En insändare som sändes iväg, men som stoppades pga svår ruelse

I måndags skrev jag en insändare och skickade in till NLT. Men eftersom jag inte hade vidtalat bloggens ”ansvarige utgivare” först (hon vill godkänna det jag skriver) drabbades jag av ågren. Dessutom hade den främste bland de förtroendevalda i samhällsbyggnad blivit omnämnd. Hur juste var det?? På kvällen kunde jag inte somna. Kl 01.00 skickade jag ett mail till Calle Sundblad och bad honom att inte publicera insändaren – något som han lovade mig när hans arbetsdag hade börjat.
Dessutom är min energi på upphällningen pga engagemanget för Ukraina och dess befolkning. Jag går verkligen all-in när det gäller att bekämpa nazister (inkl SD-företrädare) och allsköns diktatorer. Att dessutom reta upp nyliberala och näst intill naturfientliga socialdemokrater här på hemmaplan skulle vara vanskligt med tanke på den psykiska hälsan.

Så här såg texten ut:

Detta läste jag i fönstret till NLT:s depeschkontor i helgen (där man alltid kan läsa tidningen förstasida som den såg ut för exakt 50 år sedan):

”Vi har inte råd att köpa respiratorer till varenda familj. Klimatet är sådant att vi måste ha kvar skogen för att inte luften skall bli rent hälsovådlig. Redan nu är klimatet sämre genom den ’punktering’ som skett i skogarna.” 

Så argumenterade f. stadsskogvaktaren Henning Wahlberg för bevarandet av Lidköpings skogar vid en diskussion som arrangerats av Folkpartiet i Lidköping.

I en annan artikel på samma förstasida: ”Den allmänna opinionens massiva protester mot ytterligare bebyggelseintrång i Lidköpings skogspartier inom gamla stadsområdet har av allt att  döma gjort starkt intryck på byggnadsnämndens ledamöter, som nu givit efter för ’trycket’…”

Flertalet av de som läste detta för 50 år sedan är säkert borta vid det här laget. Undrar hur deras dom hade sett ut mot nutidens politiker och tjänstemän – dvs den kommunledning som så gärna vill framställa Lidköping som ett föredöme på miljöområdet – men som utan betänkligheter ägnar sig åt att utplåna de tätortsnära skogarna.

Så här sa samhällsbyggnadsnämndens ordförande Gustav Edvinsson i september 2021 – som ett svar vänsterpartiets undran om det enorma kalhygget i Kartåsen verkligen var nödvändigt: 

”Gustav Edvinsson menar att nämnden jobbar aktivt med att säkra de gröna värdena. Exploatering ska ske så att sammanhängande gröna strukturer bevaras. Samtidigt måste det finnas plats för staden att växa och det är en balansgång att ta hänsyn till både det gröna och tillväxt. Det är det här som är det svåra med stadsutveckling, säger han och uppger att Kartåsen behövs för att verksamheter som finns närmare centrum ska kunna få ny mark att expandera på. Det frigör samtidigt mark centralt. Det som i dag är ett kalhygge är på väg att bebyggas med ett gatunät och nya lokaler, poängterar han.”

Jag blir faktiskt beklämd när jag läser sådant. Många vackra ord, men ingen riktig vilja att skydda vår fina och så livsnödvändiga natur. 

Och inte blir väl ingreppet, dvs kalhygget mindre därför att där anläggs gator och stora plåtskjul?

Och varför sparades det inte ens ett antal öar av skogsmark i området? Jag som trodde att all ny bebyggelse, oavsett ändamål, skulle få bada i livgivande grönska – och inte i ogästvänlig asfalt.

Insändaren hade även en avslutande liten ”knorr” som jag dessvärre glömde att kopiera innan avsändandet.

%d bloggare gillar detta: