Mars i oktober

De senaste kvällarna har vi och våra goda grannar kunnat se planeten Mars, befinnande sig österut på kvällshimlen.

Vår bostad är närmast perfekt för den som vill skåda ut i Världsaltet, högt belägen som den är och med få störande ljuskällor.

Foto Wikipedia

Jag kom att tänka på att Mars ser ut som mina ögonbottnar, de som optiker Glenn fotograferade i förra veckan. Han var mycket nöjd med det han såg, även om jag själv måste titta ut genom stora sjok av grumlingar som orsakas av glaskroppsavlossning. Skall sanningen fram såg även Glenn dem, utan att oroas ett endaste färn.

Det är där på ögonbottnarna, längst ned i själens brunnar, som ljuset hamnar, t.ex. det som anländer från Andromedagalaxen.

Det mest avlägsna objektet man kan se med ögat är just Andromedagalaxen. Den kan med ett tränat öga observeras på hösthimlen, som en diffus ljusfläck. 

Ljuset från den gigantiska galaxen har färdats till vårt öga i två och en halv miljoner år, dvs lika länge som sedan människans förfäder först uppenbarade sig på planeten jorden.