Bengt Rahms blogg

De stora stambanorna skall vara trädsäkrade. Det innebär att inga träd skall kunna falla ner över ledningar och spår när stormvindarna tar i.

Men trädsäkringen är inte konsekvent utförd. På sena eftermiddagen idag blåste det ner ett träd över spåret i närheten av Vingåker (i Sörmland har SMHI inte ens utfärdat någon varning denna blåsiga dag). Totalstopp råder för tåg mellan Stockholm och Göteborg och mellan Stockholm och Värmland/Oslo.

Tågtrafiken beräknas komma igång först vid 02-tiden inatt. Massor av passagerare berörs av stoppet. De som skulle varit framme vid 19-tiden får vara glada om de kommer fram på småtimmarna. Kostnaderna för trafikföretagen blir enorma. Passagerarnas missnöje skall vi inte tala om.

Det är Trafikverket som ansvarar för trädsäkringen. Jag tror att många passagerare skulle vara väldigt tacksamma om verket i första hand satsar på att tågen kommer fram i tid. Höghastighetsbanor och Västlänkar är inte prio ett.

Men det är uppenbart att Trafikverket inte är kompetenta nog att upprätthålla en tågtrafik som håller måttet. Att låta Banverket återuppstå skulle troligen lösa många av de problem som har blivit vardag för tågresenärer och trafikbolag. Låt således vägkunniga sköta vägarna och järnvägskunniga järnvägarna. Svårare än så behöver det inte vara om man vill komma tillrätta med de mest akuta problemen som tågtrafiken har att brottas med.

På denna trevliga syriska restaurang kom vi i samspråk med en man som har varit stridspilot i ett land i Mellanöstern. Numera kör han expressbussen mellan Skövde och Trollhättan. I höjd med Skaraberg spränger bussen antagligen ljudvallen(?).

Helgedomen på sista bilden är inte domkyrkan i Skara (där bloggaren uppges vara döpt) utan Umayyadmoskén i Damaskus, en av världens största och äldsta.

De står där som små vackra pärlor i landskapet nära Villabadet. Men våra styrande vill annorlunda. Metoden att söndra genom att låta bli att underhålla är flitigt utnyttjad i politikerkretsar. Hotet om rivning är överhängande.

Det råder ett mindre rivningsraseri i kommunen för närvarande. Lokstallet har redan skattat åt förgängelsen. I många andra kommuner rustas just gamla lokstall upp för att brukas av kreativa företag. Så icke i Lidköping. Här är nya parkeringsplatser viktigare än kulturellt värdefulla byggnader och miljöer.

Även RIA-huset tycks gå samma öde tillmötes. ”Hela människan” kallas rörelsen numera. Men nu skall hela rasket rivas och 34:an går i himlen in.

De som behöver råd och stöd i alkoholfrågor lämnas förhoppningsvis inte vind för våg.

Helhetssyn och mjuka värden är inte våra politikers bästa sida.

Mycket tyder på att det inte bara är byggnaderna som är ruttna i denna kommun.

Som talesman för alla de miljoner barn, gamla, handikappade, judar, romer osv. som mördades av nazisterna under Andra Världskriget förordar bloggaren Lotta Johansson Fornarve i valet till befattningen som Riksdagens andre vice talman.

I Riksdagens kammare kan vi däremot omöjligen husa individer som har frotterat sig i sällskap med de fullständigt vidriga nazister som utan samvetskval föste in oskyldiga människor i förintelselägrens gaskamrar.

Bloggaren betackar sig å det bestämdaste för ett scenario där svenska folket har fått en fullständigt hjärtlös typ i talmansstolen.

Bloggaren har hittat en utmärkt funktion på kommunens hemresa. Medborgarna kan i sann demokratisk anda ställa frågor om lite vadsomhelst.

Även om det inte är Lund som svarar önskar bloggaren svar på dessa frågor (han har egentligen missbrukat systemet genom att ställa hela tre frågor på tre dagar):

1. Kan inte kommunen låta forsla bort alla de stenar som har dykt upp på stranden vid Skogshyddan till följd av det låga vattenståndet? När vattenståndet väl är återställt och sommaren återkommer blir badupplevelsen betydligt trevligare om badgästerna kan vada fram på en mjuk sandbotten istället för på en botten, täckt av otäcka, vassa stenar.

