Bengt Rahms blogg

Jag fick mig till dels att någons tre (SIC!!) bilar hade blivit sönderbombade av det oväder som drabbade Lidköping i onsdags.

Har man precis sett färdigt den dystoptiska serien om Tjernobylkatastrofen är det inte särskilt svårt att dra vissa paralleller.

Atmosfären löpte amok med sin kaskad av stora hagel. I en härdsmälta är det Uran 235 – isotoperna som är utom all kontroll. Reaktionen skenar. Katastrofen är oundviklig.

Det vill till att inte ha för många bollar i luften (neutroner i kärnkraftverken och koldioxidstinna luftfarkoster i atmosfären).

Min fromma förhoppning är att de som drabbades av hagelstormen skall inse orsaken och sluta upp med att leka med elden.

Räcker det inte med en bil? Är den där flygresan livsviktig? Vad skall vi Ullared att göra?

Alltför många bollar i luften kan vara svårt att hantera.  Det går inte att klyva sig till följ av alla nutida påhitt. Härdsmältor vill vi undvika med alla till buds stående medel. Det gäller i kärnkraftsreaktorer, när det handlar om planetens klimat och inte minst när det gäller det som rör sig i våra mänskliga hjärnor.

Apropå Uran så tar det 4.500.000.000 år innan strålningen efter första klyvningen har återgått till det som bränslet hade från början. Hur lång tid det tar att få ordning på klimatet efter Antropocenepoken är det nog ingen som vet, kanske några miljoner år. Vad gäller mänsklig hyperaktivitet är tiden däremot kort, om man vill hinna återgå till ett liv i harmoni, innan allt är förbi.

 

 

Stenökenomvandling är en svår farsot som har drabbat många trädgårdar.

Det är givetvis bra mycket bättre med levande gräs, men låt delar av gräsmattan växa fritt. Det lönar sig, för både insekter och mänskors välmående.

https://www.dn.se/nyheter/sverige/blommande-ang-i-stallet-for-grasmatta-gynnar-naturen/

Den som bor i ett av de nyare villaområdena i Lidköping (och även annorstädes) kan ha svårt att hitta några vilda blommor i sin trädgård. För drömma vill man under midsommarnatten, om en framtid med liv och grönska (och givetvis om en käresta, för den som ingen sådan har).

 

 

Nu har vi sett det sista avsnittet av serien om Tjernobylkatastrofen. Den var extremt obehaglig,  men samtidigt väldigt lärorik. Och mycket skickligt iscensatt!

Kärnkraft och manliga kommunistiska politruker. Det var de ingredienser som behövdes  för att skapa tidernas värsta härdsmälta.

I dramat fanns det även många hjältar, både manliga och kvinnliga sådana. Men de som låg bakom denna ultimata katastrof tycks i huvudsak ha varit män.

Men sanningen segrar oftast till slut. Men den kan vara dyrköpt, både för förövare och inte minst för offer.

Redan 1983, tre år före katastrofen, kunde Tårtan presentera sin bild av hur det skulle komma att se ut i kontrollrummet på kärnkraftverket.

Einsteins teorier var det inget fel på, men de som satte satsen och övervakade jäsningen hade noll koll.

Visst är det obehagligt med de manschauvinistiska tendenser som fortsätter att härja i landet,  inte minst inom idrotten.

Om ett manligt lag är framgångsrikt mobiliseras hela samhällen för att ta emot segrarna. Är det kvinnor som visar framfötterna är det inte så märkvärdigt.

Eftersom jag är feminist i själ och hjärta ratar jag den av manssamhället så omhuldade och gynnade herridrotten.

Men när det gäller damfotboll känner engagemanget inga gränser.

Olof Palme mördades för sina åsikter. Många miljoner judar mördades i förintelselägren, inte för sina åsikter utan pga nazisternas ondskefulla griller.

Näsformen (den på nidbilden) är vanlig hos befolkningen i allmänhet i Medelhavsområdet men används fortsatt i antisemitiska karikatyrer.

Det får aldrig vara tal om fest när människor har mördats. Det bör vi tänka på i alla situationer, oavsett var vi hör hemma – politiskt, religiöst eller etniskt.

 

 

Min frus brorson har fattat det man önskar att så många andra borde fatta.

När man väl har fattat är det dags att greppa tag i problemet och skyndsamt börja leva sitt liv på ett ur  klimatsynpunkt ansvarsfullt sätt.

Det blir ett helt annat liv: Inget flygande, inga långa bilresor och inga shoppingresor, vare sig till Ullared eller något annat externt köpcentrum.

Återigen 1: Ett förnöjsamt liv är det enda hållbara. Det borde väl alla begripa vid det här laget.

Återigen 2: De som stör sig på mitt evinnerliga tjatande om miljö- och klimatfrågor rekommenderas att sluta följa det jag sätter på pränt. Det finns ju alltid möjlighet att starta en egen blogg eller att börja följa det en klimatförnekare kokar ihop.

Alternativen torde vara solklara: Se sanningen i vitögat och kämpa för att våra barn och barnbarn skall få en dräglig framtid, eller fortsätt att blunda för verkligheten. Den som väljer det sistnämnda alternativet rekommenderas å det bestämdaste att inte följa denna blogg. Upprörda känslor är inte alltid att leka med. Någon ohälsa vill jag inte förorsaka.

Man kan knappast bo vackrare än vår kompis Kristina, vid stranden av Bottensjön och med Vaberget som bakgrund

Igår kväll när vi satt på Kristinas altan fick jag för mig att Eric Nordenvall tuffade fram på Bottensjön. Snart försvann fartyget bakom en större ö. När det så äntligen dök upp igen efter ett par timmar!! (jag hade koll hela tiden) tvingades jag uppge knäckemacksätandet för att skyndsamt bege mig bort mot kanalen.

Men där fanns ingen Nordenvall. Däremot var Ran II på ingång mot hamnen.

Nordenvall hade förmodligen hållit sig i Forsvik hela kvällen.

https://digitaltmuseum.se/021015447411/

Nu i eftermiddag återfann jag Ran, havsdjupets egen  gudinna, väl dold i inre hamnen i Karlsborg.

I motsats till hjulångaren Eric Nordefall har ångfartyget  Ran II aldrig behövt stifta bekantskap med Vätterns botten.

Dagen D släppte just detta exemplar av DC3 ut ett antal fallskärmsjägare över Normandie. Numera håller sig planet nere på marken. Utsläppens tid är förbi, gäller såväl modiga  fallskärmssoldater som otrevliga växthusgaser. På köpet har Karlsborg fått en sevärdhet av rang. Planet klarade D-Dagen, men hur gick det för de som hoppade ut för att befria Europa från nazismens tyranni?