Hämtat ur Åbo underrättelser:
I den pågående euforin om elbilar och vindkraft har man glömt att redovisa de betydande miljöförstörande dolda kostnader som dessa är behäftade med.
Ett bilbatteri för elbilen väger cirka 500 kg, volymen är av en resväskas storlek. Det innehåller 12 kg litium, 30kg nickel, 20 kg mangan, 15 kg kobolt, 100 kg koppar, 200 kg aluminium (produktionen är oerhört elslukande), stål och plast. Inuti finns 6831 litiumjonceller.
Det borde vara oroande att alla dessa giftiga komponenter kommer från gruvdrift. Till exempel för att tillverka ett bilbatteri måste man bearbeta 10 ton saltlake för att få fram litium, 15 ton malm för kobolten, 2 ton malm för nickel och 12 ton malm för kopparn. Sammanlagt gräver man upp 200 ton ur jordskorpan för ett enda batteri.
Sjukdomar och barnarbete hittas bakom 68 % av världens kobolt och en betydande del av ett batteri kommer från Kongo. Deras gruvor har inga föroreningskontroller och de sysselsätter barn som dör av att ha hanterat detta giftiga material. Skall vi räkna in alla dessa sjuka barn som en del av kostnaderna för en elbil?
Tillverkningen av solpaneler är inte särskilt trevlig den heller:
Det största problemet med solpaneler är de kemikalier som behövs för att bearbeta silikatet till kisel som används i panelerna. För att göra tillräckligt rent kisel krävs att det bearbetas med saltsyra, svavelsyra, salpetersyra, vätefluorid, trikloretan och aceton. Dessutom behövs det även gallium, arsenid, kopparionidum-gallium-disenid och kalium-telleruid, som är mycket giftiga. Kiseldamm är en fara för arbetarna och kan inte återvinnas.
Min kommentar: Det som återstår är ett leverne som präglas av enkelhet och förnöjsamhet, dvs det bästa liv som finns!!
Bengt Rahms blogg 