Författare: bengan

Sommaren är alltid på väg att ta slut

Den författare jag trivs bäst med för tillfället är Kjell Westö. Om jag ger upp hoppet om en bok (som Kupé nr. 6, av Rosa Liksom) är det en ren lisa för själen att kasta sig över något av det som Westö har författat.

Den här gången blev det Lang.

Några sanningar:

”Och nu får du tiga en stund.” ”Varför det?” frågade Lang. ”För att vi aldrig kan bli vänner på riktigt om du är sådär rädd för tystnaden mellan oss”, sa Harry vänligt.

”Det är alltid augusti”, tänkte Lang när han stod där i den tidiga morgonens ensamhet, ”sommaren är alltid på väg att ta slut och vädret är klart men det stormar, och morbror Harry blir all tystare för varje år, och jag blir en bättre och bättre gast men aldrig lär jag mig förstå livet, fortfarande kommer stormarna utan att jag hinner reagera.”

Cykelturen till Afsegården

En underskön sommarkväll i mitten av 60-talet cyklade moster Britta och jag från Båltorp i Sätuna till Afsegården strax utanför Broddetorp.

Om jag minns det hela rätt bodde det släktingar till Brittas make Sven på Afsegården, och det var dem vi skulle hälsa på.

Jag funderar nu på om denna Afsegård kan ha något att göra med prästen Arvid August Afzelius som föddes i Broddetorp 1785. Mera om honom här:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Arvid_August_Afzelius

Afzelius kom att bli en av de första medlemmarna i Götiska Förbundet och verkade även som hovpredikant.

Om det finns någon som har kännedom om Afzelius och hans uppväxt i Broddetorp tar bloggare Bengt tacksamt emot sådan information!

Britta och jag blev mycket väl mottagna där på Afsegården. Någon närvarande man har jag inget minne av, däremot en kvinna och hennes dotter. Deras namn har jag dessvärre glömt.

Det ringer också en klocka om Jon Frimansgården. Varför dyker det namnet upp när jag tänker på Afsegården?? De ligger nästgårds varandra.

Bildningstest

Från SvD Kultur 11/4.

Hur stort är ditt ordförråd?
Testa om du förstår vad de här tio uttrycken, hämtade ur Svenska Akademiens ordböcker, betyder.

Stilla veckan är slut, men inte på Spåröhuvud

En vandring på Spårön är aldrig fel. Trängseln är obefintlig, stillheten total. En yrvaken praktfjäril värmde sig på krakväggen, en fiskare provade lyckan ute på Lomefjorden, en flock tranor sökte termik inför färden norrut över den stora vida Vänern och de båda vandrarna njöt i fulla drag när de mumsade på sina medhavda lunchmackor.

Blåbrun vanskötsel av våra naturreservat

De bruna stövlarna har klampat in i regeringskansliet. En av konsekvenserna är att naturvården i landet har fått se sina anslag halverade.

Om man vandrar i reservatet ovan Blombergs säteri blir man varse att nedblåsta träd får ligga kvar på leden. Vandrarna får trampa upp nya stigar.


Men inget hinder är oss övermäktigt. Här är vi framme vid rastplatsen nära Västerplana:

I min mors fotspår på Falbygden

I morgon skulle min mor ha fyllt 100 år. Hon föddes på det gamla regementspastorsbostället i Suntak. Men när hon närmade sig tonåren bosatte sig familjen på Falbygden, och den bygden kom min mor att vara trogen resten av livet. Idag tog Anne och jag en rundtur i denna vackra bygd. Vi såg tranorna vid Bjurum, kikade in i Bjurums gamla skola, lunchade på Mössebergs Kurort, tittade till villan på Bestorp, besökte St Olofs Kyrkogård, for sedan via Ekornavallen till Naturum Hornborga, och avslutade med en titt på Himmelskällan i Varnhem.