Lägg undan den förbannade mobilen. Ägna er istället åt serve och retur-kommunikation

Artikel i SvD Första Maj:

”Lägg undan mobilerna när ni är med era barn”

”Många föräldrar oroar sig över sina barns skärmtid. I stället borde de fokusera mer på sin egen mobilanvändning, skriver författaren och pedagogen Erika Christakis.”

Hämtat ur artikeln:

Trots allt prat om skärmar ägnas förvånansvärt lite uppmärksamhet åt föräldrarnas egen skärmtid.

Interaktionen mellan förälder och barn blir av allt lägre kvalitet. Även om föräldrar är ständigt fysiskt närvarande i sina barns liv, är de det i lägre grad känslomässigt. Fenomenet benämns ”continuous partial attention”, ständigt splittrad uppmärksamhet.

Psykologer har nu börjat tala om ”technoference”, dvs. den digitala teknikens tendens att störa vår mellanmänskliga kommunikation, något som kan vara skadligt för barn.

De mönster föräldrar över hela världen använder i kommunikation med småbarn och bebisar karakteriseras av ljusare röstläge, förenklad grammatik och engagerad och överdriven entusiasm. Detta kan beskrivas som en ”serve och retur-kommunikation”.

Småbarn kan inte få nog av det och detta uråldriga sätt att kommunicera med en förälder och det utgör grunden för mycket inlärning.

Men det kan bli problem när den responsiva kommunikationen, som är så avgörande för den tidiga inlärningen, blir avbruten av ett sms eller en snabb koll på Instagram.

Småbarn lär sig inte saker om vi avbryter det pågående samtalet genom att plocka upp mobiltelefonen eller läsa sms som fladdrar förbi på skärmen.

Tillfälligt bristande uppmärksamhet från en förälder är ingen katastrof. Men kronisk distraktion är något annat.

Vi riskerar att få en ökning av oförutsägbart föräldraskap, som styrs av pling och lockrop från mobiltelefoner, dvs. av den ouppmärksamhet som uppstår när en förälder är med ett barn men genom sitt oengagerade sätt kommunicerar att barnet är mindre viktigt än att svara på ett mejl.

Att vara närvarande fysiskt – och därmed begränsa barnens självständighet – men endast nyckfullt tillgänglig känslomässigt, är i själva verket sämsta tänkbara modell för föräldraskap.

Till alla mor- och farföräldrar som äntligen har fått Tegnells och Carlssons löfte att tillåtas träffa sina barnbarn – lägg undan de där förbannade ”nallarna” och gör verklighet av alla de där kramar ni påstår att ni har saknat så förtvivlat!

Det där sista var givetvis bloggarens kommentar. Och han måste också lära sig att släppa sin sönderkramade nalle!

(Bloggaren som är en kristen man ber om ursäkt för bruket av svordomar, men ibland måste man ta i för att uppnå önskat resultat).