En fin häst, ett riskfyllt fall och ett lockande fata morgana

Idag fick Toyotan komma ut och röra på sig (o.k. – jag vet att man skall ligga lågt med bilåkandet, men vi har inte varit vid Martorpsfallen på åratal).

Jag föll mest för den häst som befann sig nedanför fallet. Det gick att ta sig ned för stupet men det var knappast riskfritt.

Men det medhavda fikat avnjöt vi ovan kalkstenskleven, med Ålleberg som ett lockande fata morgana, långt där borta i fjärran.