Det finns det som bekant gott om i vårt avlånga land.
En aktivitet som dessa våra folkvalda har ägnat mycket tid och kraft åt är att lägga ned järnvägar.
Skövde – Lidköping är ett av de värsta skräckexemplen. Och nu kommer snart de sista spåren av Karlsborgsbanan att försvinna.
https://jarnvagar.nu/sparen-ar-borta-kan-jarnvagen-ateruppsta/
I Tyskland gör man tvärtom. Där återstartar man trafik på många nedlagda järnvägssträckor.
Den av Trafikverket så totalt misshandlade Lysekilsbanan har dock räddats, i allra sista stund. I det fallet var det faktiskt Försvarsmakten som röt till och satte stopp för galenskapen.
Om militärerna i Karlsborg gör ett sista försök att försvara Karlsborgsbanan återstår att se. Att delar av landets infrastruktur raseras borde vara skäl nog för ett ingripande.
Det ryktades till och med om att det fanns starka kopplingar mellan högt uppsatta socialdemokratiska politiker och ett stort åkeriföretag i Tibro, kopplingar som gjorde att Tibro kommun lobbade starkt för att lägga ned banan. Om det fanns någon sanning i detta vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om det var så illa.
Jag funderar lite på vad min farfar Gunnar (han gick ur tiden redan 1950) skulle ha tyckt om det som pågår i vårt land – han som först körde tågen mellan Skövde och Karlsborg och sedan mellan Skövde och Lidköping (och var en hejare på att ta sig över Billingen när snön låg metertjock).
Gunnar gjorde faktiskt ytterligare en samhällsinsats, och det i ungdomen. Då var han med och planterade delar av Kartåsskogen, den som nu steg för steg utraderas av våra minst sagt oförståndiga lokalpolitiker.
Jag är rätt övertygad om att Gunnar skulle ha blivit helförbannad. Så var han ju också barnbarn till en knekt. Sådana kan verkligen ryta till. Och det kan även barnbarnsbarnbarnet Bengt till knekten i soldattorpet i Bäve Uddevalla, Jan Petter Rahm.
OBS att rubriken till inlägget skall tolkas på rätt sätt, dvs det handlar verkligen inte om att knäppa någon, utan om att vara knäpp.
Soldattorp Bohusläns museum:
