Det är inte bara börsen som kan rasa

Därom vittnar gårdagens jordskred nordost om Oslo, inte långt från Gardemoen. Och många minns säkert de hemska rasen i Göta älvdalen – Surte (1950) och Tuve (1977).

Området kring Lidan är även det ett fruktat skredområde. Sköttorpsraset (1946) kunde ha lett till en tsunamiliknande händelse varvid delar av centrala Lidköping kunde ha svepts med ut i Kinneviken. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sköttorpsraset

Kollar man på SGU’s skredriskkarta lyser det oroväckande rött i Lidköpingsbygden:

https://www.sgu.se/samhallsplanering/risker/skred-och-ras/riksoversikt-over-finkorniga-jordars-skredbenagenhet/

Mer fokuserad bild: http://resource.sgu.se/dokument/produkter/produktblad/riksoversikt-finkorniga-jordars-skredbenagenhet.pdfv

Här finns landets kvickleror: http://resource.sgu.se/produkter/sgurapp/s1608-rapport.pdf

Under de år vi bodde på Hamngatan i Lidköping (hela huset lutade kraftigt pga den instabila grunden) tvingades man sänka gatunivån för att minska skredrisken. Sjukhuset (på andra sidan Lidan) fick säkras med 1.000 lastbilslass med sprängsten från Gillstadstrakten, detta för att minska risken att hela sjukhusområdet skulle glida ut i ån. Jag minns att chefen för vaktmästeriet på sjukhuset berättade att byggnaderna står och gungar på 55 meter blålera!

Men det värsta är alla områden kring Lidan som inte har fått ett bättre skydd, inte minst områdena mellan Ågårdsbron och Järnvägsbron. Det finns definitivt hus där jag inte skulle vilja bo.

Situationen kring Göta älv är minst lika oroväckande, även om dubbelspårsutbyggnaden lär ha inneburit en rejäl förstärkning (genom pålning) av markens stabilitet.