Kristian Gerner, professor i historia vid Lunds universitet:
Om man spelar Svansjön i första kanalen i rysk tv vet vi att ett maktskifte har ägt rum. Sedan talar den nye ledaren.
Om Putin dessförinnan har gjort ett svanhopp ut från ett fönster på 10:e våningen kanske vi aldrig får veta. En sak kan vi vara säkra på: Detta hopp skulle göra att hoppet återvände hos de vars framtid sett så hopplöst dyster ut.
Har man en kommunledning som älskar att anordna motor-event får man räkna med att få ”svansen” på köpet.
Det skulle inte skada med en folkomröstning om dessa motorevents vara eller icke vara.
I åratal har jag i mina blogginlägg varnat för Lidköpings strävan att bli en hejdundrande motorkommun. Det kan vara en av anledningarna till att högutbildade utsocknes vänder i dörren – detta märkliga och tragiska fokus på det som var inne på 1960-talet.
De som vill rädda våra stadsnära skogar från en total massaker kräver faktiskt en folkomröstning idag om just skogarnas rätt att få finnas till:
Det arbetarparti jag växte upp med lär inte få min röst i kommande kommunval. Ivrande för motorgalenskap och skogsskövling är nämligen sådant som gör mig uppbragd. Men Magdalena kan få min röst, särskilt om hon verkar för ett medlemskap i NATO, organisationen som skall skydda oss mot världens värsta våldsverkare.
Om Bortnikov lyckas får vi hoppas att han presenterar alla liken i sin egen garderob. De lär vara många. Och att han går grundkursen i demokratiskt styrelseskick!! Och lever därefter!!!
Russia’s leader Vladimir Putin is trapped in a closed world of his own making, Western spies believe. And that worries western agents.
For Western spies and policymakers understanding Mr Putin’s intentions and mindset today could not be more important. Predicting his response is pivotal in working out how far they can push him without triggering a dangerous reaction.
”Putin’s self concept does not allow for failure or weakness. He despises such things” says Ken Dekleva. ”A cornered, weakened Putin is a more dangerous Putin. It’s sometimes better to let the bear run out of the cage and back to the forest.”
”Svensk försvarspolitik upplevde en bergochdalbanefärd under 1900-talets första del. Efter första världskriget inleddes en nedrustning som inte stoppades förrän 1942, då en rejäl upprustning inleddes.”
”Med facit i hand är det alltså lätt att skaka på huvudet åt våra politikers tendens till optimistiskt önsketänkande. Den trista sanningen är att ingenting, i synnerhet inte freden, har visat sig vara bestående fenomen. Den gamla latinska sentensen si vis pacem, para bellum (”om du vill ha fred, bered dig på krig”) är inte gripen ur luften.”
Jag läste detta alldeles nyss: There is fear that if Putin feels boxed into a corner, he may launch a nuclear strike, reasoning that he has nothing to lose. Reports also suggest that Putin suffers from an oncological condition, Parkinson’s disease, and schizoaffective disorder.
När ryska styrkor invaderade Gotland våren 1808 märkte öborna knappt att de blev ockuperade. Veckorna under ryskt styre präglades av en påtaglig gentlemannamässighet från både svenskt och ryskt håll.
Den ryske amiralen Nikolaj Bodisco steg i land i Grötlingbo på sydöstra Gotland 23 april 1808 med 1 500 man. Båtarna bar svensk flagg, för att inte väcka någon uppmärksamhet, och överraskade svenskarna som då inte hade någon militär närvaro på ön. De mötte inget motstånd. Anfallet var helt oväntat trots att krig rådde mellan Sverige och Ryssland. Vicepastor Pehr Åkerman i Grötlinge, som kunde lite ryska och som i Visby stifts herdaminne karakteriseras som ”quick, irregulier, obegriplig, konstig”, gick ner till båtarna, fick komma ombord, och sade till inkräktarna: ”Här finns inget försvar utan landet är Er givet.”
Ryssarna hade med sig en egen ortodox präst. Han fick, som framgår av ett av dokumenten från stadens kansli, hålla gudstjänst i Visby domkyrka. Den uppläts på befallning av Bodisco till ryssarna under den tid som inga svenska gudstjänster pågick. Visbyborna skulle artigt lämna dörrarna till kyrkbänkarna öppna för ryssarna. Man fick inte be för den svenska kungen i Gotlands kyrkor under denna tid, men man behövde inte heller be för kejsaren utan mer allmänt för ”alla konungar och regenter”. En diplomatisk lösning för båda parter.