Ur Makt & Prakt: Hästen likne en gädda, med sitt breda hufvud; en ål, med sin prydliga längd; en orm, med sin högburna hals; ett lejon, med sin breda bringa; en kvinna, med sin runda och fylliga bakdel; en katt, med sitt snabba lopp. (Olaus Magnus år 1555).
Man värdesatte hästar med stor bakdel eftersom man ville att hästen skulle kunna vända på en femöring!
Ston ville man helst inte ha vid rytteriet. Kanske berodde det på att ston ofta sägs ha en stor portion egna åsikter? Under medeltiden användes ston mest av kvinnor och präster!
Bengt Rahms blogg 