Häromdagen gjorde jag det här inlägget:
Fast egentligen skulle jag ju vilja att alla barnfamiljer hade minst en prenumererad dagstidning, i pappersform.
När vi som är födda på 50-talet (och tidigare) växte upp var det i många hem en självklarhet att ha tillgång till en lokaltidning och en rikstidning. Och det fick verkligen oss barn att läsa tidningar.
Att hämta dessa alster i brevlådan tidigt på morgonen och sedan sätta sig vid köksbordet för att läsa (och samtidigt dricka kaffe och äta havregrynsgröt), det var en av dagens absoluta höjdpunkter (trots att det under sommaren hände att det följde med en och annan tvestjärt från brevlådan). Men hellre det sällskapet än att inte på ett seriöst sätt kunna få ta del av nyheter, debatt, kultur m.m. m.m.
Nu har man råd med husbil och dyra utlandsresor, men inte med en tidning på bordet som barnen kan kasta sig över.
När jag växte upp hade vi Falköpings Tidning och Göteborgsposten/Arbetet.
Hos mormor och morfar i Sätuna var det Skaraborgs Läns Tidning och Göteborgsposten. Men de tidningarna fick man vänta på tills brevbäraren dök upp. Man såg postbilen när den tog svängen vid Nästegården och när bilen passerade de stora askarna bortanför traktorgaraget var man redan på språng (brevlådan var placerad på planen utanför ladugården).
Att läsa blev en naturlig del av vardagen. Och läsandet kom så klart även att handla om böcker.
Risken är att dagens ungdomar bara får till sig sådant som torgförs på sociala medier. Och det är en minst sagt skämmande tanke, som kan få morgonkaffet att hamna i vrångstrupen.
Vanan att läsa dagstidningar måste grundläggas redan i barndomen. För att det skall kunna ske måste en fysisk tidning ligga på bordet. E-tidningar kan komma i fråga när vanan väl är etablerad.
Bengt Rahms blogg 