
Min kompis Tommy har tipsat om en artikel som har publicerats i Fornvännen:

Min kompis Tommy har tipsat om en artikel som har publicerats i Fornvännen:
Han har faktiskt papper på det. Idag kom nämligen svaret från Sömnmedicinsk mottagning.
Endast en andningsstörning per timma har registrerats, och syrenivån i blodet är normal – natten lång.
Däremot anser bloggaren att det är störande med alla de förståsigpåare som försöker skrämma upp befolkningen med en massa påståenden om riskerna med insomni.
Men titta gärna på David Batras program ”Sov gott”. Man kanske inte sover gott av att se det, men man skrattar gott!!
Det är från de här krokarna av det gamla grevskapet som några kompisar och jag har huvuddelen av våra gener (runt Mullsjö, Habo och Tidaholm).


Ur dagens FT:

Jag tror knappast att vargparet härstammar från trakten. Och de tu lär inte mötas av pukor och trumpeter.
Risken att dödas av varg här i Norden är dock minimal. Men så har det inte alltid varit:
”Man har i Sverige dokumenterat några historiska fall av vargattacker mot människor som fått dödlig utgång. Attackerna utfördes i en begränsad del av Sverige, nämligen gränstrakterna mellan Dalsland och Värmland, och under en relativt kort period. Oluf Swensson, en 12 år gammal gosse, blev enligt dödboken attackerad och dödligt skadad av varg den 9 februari 1727 i Håbols socken i Dalsland. Han avled av sina skador den 12 februari. Jon Svensson, en 4,5 år gammal pojke, blev dödad och till största del uppäten av varg i Jösse härad i Värmland.
Man kan undra hur Åkesson ställer sig till den högerextrema, paramiltära organisationen Wagnergruppen, med kopplingar till den ryska statsledningen:
”Ta inga fångar – skjut alla omedelbart. Civila och soldater, vuxna och barn.”
https://www.svd.se/a/4oXjde/wagner-soldater-vi-skot-alla-aven-barn
Jag dödade barn med mina egna händer, säger den tidigare Wagner-soldaten Azmat Uldarov i långa intervjuer som har publicerats av den ryska människorättsgruppen Gulagu.net och översatts av flera internationella medier.
När de ryska styrkorna kom till Soledar och Bachmut fick de order om att döda alla, berättar han. Bland annat en grupp civila som hade sökt skydd i källaren på ett niovåningshus.
Hon skrek, en liten flicka. Jag vet inte om hon var fem eller sex. Och jag sköt henne. Ett riktat skott i huvudet. Jag hade inte tillåtelse att låta någon gå, förstår du?




19.20 möter US Navy-planet ett plan från Aeroflot, i närheten av Kaliningrad:

För att få mer utrymme i min blogg var jag tvungen att betala lite extra till wordpress.com. Men då skulle det även börja annonseras bland mina inlägg.
Idag skrev jag till WordPress och frågade om dessa annonser har lett till några inkomster för mig. Och så här mycket har jag tjänat på det år som har gått sedan annonserandet inleddes:

Vad WordPress har tjänat förtäljer inte historien. Men känner jag mina läsare rätt låter de sig inte luras av förslagna reklammakare.
Anne har fått mig att börja lyssna på podden ”Fråga Agnes Wold”.

Varför inte skicka in en egen fråga till Agnes Wold?
Det blev denna: Ligger det någon sanning i att IGF-1 i komjölk kan utgöra en hälsorisk? 2019 skrev jag om detta på min blogg:

Hur gick det till när 40 000 slutenvårdsplatser bantades ner till 4 000 vårdplatser för psykiatrisk vård? Den frågan ställer sig Nalin Baksi – och menar att vi måste sluta lägga skattepengar på att vårda normala känslor.
Nedanstående är hämtat ur Nalin Baksis artikel (länk): https://www.svd.se/a/ve8eJm/nalin-baksi-vardagslidande-behover-inte-vardas
Som psykiatrisjuksköterska har Nalin Baksi med egna ögon sett hur illa det är ställt.
De anhörigas berättelser är oerhört sorgliga. Ett exempel: En ung kvinna som har fått en psykos skickas, på grund av platsbrist, hem från psykakuten med lite medicin. Hennes anhöriga får sedan vaka dygnet runt för att hindra henne från att lyda rösterna i sitt huvud och hoppa ut från balkongen.
Anhöriga som får vara med om sådant känner sig svikna av psykiatrin – i ett av världens mest utvecklade länder.
Före psykiatrireformen fanns det cirka 40 000 slutenvårdsplatser vid de olika mentalsjukhusen i Sverige. Nu, 28 år efter reformen, finns det knappt 4 000 vårdplatser för psykiatrisk vård. Det räcker inte. Hur har det blivit så här?
Margaretha Herthelius, ordförande i Schizofreniförbundet, har i många år kämpat för att förbättra livsvillkoren för dem som har insjuknat i schizofreni, inbegripet deras anhöriga och närstående. Hon är besviken både på kommunerna, som inte tar sitt ansvar för att ordna boende och sysselsättning åt människor med schizofreni, och på psykiatrin.
Läkarna som alltid är pressade av platsbrist nöjer sig med att ge patienten medicin och remittera till den öppna psykiatriska mottagningen. De lyssnar inte på de anhöriga, som vet hur svårt sjuk deras son eller dotter är, och tycks bortse från att människor som har schizofreni kan samla sig i en kvart och ge lugnande svar till en läkare som ska ta ställning till inläggning.
Herthelius varnade tidigt för konsekvenserna av psykiatrireformen. Politikerna ville inte lyssna på henne och nu vill ingen ta ansvar. Hon är bekymrad över att det är så få politiker som har kunskap om vården av de svårast psykiskt sjuka och upprörd över att de blandar ihop psykisk ohälsa – ”det kan vi alla drabbas av någon i livet” – med allvarliga psykiatriska sjukdomar som schizofreni. Hon låter uppgiven.
I Socialstyrelsens nationella utvärdering av landets schizofrenivård, som kom i oktober 2022, underkänns den vård som människor med schizofreni får. De regionala skillnaderna är stora och alldeles för få följer de nationella riktlinjerna.
Psykospatienter och deras anhöriga verkar vara bortglömda av alla som inte är direkt berörda, kanske för att de saknar starka företrädare.
Vården kan göra mycket för att underlätta livet för schizofrenipatienter och deras anhöriga. Tidiga insatser för människor som insjuknar i psykos leder till snabbare återhämtning. Unga människor som drabbas av psykos kan leva ett gott liv om de får bra vård tidigt. Problemet är att bra vård kräver mycket resurser och regionerna prioriterar inte denna patientgrupp.
Skattepengar som skulle göra stor nytta för den här patientgruppen sipprar ut från regionernas budgetar till långt mindre behövande grupper. Vi måste sluta psykiatrisera vardagslidande som olycklig kärlek, tentaångest och, för den delen, även sorg. Vi måste normalisera att känslor inte är farliga, man kan lära sig att ha dem och märka att de går över. Vi måste stå för att skattepengar ska gå till psykiatrisk vård av psykiskt sjuka.
Skattepengar ska inte gå till nätbehandlare, som likt Mindler och Kry, göder föreställningen att all känslomässig smärta kan elimineras – och har fräckheten att ta betalt för denna pseudovård!
Många far illa, många får inte rätt vård, eller ingen vård alls. Det handlar om människoliv, det handlar om att inte totalt knäcka de anhöriga som redan är förtvivlade över sina barns svåra psykiska sjukdom. Och det handlar om anständighet. Ett land som Sverige borde kunna ta hand om de svagaste svaga som inte orkar driva sin sak själva.
Svaret kom med vändande post:

Nu skall det vilja till om en cyklist skall kunna skylla på bristande skyltning!
Vi mötte en granne idag som hade svårt att hitta hasselns honblommor. När vi hade avnjutit kaffet vid badbryggan i Furuhäll gav vi oss ut på jakt (i Villa Giacominaparken), och strax kunde vi göra en liten fenologisk obeservation:


https://www.vårkollen.se/Varkollen.aspx
Tilläggas kan är att hasseln kan börja blomma redan i februari.