Författare: bengan

Mutationen som har bidragit till att hundar visar oss en så villkorslös kärlek


Forskningen om samspelet mellan hund och människa har exploderat under 2000-talet. Hunden är mycket bättre på att förstå människor än vi tidigare trodde.

Först ett klipp ur en artikel från F&F 2012:

https://fof.se/tidning/2012/2/artikel/den-tama-genen

”För några år sedan gjordes en omfattande undersökning av hundens dna. Forskarna fann att nästan alla hundraser har en mutation i närheten av en gen som kallas WBSCR17. Det finns en motsvarighet till den här genen i vår arvsmassa. Om den muteras kan den hos människan orsaka en sällsynt sjukdom som kallas Williams syndrom. Ett sådant är översocialt beteende. Personer med Williams syndrom är ofta enormt intresserade av andra människor och älskar att göra nya bekantskaper. De har dessutom en tendens att lita blint på alla i sin omgivning. Man kan alltså föreställa sig att den mutationen kan ha bidragit till att hunden uppvisar en så villkorslös kärlek till oss.”


Och nu över till artikeln i dagens SvD:

https://esvd.svd.se/shared/article/helt-ny-syn-pa-hundens/ENhnECDK

Utdrag ur artikeln:

Forskningen har visat att hundar har ett slags näst intill symbiotisk koppling till oss människor. De är utvecklade för ett samliv med oss, säger Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings Universitet.

Studier visar att om hunden är ensam eller råkar ut för olika saker är den stressdämpande effekten betydligt starkare om en människa gör den sällskap än om det är en annan hund som gör det.

Om man har två hundar så kan man inte åka hemifrån och tro att de har sällskap av varandra. Det man får är två ensamma hundar. Det är klart att de har ett visst sällskap av varandra, men det är en enorm skillnad när de har sin mänskliga relation hos sig och när de inte har det.

Kunskapen har ökat om hur hunden fungerar, om hur skicklig den är på att läsa av vårt kroppsspråk och hur mycket bättre den förstår vårt språk än vad man tidigare trodde. Forskningsstudien med bordercollien Chaser, som lärde sig att förstå över 1 000 ord, fick mycket uppmärksamhet.
Man kan kommunicera med sin hund på ett betydligt mer subtilt sätt än vad man trodde för 30–40 år sedan.

Hunden är vårt äldsta husdjur och samvaron tros ha börjat när jägare under istiden började leva tillsammans med vargar för cirka 20 000 år sedan.
Generation efter generation utvecklades hundarna, blev mindre lika vargen till utseendet och mer inriktade på att samarbeta med människan. Det finns en genetisk region som har förändrats hos hundar jämfört med vargar, som innehåller en gen som är inblandad vid Williams syndrom. Människor med Williams syndrom får ofta en lindrig intellektuell funktionsstörning och många uppfattas också som väldigt sociala.

När Per Jensen populariserar lite brukar han säga att hunden är en slags funktionsvarierade vargar, men det har kommit ut som något väldigt positivt i deras fall. Det har fått dem att älska allt och alla. Det avgörande steget som man har tagit under domesticeringen av hunden är just att man gjort hunden hypersocial mot människor.

Ett svinaktigt beslut

En av SkaS sjukhusdirektörer (hur många de är vet ingen människa) har fattat ett beslut som präglas av total maktfullkomlighet.

Att inte regionens politiker får delta i den typen av ödesmättade beslut är skrämmande.

Men en sak bör byråkraterna som sitter och svingar sina svärd i den där Staben i den själsdödande betongbunkern på andra sidan Billingen vara medvetna om: Svinhugg går igen!!!

Gutenberggalaxens nova

”I tider när behovet av bildning är skriande, är essäister som Nina Burton oumbärliga. ”Gutenberggalaxens nova” handlar om Erasmus av Rotterdam, den nätverkande humanisten som var en av världens första bästsäljande författare – och som byggde broar mellan både religioner och vetenskaper.”

https://www.svd.se/bland-det-mest-vardefulla-som-skrivs-i-sverige-just-nu

Och nu fanns den tillgänglig för lån (som e-bok):

Locket på i Falköping

Min bror har skickat detta fina foto uppe från toppen av Mösseberg. Men vart har Ålleberg tagit vägen? Har det gått upp i rök?


När dimslöjorna svepte över åkrarna uppe på Högfalan kunde en del äldre säga att ”nu kokar môsakäringera kaffe”.

