Bengt Rahms blogg

Husman&Hagberg är proffs på bostadsaffärer – och jycken ser till att kunderna är helnöjda och låter bli att gnälla och skälla.

Vid Orangeriet på Hovdala slott växer den sällsynta pimpernöten. Troligen är det ståtliga exemplaret vid Hovdala det äldsta i Sverige, sannolikt planterat i mitten av 1700-talet.

För den som vill ha mer kött på benen:

http://georg-grundsten.blogspot.se/2010/06/pimpernot-med-mera.html

Och här är mitt söndagsfoto på busken:

Även idag gjorde vi en utflykt till Trädhuset i Hovdala för att intaga medhavd lunch. Det var dock rätt kyligt bland trädkronorna så vi bestämde oss för att ta cyklarna ner till slottet när måltiden var avslutad. Där vid orangeriet värmde solen gott i vindskyddat läge.

Det enda som störde friden var alla de hundratals enduromotorcyklister som ägnade sig åt SM och for omkring  på grusvägarna kring Hovdala, dammade ner och förde ett hiskeligt oväsen.

Vårt intresse för eldrivna cyklar delades troligen inte av denna skara av hängivna motorentusiaster.

På väggen i Trädhusets entré hittade jag det första fotot, uppenbarligen taget när sommarnatten visar sitt allra största leende.

 

Innebandymatchen mellan Sösdala och Junis Hässleholm innebar hårt arbete för de som arbetade i korvkiosken. Nästan alla korvar gick åt – utom fyra stycken som fick bli hundmat.

Påpekas bör dock att det handlade om wienerkorv och absolut inga hot dogs.

 

Det är enligt senaste numret av Läkartidningen betydligt vanligare att mötas av samma frissa än av samma läkare. Bloggaren är ett gott exempel på detta. Han har gått hos samma frissa i närmare 42 år.

Ett antal olika läkare har han mötts av i vuxen ålder, men besöken har varit rätt meningslösa. Hypokondriker bör inte onödigtvis belasta sjukvården.

Norska fjällen sommaren -76, innan den nya frissan Anne hade fått fason på kalufsen:

Anne på samma Norgeresa. Den frisyren kan man inte klaga på:

På andra sidan stambanan ligger golfbanan. Men bollen där bortom kontaktledningen är knappast något för den slagfärdige.

Golfstjärnor bör hålla sig här på Jorden. Dock kan kvällssolens matta strålar hjälpa dem att hitta fram till sista hålet.

Att det skall vara så svårt för farfar (i motsats till Isak) att se någorlunda normal ut på kort…

Rabarber från föräldravillan på Mösseberg har fått ny växtkraft i den skånska myllan.

Nu väntar vi bara på pajen!

Allt talar för andra klass! De som sitter i första klass är väl knappt läskunniga.

Köket hos mormor och morfar var inte precis sista skriket. Men där lagades mat och bakades dagarna i ända. En väl använd vedspis ingick såklart och mormors brödkakor var inte av denna världen.

När jag var på besök var en av mina uppgifter att se till så att vedlåren var välfylld med björkeved och morfar stod ofta vid huggkubben och byggde på veahögen.

Ibland kunde man få vara med när han nackade en höna på huggkubben. Det dröjde inte särskilt länge innan hönan var plockad och låg i en puttrande gryta på vedspisen.

Morfar hade inget emot kaffe med dopp. Bjöds det tårta började han alltid med den. Sedan fortsatte han med bullar och det som fanns på kakfaten.

Förtjusningen i det som bjuds på kakfaten har gått i arv till barn, barnbarn och barnbarnsbarn, ett utmärkt exempel på när epigenetiken bidrar till något riktigt gott.

Notera ”blomman för dagen” i fönstret och flaskan med enbärsdricka på bordet. Bloggaren sitter på sin vanliga plats, mitt emot morfar.  Morfar kunde kika ut genom köksfönstret och se om mjölkakörarn, brevbärarn eller främmat var i antågande på framfartsvägen.

Och allra längst bort där vägen svänger låg och ligger Nästegården. På den tiden sa vi ”Hägerströms”. Där kan man än idag få bo som på mormors och morfars tid:

http://www.nastegarden.se/?lang=se