Lidandet är konstant

Men antalet svenskar med en psykiatrisk diagnos har ökat dramatiskt.

ADHD och utmattningssyndrom är två av de diagnoser som har drabbat befolkningen, epidemiskt!

Det vi i dag kallar psykisk ohälsa är många gånger bara fullt normala reaktioner på fullt normala upplevelser. Ett normalt lidande som inte borde ses som patologiskt. Men en allt större del av människors negativa känslotillstånd sorteras in under psykiatrins paraply, och det borde vi sluta med.

Ja, hela begreppet “psykisk ohälsa” borde överges, menar Christian Rück. Han är psykiatriprofessor och aktuell med boken “Olyckliga i paradiset – varför mår vi så dåligt när allt är så bra” (Natur & kultur, 2020). En bok som utmanar många saker man hör sig själv och andra påstå om samtidens mående.

Natur och Kultur om boken:
https://www.nok.se/titlar/akademisk-psykologi/olyckliga-i-paradiset/

Ur dagens SvD:

D351EEF1-A061-40E1-A413-ED5F77F374FD

Och utmattade har vi alltid varit. Förr kallades det neurasteni (eller Amerikanska sjukan pga det stressiga livet i USA för 100 år sedan), överansträngning eller att någon helt sonika hade säckat ihop.

Diagnosen utmattningssyndrom är bara godkänd i Sverige, inte i resten av Världen.

Det som numera går under benämningen ADHD var under min skoltid barn som var oroliga, ibland rätt stökiga. 80% av de barn som får en diagnos som ADHD skulle varken behöva diagnos eller behandling om skolan kunde ta hand om dessa elever på rätt sätt.

Att få en diagnos kan upplevas som en tröst.

Men lidandet har alltid varit människans följeslagare. Och vore vi verkligen människor om vi inte led?

Jag vill dock framhålla att jag gärna skulle ha velat få den sertralinbehandling som inleddes för 10 år sedan redan som 10-åring.

Då skulle livet ha varit så mycket lättare, inte utan lidande, men med ett mer hanterbart sådant.

SSRI-preparaten lanserades emellertid inte förrän i slutet av 1990-talet.

.