Brist på ödmjukhet leder till missnöjesyttring

Några av Folkhälsomyndighetens företrädare brister (enligt min personliga uppfattning) i ödmjukhet.

De sa (som vi hörde i fredags angående den sjuka kvinnan i Jönköping) att coronaviruset inte smittar före insjuknandet.

Hur kan de vara så säkra på det? De underkänner till och med en vetenskaplig artikel som anger att risken finns.

Hur kan myndighetspersonerna så säkert veta hur det ligger till?

Idag har vi fått höra att de svenskar som flygs hem från Wuhan inte omfattas av några tvångsmässiga restriktioner. Men flera japaner som har flugits till hemlandet från Wuhan har visat sig vara smittade. De togs hem, inte för att de var sjuka, utan som en ren evakuering. Och vad säger just detta om sjukdomens spridning i Kina? Att flera hemvändare (till synes friska) i själva verket är smittade borde betyda att omfattningen av utbrottet är betydligt större än vad som anges i officiella rapporter.

Det kan löna sig att vara ödmjuk. Larmverksamhet är inte bra, inte heller att underskatta faran. Balanserade uttalanden är att föredra.

Högmod kan gå före fall, något som kan drabba oskyldiga.

Och hur går det med smittskyddets trovärdighet hos allmänheten om de ansvariga visar sig ha resonerat helt fel?

Inlägget skrevs efter virusfrossa, vilket kan ha bidraget till denna missnöjesyttring.