Frikyrkan är en del av skötsamhetskulturen, och den går än idag dit ingen annan går

Debatten om hederskulturen i frikyrkan fortsätter. Det här inlägget hamnade på min blogg för en dryg vecka sedan: https://bengtsfornojsammatankar.com/2021/03/07/om-hederskulturen-inom-frikyrkororelsen/

Nu ger sig Vibeke Olsson in i debatten: https://www.svd.se/frikyrkan-var-den-svenska-demokratins-vagga

Under 80-talet var hon pastor i en liten baptistförsamling i Stockholm. De var bland de första i Sverige att välkomna kristna homosexuella.

Kristendomen är en utpräglad skuldkultur – medan hederskulturer är skamkulturer. Förenklat kan man beskriva skillnaden så: ”det är fel att snatta på Ica även om ingen ser”, respektive: ”se bara till att aldrig bli upptäckt”.

1848 bildades den första baptistförsamlingen i Sverige. Det var det första sammanhang där drängar och pigor, arbetare och arbeterskor hade rösträtt. En medlem – en röst. Baptisterna var de första att stå upp för individens rätt att själv välja sin tro – den totala motsatsen till hederskultur. Frikyrkan var den första folkrörelsen och är därför demokratins vagga i Sverige.

Frikyrkan var tillsammans med nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och idrottsrörelsen en del av den skötsamhetskultur som byggde det moderna Sverige. 

1879 skrev Ernst Beckman från Stockholms Dagblad det första svenska socialreportaget. Han beskriver hur väckelsen har gett upphov till nykterhet; hur slagsmål och hustrumisshandel har minskat dramatiskt.

Frikyrkan går än idag ”dit ingen annan går” och vänder sig till illa medfarna människor som lever i missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Ofta behöver dessa människor tydliga ramar och regler som stöd för att kunna få ett gott liv.

Vibeke avslutar så här: Vi behöver lyfta fram att våra svenska folkrörelser har ett unikt koncept för att bryta ensamhet och förena individens frihet med gemenskapens möjligheter.