Om det pinsamma fenomenet ”Sätta kommunen-på-kartan”

I dagens SvD recenceras Christian Dauns nya bok: Draksådd : om haverier och fiaskon när ”kommunen ska sättas på kartan”.

Först till Adlibris information om boken:


Nu några utdrag ur artikeln i SvD:

https://www.svd.se/var-ar-skamskudden–lockropen-som-gor-ont


”Tokig i Säter”, med sin blinkning åt centralortens mentalsjukhus kan räknas till klassiker bland kommunslogans.

Om kommunslogans är att betrakta som lockrop så är Perstorps variant ”Vår vardag, kanske din dröm” något blygsam.

Lerum kommuns ”Mer än du tror” får en också att vilja ge de inblandade en styrkekram.

Kommunslogans är inte sällan ordvitsiga, som ”Fördel Båstad” eller ”I love Hjo!”.

Andra är ordlekar av mer obegriplig karaktär, som ”AttrAktiva Mullsjö”.

Sedan har vi förstås de som bara är pinsamma. ”Sveriges internationella huvudstad” och även ”Södertälyeah!” får ju en att omedelbart vilja kväva sig själv och alla ansvariga medelst skämskudde.

Slogans är misslyckanden i sig själva, och de omgärdas intressant nog av en hel klase bi-fiaskon. Göteborgs ”Alltid på på g” var tänkt att vara en lättsam anspelning till den lisebergska åkattraktionen ”Hangover”, men att vara ”på g” är ju också slang för att vara påtänd.

Även Eskilstunas ”Den stolta fristaden” väcker narkotika-associationer, inte minst går tankarna till den danska fristaden haschmeckat Christiania.

Tidaholms slogan ”Här är gräset grönare” upprörde en Tidaholmsbo så till den grad att hen anmälde kommunen till marknadsdomstolen för falsk marknadsföring.

På 1990-talet började uttrycket ”sätta på kartan” användas för att motivera vitt skilda kommunala investeringar. Och kom inte dragandes med någon sund skepsis, här ska det minsann sättas på kartan!

Runt millennieskiftet började den nyutexaminerade kulturgeografen Thomas Niedomysl forska om svenska kommuners försök att värva invånare. Att sätta kommunen på kartan var en internationell företeelse, upptäckte han, men de uttalade försöken att försöka lägga beslag på invånare framstod som särpräglat svenska.

Få kommuner mätte utgången av sina satsningar, och när Thomas Niedomysl gav sig på att själv kvantifiera flytta-hit-kampanjerna så var resultatet nedslående: de fungerade inte.

Några år senare studerade Thomas Niedomysl och kollegan Ida Andersson svenska kommuners skäl till att arrangera deltävlingar i Melodifestivalen. De allra flesta arrangörerna motiverade satsningen med att den skulle sätta staden eller kommunen på kartan.
”Och med det hoppades man kunna attrahera inflyttare och företag”, säger Thomas Niedomysl.
Men när det senare inte visade sig bli så – det hela stannade oftast bara vid en folkfest – så var det heller ingen som var direkt missnöjd. Som någon sa: ”Vi fick i alla fall träffa Carola”.

Bloggaren: Men det värsta är nog alla dessa Arenabyggen. Visst jublar de som är supporters till laget som skall husera inne i kvartsmiljardbygget, men alla andra är mest bara förbannade på det insnöade kommunala tokstolleriet.

Biblioteket är nu ombett att köpa in boken. Den behöver läsas i sin helhet, inte minst av politiker verkande i Medeltidens Götene och i Villastaden Lidköping, de politiker som borde skämmas för hur illa de har hanterat kommuninvånarnas pengar.

Skaraborgaren – en arbetarvänlig tidning


De som röstar blått och brunt klagar på att svensk TV är vänstervriden. Men det finns delade meningar om hur det förhåller sig med det.

Men borgarna och de som har hamnat långt ut i högerdiket talar inte gärna om borgerlighetens totala dominas inom tidningsvärlden.

Det var t.ex. många år sedan Skaraborg hade en socialdemokratisk tidning. Den som klarade sig längst var Skaraborgaren och hade sitt säte i Falköping. Det sista numret utkom hösten 1960.

Vad jag minns prenumererade mina föräldrar på denna tidning ända fram till nedläggningen.

Fotot kommer från Falbygdens (Digitala) Museum, taget inför utställningen ”Falköping i bild 1952”.