En speedad tillvaro – men inte hos Lisa och Simon

Det händer mycket nu för tiden, och media fullständigt översköljer oss med händelser, och de som rapporterar om dessa pratar så fort så de nästan snubblar över orden. (Jag var troligen lite påverkad av nutidshetsen när jag skrev den meningen).

Att valresultatet i USA dröjde blev en jättenyhet. Vad det i själva verket borde ha talats om var kandidaternas budskap, lugnt och stilla.

Det är inte mycket bättre i våra privatliv. Är man riktigt redig är almanackan fullproppad med aktiviteter. Inte ens de stackars barnen slipper undan görahysterin.

Jag tänker ofta på morfar Simon på Båltorp. Han nöjde sig med att sitta vid köksfönstret och spana efter brevbäraren. Där kunde han sitta länge och vänta. När brevbäraren hade varit där gick morfar ut och vittjade brevlådan.

Han kunde bli sittandes länge för att ta del av innehållet i Skaraborgs Läns Tidning. Avbrott gjordes för att gå in på kontoret och lyssna på väderleksrapporten. Han satt vid radioapparaten även på söndagarna (den enda veckodag som tidningen inte utkom) och lyssnade då på Högmässan kl 11. Fast lyssnade gjorde han egentligen inte, trots att hans far hade varit Gudfruktig och bekostat hela missionshuset i Velinga.

Han sov sig istället igenom hela andakten och vaknade först när mormor ropade att middagsmaten stod på bordet.

Det var tur att han slapp nymodigheter som Gym, After Work och TV4 med sina skräniga program.

Det förstnämnda (meningsfull fysisk aktivitet) fixade han på ”veabacken”, After Work kallades Aftonvard och TV-utbudet var begränsat till det i en kanal. Någon kväll emellanåt knäppte han på apparaten, men då bara för att se om Gunnar Hedlund, Bertil Ohlin eller Tage Erlander dök upp i rutan.

Här står Simon och Lisa på verandan på Båltorp

E2B9BF61-CE51-4048-AAA9-C983A877AE26

Mormor var en fena på svåra korsord och varje helg löste hon kryssen i Svenska Dagbladets och Dagens Nyheter. Jag fick hjälpa till, liksom moster Greta i Varnhem. Mormor skrev även dagbok, en bok som alla kunde ta del av. Den traditionen har jag tagit över, på mitt sätt, via denna blogg. Men jag är glad att mormor slapp läsa eländet.