Är Lidköping urtypen för ett grindsamhälle?

Många funderar på hur Lidköping skall kunna leva upp till begreppet ”välkomnande”. (Hur det har gått med hållbarheten ämnar jag inte fördjupa mig i det här inlägget).

Jag tror inte att det hjälper med fler event eller fler kafferep. ”Problemet” sitter nog betydligt djupare än så. Men det är svårt att sätta fingret på vad det är som har lett fram till uttryck som ”våran sta och våra pôjka”.

Handlar det rent av om ett psykologiskt präglat minne från den tiden då De la Gardie-ätten härskade över den här delen av Västergötland? Att drängar och pigor, allmoge och borgare varken vågade sticka ut eller sticka upp av rädsla för övermakten – och att detta förhållningssätt har gått i arv, i generation efter generation – och ända in i nutid. Varje lördag då lidköpingsbon ”går fram” påminns denne om 1600-talet, både av jaktslottet och av självaste greven.

Det är tryggast att leva det lilla och trygga livet, utan alltför många utblickar mot en omvärld som i värsta fall skulle kunna vända upp och ned på tillvaron.

Det är den typen av samhällen som rika har börjat söka sig till runt om i världen, dvs Gated communities eller Grindsamhällen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Grindsamhälle

Längre kommer jag inte just nu i denna spåning. Mycket talar för att jag fel ute ute men det är bra att brainstorma om vi skall kunna riva de inre murar som påstås prägla mötet med genuina lidköpingsbor.

Foton Wikipedia/Wikimedia

Eftersom min farfars mor Emma Charlotta Andersdotter föddes på Kållandsö år 1857 är jag faktiskt till 12,5% genuin lidköpingsbo, något som med all säkerhet märks. Och jag bor ju faktiskt i ett bostadsområde som har spikat upp skylten här ovan.