Bengt Rahms blogg

Det lokala motoreventet Hjulafton lockar storpublik. Men det finns de som hellre sätter sig på en klippa, tittar på segelbåtar och njuter av tystnaden och den friska luften.

Att Herkules gör en gir över Kinneviken tackar man dock inte nej till.

Vänereskadern hade lämnat hamnen redan tidigt på morgonen, detta pga hot om hårda vindar i Vänersborgsviken. Men besättningen på skutan Nymlan valde att gå till småbåtshamnen, en knapp distansminut bort.

Vi fick oss en pratstund med den trevliga Göteborgsbaserade besättningen. Vi pekade mot Designhuset och frågade om de tänkt sig att närvara vid Diggiloos sommarturne. Detta evenemang hade de aldrig ens hört talas om. De diggar förmodligen helt andra saker, som ljudet av vind i seglen och vågor mot strand.

Nymlan med fyllda segel ses här som båt nr 2: http://trabat.se/classic-open-2016-bilder/

Till slut kom den ändå, eskadern av skutor, skonare och kuttrar från Göteborg. Men av de utlovade tio skeppen såg vi bara till fem, inräknat galeasen Mina (ett av världens äldsta segelfartyg) i sin hemmahamn.

Där fanns även ett betydligt modernare fartyg men det ingen större publikmagnet. Dessutom låg fartyget förtöjt inom inhägnat område, enligt ”Lagen om sjöfartsskydd”, för att förhindra terrordåd och annat elände.

Nu har vi ätit björnbärskräm tre kvällar i rad. Krämkoket räcker även till aftonvard i morgon onsdag.

Ingo och Björne skall ha ett stort tack för björnbären de hade med sig från Hässleholm, staden som är belägen vid foten av den så gudomligt vackra Göingeåsen.

Varför folk slänger ut pengar på gojibär kan man undra. De svenska bären är faktiskt de riktiga superbären.

På kvällspromenaden uppenbarar sig både slott och koja

Av transporttekniska skäl blev det ingen minigolf för våra barnbarn på Planteringen denna sommar.

Vem som är regerande mästare minns jag inte men att det inte är jag torde inte vara särskilt svårt att räkna ut.

Anne och jag har dock varit på Planteringen och fikat, i gott sällskap av Kristina från Karlsborg.

Efter kaffet ville Anne plötsligen ha en Svart Malin. Jag trodde att det var någon sorts spindeldjur men det handlade som väl var bara om en glass från Klings i Mariestad.

Fem av tolv banor är under reparation men det kostar bara 10 kronor att gå denna lagoma stora runda.

Den som är spel- och/eller kaffesugen får dock skynda sig. Sommaren är kort på sina håll. Planteringen stänger av någon outgrundlig anledning redan nu på söndag.

I SvD Näringsliv läser jag om Stockholms skönhetsråd.

”Varenda byggnad från Tensta till Vasastan passerar vårt bord, säger Henrik Nerlund.

När exempelvis en ny byggnad ska godkännas går processen, lite förenklat, till så här: Ett detaljplanförslag tas fram av stadsbyggnadskontoret. Skönhetsrådet samt andra instanser yttrar sig. Efter samrådet kan förslagen ändras inför att stadsbyggnadsnämnden fattar beslut. I stora ärenden fattar kommunfullmäktige det avgörande beslutet”.

Och kompetensen är det inget fel på:

Det är många kommuner som är i stort behov av ett sådant råd. Många nya byggnader som uppförs runt om i landet är ju förskräckligt fula och brutala.

Ett exempel: Vi cyklade förbi den nya skolan uppe vid Sjölunda häromdagen, som har byggts på jungfruelig skogsmark. Tusentals kvadratmeter asfalt omger skolbyggnaderna. Det ser helt enkelt för hemskt ut. Där borde ju ha varit gräs, buskar och träd istället – för elevers och lärares välmående.

…och det på mer än ett sätt.

Det måste vi ändra på. Alla vi människor måste leva betydligt hållbarare, med målet att släppa ut högst 1.000 kg CO2 per person och år.

Därtill måste vi alla hålla oss undan från och därtill bekämpa de idéer som framförs av det otäcka bruna parti som mot all anständighet har lyckats få mandat i kommuner, regioner och riksdag.

En grön värld är framtiden, på alla de sätt.

Idag nåddes så äntligen den förtorkade bygden av några regn- och åskskurar. Det blev inte många millimeter i mätaren men algerna tog tillfället i akt och slog blixtsnabbt ut i full blom.

Bloggaren firade väderomslaget med en inplastad men ändå mycket god ägg- och sillmacka på Djurgårdsudde.

Vi är ute och inventerar badplatser på uppdrag av våra barnbarn.

Mitt emellan de från den senaste istiden härstammande ändmoränerna Hindens rev och Parkudden hittar vi denna lilla pärla.

Tilläggas kan att istiden känns rätt avlägsen. Antropocen är den tidsålder då den globala uppvärmningen får Jorden att koka.

På den lilla vägen fram till badviken fanns det skyltar att bilar inte fick ställa sig i skogskanten. Risken fanns att det kunde ta eld. Marken var ju fnösketorr. Men vi med våra elcyklar utgjorde dessbättre ingen som helst fara.