjötorp. Tar man sig till Larv kan man även ta del av utbudet i deras café. http://www.magasinetpasjotorp.se

Det kanske inte framgår av fotona men efter ett litet tag sträckte sig köerna långt ut på torget.

Vi tog bussen till och från utlämningen. Det var elbuss åt båda hållen. På ditresan framfördes bussen av en manlig chaufför. Han körde hetsigt och ryckigt och det gick verkligen undan på 40-sträckorna.

Vissa fordonsförare använder bilen, bussen, lastbilen eller motorcykeln för att ge uttryck för sina inneboende aggressioner. Att vara passagerare i ett sådant fordon är ingen angenäm upplevelse.

På hemresan körde en kvinna. Den resan var rena drömmen. Lugnt och harmoniskt rullade bussen mot Stenhammar och Sjölunda, helt enligt gällande trafiklagstiftning, och varken oskyddade trafikanter eller busspassagerare behövde känna fara för liv och lem.

https://www.svd.se/klimatkrisens-losning-anas-i-lowengrips-sommarprat

Ur Stina Oscarsons krönika i dagens SvD:

”Den mest konstruktiva kamp som förs idag när det gäller klimatet, är den rörelse för naturens rättigheter som växer runt om i världen. I Ecuador och Bolivia finns naturens rättigheter numera inskrivna i grundlagen. I Colombia har delar av Amazonas och floden Atrato fått rättigheter, på Nya Zeeland floden Whanganui, berget Mount Taranaki och nationalparken Te Urewera, och i Indien Ganges och floden Yamuna.

Kampen har med framgång drivits av ursprungsbefolkningar för vilka vår antropocentriska syn är lika främmande som det är för oss att någon inte delar vår heliga syn på ägande. En konflikt som blir uppenbar om man följt det arbete som föregick att Whanganaifloden fick juridisk status. ”Ni talar om floden som en naturresurs”, sa Maorierna till de västerländska juristerna, ”vi ser den som vår släkting.”

Vad skulle hända om Östersjön fick juridiska rättigheter? Eller Vättern?
Att ge naturen rättigheter blir ett sätt att inom ramen för demokratin låta dessa synsätt gå i dialog med varandra. Och jag tänker dessutom att vi när vi talar om ursprungsbefolkningars rättigheter ofta begränsar det till att handla om tillgång till mark. När det i lika hög grad borde handla om detta. Att faktiskt erkänna deras sätt att betrakta världen som giltigt.

Och pröva tanken. Vad skulle hända om Östersjön fick juridiska rättigheter? Eller Vättern?

Skulle militären kunna fortsätta sin övningsverksamhet? Eller kärnkraftverket i Pyhäjoki byggas?

Hur vet vi vad ett hav vill?

Det är frågor som skulle leda till helt nya samtal.

Men hur kan du tala om naturens rättigheter när vi inte ens klarar av att leva upp till mänskliga rättigheter? får jag ofta höra. För att jag tror att det oupplösligt hänger samman.

Fred med jorden och fred på jorden, som Elin Wägner skrev.”

Bloggaren har två förskräckliga exempel på övervåld mot naturen som han fått till sig via TV nu i augusti: Den enorma skogsskövlingen för batterifabriken i Skellefteå och massakern på naturen för att bygga ett logistikcentrum (säkert endast avsett för långtradare, ej för godståg) i Borås.

Hur de människor som fattar sådana beslut är funtade övergår hans förstånd. Sådana individer måste väl vara rubbade på något sätt?