Ingalill Mosander i Aftonbladet:
Fängslande om en gigant inom revykonsten på 1930-och 4o-talen. Med elegans, kvickhet och civilkurage gisslade han politiker, kungligheter och kulturelit.
Ur boken:
Han använde sina tribuner till att formulera sin avsky mot den bruna frammarschen. Tillsammans med chefredaktören Torgny Segerstedt, riksdags-och tidningsmannen Ture Nerman och konstnären och Tisdagsklubbens grundare Amelie Posse hörde han till de mest profilerade motrösterna i ett undfallande Sverige och var ett av de översta namnen på tyskarnas lista över folk att eliminera vid ett maktövertagande.
Bloggare Bengt:
Jag minns mina föräldrars bestörtning när dödsbudet kom i april 1964. Det ögonblicket är lika inetsat i mitt minne som mordet på president Kennedy 1963 och Dag Hammarskjölds död vid flygkraschen i Ndola 1961. (Min familj bodde på Karlebygatan i Falköping under de här dramatiska åren).
Och då får vi inte glömma Kubakrisen 1962, då Sovjetunionens agerande ledde till att Världen stod på randen till ett fullskaligt kärnvapenkrig.
Den här dagen (på Karlebygatan) torde ha präglats av enkom goda nyheter. Tavlan på väggen hade målats av Fröding, dock inte Gustaf:
Här ser det ut som att det ha hänt något riktigt dramatiskt, men jag tror faktiskt att fotot togs på kvällen efter brorsans konfirmation.
Måhända handlar det helt enkelt om en andlig kris:
Bengt Rahms blogg 