Bengt Rahms blogg

När jag satt på lokalbussen på väg till tandläkaren idag på morgonen (som enda passagerare) funderade jag på hur det är med synen på hållbart resande hos våra stora hjälporganisationer och föreningar.

Det är ju inte särskilt uppmuntrande om insamlade medel används till flygresor.   Ett sådant färdmedel bör endast användas för att bistå offer i katastrofområden.

Hjälporganisationernas medarbetare kan ju knappast med gott samvete färdas på ett sätt som ÖKAR  risken för svåra katastrofer – som svår torka, översvämning, missväxt, jordskred osv.

De som åtminstone har ett delsvar på min undran är Nätverket ”Schysst resande”: https://schystresande.se/media/filer/c4d735/reser-organisationerna-hallbart.pdf

Det är viktigt att våra hjälporganisationer har en strikt resepolicy. Annars riskar de att förlora i trovärdighet. Och det där med klimatkompensation är ju rena bluffen, endast ett sätt att försöka rena ett dåligt samvete.

Jag är medveten om att våra hjälporganisationer gör ett fantastiskt jobb, men målet måste vara att det är schyst hela vägen!

Röda Korset i Hässleholm är vår favorit. Hur medarbetarna där tar sig fram har vi ingen susning om. Men en sak är säker, vi själva tar oss dit ner med tåg, som den sista kilometern kompletteras med cykel eller promenad. Den ansträngningen kanske genererar några extra gram koldioxid, ungefär som i ett glas bubbelvatten. Det lilla tillskottet tror jag nog att Moder Jord har överseende med.

När bussen närmade sig hållplatsen vid det kolossalt stora sjukhuset i Skövde (igår) var det väldigt många bilar på de kolossalt stora ytor som har tagits i anspråk för bilparkering.

Från bussfönstret hade jag observerat att väldigt många granar var döda eller döende längs med vägen. Speciellt illa såg det ut att vara mellan Lidköping och Händene. Förra årets sommarhetta fortsätter att kräva sina offer.

Nere på delar av Kontinenten är det kolossalt varmt. I Frankrike talas det om att det kan bli uppåt 45 grader de närmaste dagarna. Värmerekordet från 2003 på 41,5 grader är i uppenbar fara.

Jag läste om en stor sjö i Indien som i princip har försvunnit på ett år. Den försörjde lika många människor med dricksvatten som halva Sveriges befolkning.

Det har varit kolossalt varmt i Indien i år, över 50 grader. På många håll har det fallit väldigt lite regn.

På bussarna till Skövde (jag bytte buss två gånger) var det inte så mycket väldigt, förutom första biten med lokalbussen då vi var väldigt få (bara busschauffören och jag).

Men det är ändå väldigt bekvämt att åka kollektivt (om det bara går några bussar eller tåg).

Märkligt ändå att många har så svårt att förstå att det som håller på att ske med Jorden är kolossalt allvarligt.

Antropocen är här. Det innebär att det mesta redan har gått åt skogen. Vi är väldigt  sent ute om vi skall hinna rädda livet på Jorden. Men hoppet lever. Lyssna på Greta Thunberg. Hon har något väldigt viktigt att säga, till den som är beredd på att lyssna.

Att läsa Pär Holmgrens bok kan säkert få en och annan att skippa långresorna bakom ratten och de där gaterna(?) på Landvetter.

Är vi många som lyssnar kanske det blir väldigt lite bilar kring det Skaraborgska storsjukhuset, men desto fler människor på Västtrafiks bussar och tåg. Och det kanske inte blir så många plan som lyfter och landar på Landvetter.

 

 

Vi kan vara tacksamma att vi slapp Vinter OS, även om det knappast var fair play bakom beslutet. Samhället behöver lägga våra skattepengar på angelägnare saker än elitidrott.

Damfotbollen är ett undantag. Den är faktiskt värd varenda extra krona.

Statsministern delar min uppfattning.

Det måste vara fair play när det gäller fördelningen mellan kvinnor och män och mellan flickor och pojkar. Det gäller inom alla samhällsområden.

Patriarkerna spelar på övertid. De skulle ha suttit i båset för länge sedan.

När skövdeborna ger oss i Västra Skaraborg tider på sitt kolossala sjukhus tänker de inte på att vi utsocknes måste resa också. Idag fick klockan ställas på 04.30 för att kunna vara på plats där borta i Ryd i tid. Bussen från Stenhammar går redan 06.09.

Bloggaren skall på kontroll efter radiofrekvensbehandling, så det är inget han behöver vara orolig för.

Att se dagen gry kring Varnhems klosterkyrka är faktiskt värt en och annan tidig väckning, särskilt om man känner sig skapligt kry.

Även Min doktor är drabbad

Loperamid (Dimor, Imodium) säljs receptfritt på apotek och används om man blir alltför lös i magen.

Håller man sig till rekommenderad dos är preparatet ofarligt. Men hos missbrukare används det i höga doser för att självmedicinera mot utsättningsreaktioner av opioider.

Preparatet används även av missbrukare pga dess euforiska egenskaper.

Men stora doser kan framkalla allvarliga kardiologiska effekter,  som förlängd QT-tid, ventrikulära arytmier och hjärtstillestånd.

Det är synd om människorna, som Strindberg uppgav i ”Ett drömspel”, särskilt de som inte klarar sig utan droger. Alkohol, tobak, narkotika, läkemedel (i fel syfte) – Poor People.

Då tar vi hellre en presskaffe för två, och en god Linusbulle att dela på, uppe på favoriten Cafè på Klostret. (Det kostar mindre än en enda öl på något av stadens sjapp). Närmare himlen än så kan vi faktiskt inte komma.

Men OK då,  kaffe är också beroendeframkallande, för att inte tala om Linus rabarberbullar.

Är man lös i magen kan man alltid prova den med blåbär i. Men ta inte för många. Annars kan du få bullmage (som vad gäller allvarlighetsgrad torde kunna jämföras med ölmage).

 

Efter att ha cyklat till Djurgårdsudde undfägnades vi både andlig och lekamlig spis. Kålland, Kållandsö, Kinnekulle, Panini – allt i sikte på samma gång – och några skräcködlor syntes som väl var inte till.

 

VG skriver såklart om norskornas helt otroliga insats mot Australien.

Här på hemmaplan rullar det på i gamla fotspår. Intresset för kvinnlig idrott är måttligt, men för manlig idrott (enligt gammalt känt könsmönster) är intresset rent ut sagt omåttligt, i våra krokar alldeles särskilt om dessa män jagar efter ett litet rött garnnystan, inte med strumpstickor, utan medelst bandyklubbor. (Dumt av bloggaren att skriva så men han kan bli i det närmaste suffragettelik i sin envisa kamp för jämställdhet).

 

https://www.svd.se/fritiden-existerar-inte-for-arbetets-skull/i/senaste

”Fritid är en mental och andlig hållning av inre lugn och av att bara låta saker ske av sig självt. Fritid är en tystnadens hållning, då tystnad är en förutsättning för att kunna ta in verkligheten. Den som själv pratar kan inte höra. Fritid är en stillhetens och klarhetens hållning. Fritidens hållning är ett lugn som springer ur bejakandet av universums oändliga mysterium, en gåta som vi aldrig fullt ut kan greppa.”

”En semester i veckor eller till och med månader, är fortfarande en del av hela arbetssamhällets logik. Vi tar rast eller semester för arbetets skull, för att ”ladda batterierna” som det så ofta heter.”

”Fritid är något helt annat. Det handlar inte om att vila upp sig för att komma tillbaka starkare till arbetet, utan om att ägna sig åt det som är gott och har ett värde i sig självt. Det vill säga, det verkligt viktiga. Fritiden finns inte för arbetets, utan för sig egen, skull.”

”Faran med att glömma bort intellectus , förbise vår sanna mänsklighet som finns i fritidens bejakande av existensen i sig, är att vi blir fullständigt uppätna av arbetets logik, att vi blir ett slags slavar. Tappar vi förmågan till det som Pieper kallar fritid, då skapar vi ett samhälle där arbete blir det högsta goda. Resultatet blir förtvivlan och uppgivenhet. Fritid är motsatsen.”

”Om fritidens väsen, skriver Pieper, är firande av universums mysterium och godhet, då kan det inte finnas någon mer meningsfull fritid, eller någon högre form av fest, än att prisa och tacka Skaparen för skapelsen. Ja, han menar rentav det inte finns någon verklig fest utan koppling till det gudomliga. ”När fritid frikopplas från tillbedjan av det gudomliga”, skriver Pieper, ”då förvandlas fritid till lättja och arbetet blir något omänskligt.”

Den som inte är prenumerant kan få reda mer om vad riktig fritid är för endast 15 kr (SvD söndagen den 23/6):

https://kundservice.svd.se/dagens-tidning/?utm_source=svdse&utm_medium=b2c&utm_content=dt&utm_campaign=dt&intcmp=svdse:b2c:dt:dt

Strandpromenaden bjöd idag på fingerborgsblommor och på årets första rallarros.

Jag tror inte att lövträdet (i bakgrunden på första fotot) har drabbats av digitalisförgiftning. Snarare rör det sig om en sen reaktion på allvarlig intorkning.

Rallare brukar stå pall för svåra påfrestningar men däremot har rallarrosen drabbats av svår konkurrens från invasiva växter som lupiner och kanadensiskt gullris. Längs strandpromenaden såg vi dock inga sådana otäckingar.