I väntan på vaccin

Under tiden kan vi t.ex. reda ut varför det heter vaccin.

Det första vaccinet togs fram 1796 när den engelske läkaren Edward Jenner utvecklade ett vaccin mot smittkoppor. Vaccinet gavs framgångsrikt till en åttaårig pojke i England. Det framställdes ur ett virus som orsakar en djursjukdom, kokoppor. Ordet kommer från latinets ord för ko, ”vacca”.

foto Wikipedia

Man hade noterat att människor som hade smittats av kokoppor inte drabbades av smittkoppor. Jenner drog då slutsatsen att en person som haft kokoppor, en sjukdom med ett ganska lindrigt förlopp, utvecklade en immunitet mot kokoppor och som även skyddade mot de dödliga smittkopporna. 

Vi kan ju hoppas att de flesta vaccinmotståndarna hinner göra en kovändning innan de får ett erbjudande.

Jag lyssnar på ett Radioprogram med Agnes Wold när jag skriver detta. Hon berättar att varken katter eller hundar har tetanusbakterier i munnen. Behovet av tetanusvaccin efter ett sådant djurbett är därför i princip obefintligt.

Behovet av coronavaccin är däremot 100-procentigt, för den som håller livet kärt. Inte ens de stackare som lider av svårartad kokskräck har något att frukta vad gäller de coronavacciner som står till buds, möjligen med undantag för Putins Sputnik.