En livsfarlig kombination: Evangelist och antivaxxare

Den finns tokstollar som inbillar sig att Gud ogillar vaccin.

Faktiskt riktigt tragiska figurer. Vilket evangelium är det som skall spridas? Det rör sig definitivt inte om Matteus, Markus, Lukas eller Johannes.

https://www.dn.se/varlden/amerikanska-antivax-profilerna-som-sjalva-dor-i-covid/

Motståndet mot vaccin är extra stort i två kategorier av amerikaner: evangelikalskt kristna och de som lyssnar på konservativa radiopratare.

I dessa grupper har många av konspirationsteorierna om covid-19 och om vaccin fått fäste.

Skräcken för det som utbölingar drar hit

Det är svårt för företagare som kommer utifrån att etablera sig inom handels- och restaurangbranschen här i Lidköping. De bemöts med misstänksamhet.

Det är bäst att handla där man alltid har handlat och säkrast att fika på de konditorier som säljer ”samma” gamla bakverk som de har gjort i generationer.

En gång var vi inne i en butik i Skara som sålde damunderkläder (dock icke på mitt initiativ)! Ägaren måste ha fått för sig att jag skulle kunna bli en lämplig efterträdare, detta eftersom han gav mig en synnerligen noggrann undervisning i hur man provar ut en BH. Den kunskapen blev dock inte långlivad.

Men om vi återkopplar till inledningen av inlägget så berättade butiksägaren om hur det var när han etablerade en underklädsbutik i Lidköping. Det funkade inte. Underkläderna köptes där de alltid hade köpts, dvs inte i hans butik.

Nu får vi ändå hoppas att intresset för det som kommer utifrån har ökat i Lidköpingsbygden och att folk vågar ta en fika på Café på Klostret Hamnstaden – istället för på de konditorier som lever kvar i gamla tider – med fokus på Napoleon, Gustav Adolf, Budapest och flottiga munkar.

https://www.svd.se/bakverk-med-markliga-namn

Jag kan garantera att den som går in på Café på Klostret slipper att konfronteras med en endaste munk. Men lattemammor finns det gott om. Och sådana är livsnödvändiga om utbölingar skall vinna framgång med sina butiker och näringsställen här i Lidköping

”Våran sta och våra pôjka” måste öppna sig för omvärlden. Om inte kan vi glömma det där med 45.000 stabor.

Arne hade Hitler på kornet

I den bok av Stefan Jarl jag läser (En engagerad dåres näst sista suck) berättar Stefan om det filmporträtt han gjorde av Arne Sucksdorff 2001.

Arne studerade i Berlin och bodde hos släktingar. Utanför fanns en paradgata. Hitler kom åkande, vinkandes åt folket. Arne som emellanåt ägnade sig åt jakt stod vid det öppna fönstret och hade villebrådet Adolf Hitler på kornet i kikarsiktet.

Men han avfyrar aldrig vapnet. Just när han skall skjuta Hitler kommer han att tänka på sin mamma i Sverige och vad hon skall säga om han blåser skallen av Führern. Han sänker vapnet och missar därmed chansen att ändra historiens gång.

I slutändan hade vi med all sannolikhet sluppit uppleva Jimmie Åkesson och hans vedervärdiga anhang.

Morsor är bra att ha men i det här fallet slutade det med en katastrof.

Förhör de riktiga förövarna, inte Tobleroneälskarna

Det har blivit en vana att journalister skall förhöra våra politiker om deras kunskaper- i t.ex. språk och historia.

Men kända journalister tycks sakna mycket av den kunskap de kräver av politikerna. Ett gott exempel på detta fick vi i första avsnittet av ”På spåret”.

Likadant är det med de små försyndelser vissa politiker har begått. Allt skall nagelfaras.

Men den välkammade politiker som nu försöker mörka sitt partis äckliga bruna historia (historierevisionism) kommer väldigt lätt undan.

Det är inte att undra på att den där Åkesson har börjat älska Public service – på riktigt.

Överskott på ord men brist på slow motion

I TV’s barndom myntades begreppet ”slow motion”, dvs små återblickar (främst inom idrotten) som kördes i ultrarapid.

Jag tänkte på begreppet när vi såg fotbollsmatchen mellan Sverige och Slovakien igår kväll. Det är inte så mycket slow motion nu för tiden. Återblickarna körs mest i normal hastighet (och utan att ens tydliggöra att det är en återblick).

När man slår på radion eller sätter på TV’n är det ett annat fenomen som uppenbarar sig: Det skall pratas så himla fort. När vi lyssnar på morgonekot kl 07 snubblar nästan den journalist som leder programmet över orden. Ibland måste vi stänga av för att finna ro. Och inte är det bättre i TV4’s ”Efter fem”. Där pratar tre journalister i mun på varandra, inte sällan förenat med rent trams.

Det borde vara mer av Kristina Lugns sävliga sätt att prata i nyhetsprogrammen. Ity det är inte antalet ord som räknas, utan budskapet.


Visst kan man bli trött på alla ord som brusar omkring i vår kommunikationsbesatta värld.

Man kan som Tomas Tranströmer i diktsamlingen Det vilda torget föredra rådjurens tysta språk:

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

Är medvetandet bara knastrande impulser i den där blöta klumpen vi har mellan öronen?

Maria Jelmini möter hjärnforskaren Pontus Wasling som har utkommit med boken ”Knaster : medvetandets gåta och illusionen av ett jag”.

Hjärnan består i stort sett av fett, blod och i runda slängar 86 miljarder nervceller som skickar elektriska och kemiska impulser mellan sig. Det är det enda de gör. Det finns inga bilder i hjärnan, bara elektriska impulser. Det är allt. Det finns inga dofter, inga minnesbilder eller känslor. Bara elektricitet, säger Pontus Wasling, överläkare och docent i neurovetenskap.

När de elektriska impulserna förs fram och tillbaka mellan nervcellerna, då händer något magiskt. Vi blir medvetna.

Den stora fråga som vi inte har svar på är hur medvetandet uppstår, säger Pontus Wasling.

Att tänka att själen är åtskild från kroppen är en vanlig tanke världen över. Andra menar att allt är besjälat. Eller så är själen just ”bara” elektriska impulser mellan nervceller.

https://www.svd.se/jag-traffar-patienter-med-markliga-tillstand

https://www.bokus.com/bok/9789179650476/knaster-medvetandets-gata-och-illusionen-av-ett-jag/