2. Varför stannar inte Läcköbussen vid Skogshyddan? Nu stannar den vid Plastgatan och Finnboden, flera kilometer från bloggarens bostad vilket försvårar för kollektiva resor för alla de boende i Stenhammarstrakten som önskar fika vid Djurgårdsudde, äta fisk i Spiken eller njuta av mat, natur och kultur ute vid Läckö slott. Busslinjen bör alltså dras om och stanna vid det gröna området på kartan (Giacominaparken). Eftersom det inte går några lokalbussar på söndagar kan bloggarparet i bästa fall komma med Läcköbussen från Resecentrum om de kommer resande från Stockholm eller Skåne. Att promenera med resväska och ryggsäck tar ca 50 minuter.

3. När bloggaren med hustru gör sina dagliga promenader längs vandringsleden nedom Vänerblick måste de passera ett skrämmande stup. Risken att någon av de båda skall ramla ner är inte direkt överhängande men vad händer om mindre barn springer iväg före sina föräldrar och närmar sig kanten av stupet? Frågan är självklar: Var finns staketet?

Bloggaren kan lova att stupet är bra mycket värre i verkligheten.

Observera att ju brantare det blir, desto mer lavar och mossa på berget (pga minskat mänskligt slitage). Allt oftare kan man bli varse att husägare med berghällar på tomten låter avlägsna all mossa och alla lavar från hällarna.

Detta är ett helvetiskt oskick som borde förbjudas. Lund kan säkert svara på frågan varför det förhåller sig på det sättet.

Idag inhandlade bloggaren med hustru en styck takarmatur till hallen. Bloggaren frågade expediten i kassan på butiken om glödlampa medföljer. Expediten berättade då att denna är inbyggd i armaturen. Bloggarens nästa fråga blev hur man gör om glödlampan går sönder. Bloggaren fick då beskedet att då kastar man hela armaturen, precis som man gör när en dator har tjänat ut…

Bloggaren sa inget men han undrar hur det blir när bilindustrin på motsvarande sätt börjar bygga in glödlamporna i personbilarna. Men svaret är ganska givet. Skroten nästa!

Tilläggas kan är att armaturen skall återlämnad i orört skick. När bloggaren hade läst instruktionen för uppsättande av takbelysningen insåg han att ett sådant företag skulle vara förenat med alltför stora risker, dels elrelaterade sådana men framförallt de med mental anknytning.

Det händer att människor förlorar känslan av sammanhang, kanske mitt i livet, inte sällan under ålderdomen, ofta i samband med en svår livskris.

Men vågar de drabbade bara glänta på stängda dörrar dyker ljuset snart upp igen – om än så sakteliga.

Den som inte har varit i det mörkaste av mörker kan aldrig förstå den lättnaden dessa människor känner.

Det kanske är det Tranströmmer menar

Han har haft samma bakgrundsbild i flera år så det var verkligen på tiden att byta till något annat.

Att det blev en bild från Tormesgården på Göingeåsens västsluttning, med utsikt mot Matterödsåsen, Hovdala och Finjasjön förvånar knappast de som känner till bloggarens särskilda böjelse för denna så vackra trakt.

Att det befinner sig ett åskmoln över Matterödsåsens och dess slocknade vulkaner försämrar på intet sätt bloggarens intryck av den nyvalda bakgrundsbilden.

Det blir trevligare den dagen då han kan avregistrera fynden av denna otrevliga, invasiva växt.

Det är redan verklighet på flera håll i världen, bl.a. i USA och på Nya Zeeland. Men även i Danmark provas konceptet, med stor framgång.

I grunden är det ju livet som skall gå ihop, inte arbetslivet.

Att arbeta färre antal dagar men med oförändrad produktivitet kräver stora förändringar i företagets arbetssätt, med fokus på mejlhantering, möten (aldrig längre än 45 min) och andra effektivitetsmetoder – som Pomodoro-metoden:

Under ett tidsintervall på 25 minuter jobbar medarbetaren koncentrat och allt annat – mejl, telefon och så vidare – är nedstängt. Medarbetaren får inte störas under denna period och tänder en lampa vid skrivbordet som signalerar att hen sitter i pomodoro. När de 25 minuterna gått tas en paus på 5 minuter, innan det börjar om igen.

Läs hela artikeln i SvD via länken:

https://www.svd.se/fyradagars-arbetsvecka–en-dansk-framgangssaga

Pomodoro har fått sitt namn av en sådan här klocka i köket (foto Wikipedia):