Världen-är-rutten-syndromet

I boken Löparna som jag just nu läser omnämns ”The Mean World Syndrome.”

Den drabbade tillbringar ändlösa timmar framför TV-apparaten, maniskt zappande för att hitta kanalen som visar de hemskaste nyheterna; krig, pandemier, allsköns katastrofer, rötägget Putin, klippblock i rymden på kollisionskurs med Jorden, supervulkaner osv. Förvirrad av alla intryck förmår den drabbade till slut inte längre slita blicken från skärmen.

Denna sorgliga åkomma uppges vara obotlig. När den sjuke till slut tar mod till sig och kliver över psykiatrikerns tröskel blir den ordinerade behandlingen några allmänna råd – som att avstå från kaffe och sprit, vädra före sänggåendet, arbeta i trädgården, sticka eller väva.

Att jag tar upp detta som ett bloggarämne beror på att jag tror att jag har åkt på en rejäl släng av denna sjuka. Det är bara att byta ut TV-apparaten mot iPaden så är det ett klockrent fall.

Det sägs även att detta är en extremt borgerlig åkomma. Med tanke på de inlägg där den ultrakonservative Ivar Arpi har dykt upp är det lika bra att kapitulera. Jag är lika rutten som resten av Världen…