Författare: bengan

Den här lilla tjejen från Hässelby Strand tycks trivas gott på Skogshyddans lekplats.

Klättrandet och klängandet sker under överinseende av självaste farfar.

Som en skänk från ovan har jag fått tre kassar fyllda med litteratur om Sveriges järnvägar. Böckerna är i princip orörda och torde betinga ett högt värde, framförallt kulturhistoriskt men även ekonomiskt.

Jag var erbjuden ytterligare ett stort antal böcker inom samma ämnesområde, men av utrymmesskäl blev det bara de böcker som jag tror skall intressera mig allra mest.

Sveriges kommunikationer från 1962 är en av godbitarna. Då kunde man t.ex. fortfarande hitta tidtabellen för tågen mellan Skara och Göteborg, via Gräfsnäs.

Och boken om järnvägsreklam har några avfotograferade affischer som skulle göra god nytta under rådande pandemi.

I morgon är det sjusovaredagen.

De sju sovarna var enligt legenden sju fromma män som insomnade omkring år 250 e.kr.

Foto nedan Wikipedia:

Det inträffade under den romerske kejsaren Decius förföljelser mot de kristna. De sju männen sov sedan i nästan 200 år.

Folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt.

De sju sovarna har också givit upphov till begreppet ”sjusovare” om en person som sover länge på morgonen. Begreppet sjusovare har dokumenterats så tidigt som 1649 av domkapitlet i Växjö som i en skrivelse kritiserar en man vid namn Lundelius som ”dhen siusoffwaren och tidzspillaren”

Bloggaren är alltid uppe senast fem i sju då han absolut inte vill missa SMHI’s väderleksprognos 06.55 i Sveriges Radios P1.

 

Nästa lånebok (när jag är klar med Hilde) blir definitivt denna:

Boken recenseras i dagens SvD.

 

Eftersom jag inte är anhängare av övermänniskoidealet  har jag alltid delat Ivar Lo Johanssons uppfattning om idrotten.

Svenska idrottshistoriska föreningens årsskrift 2003 borde man läsa, förutsatt att den är tillgänglig.

Under 60-talet och en bit in på 70-talet uppfördes många Domusvaruhus. Särskilt i socialdemokratiskt styrda städer fick kooperativa förbundet härja fritt inne i de historiska stadskärnorna.

Det begicks ett formidabelt kulturmord. Icke heller Lidköping klarade sig undan rivningsvågen.

Där uppfördes även ett EPA-varuhus, i bunkerstil, i anskrämlighet dock överträffat av EPA-varuhuset i Skövde.

Det senare torde vara mest lämpat som mål för det å orten placerade pansarregementet.

https://www.svtplay.se/video/187817/nar-domus-kom-till-stan?start=auto

Men det fanns något som bloggaren uppskattade i Domusvaruhusen. Det var restaurangerna. Där behövde man bara trycka på en knapp när man hämtade brickan vid disken. Och sedan betalade man när man kom fram till kassan.

https://digitaltmuseum.se/021016620880/restaurang-4-kok-pa-domus-som-den-sag-ut-fram-till-1984

Således inget krusande och fjäskande och inget förnedrande dricksgivande till personalen.

Att det gröna på tallriken oftast utgjordes av ett ynka salladsblad gav dock inga pluspoäng.

 

 

Man bör hålla ett avstånd till en koflock på minst 50 meter.

Men bloggaren har gjort en egen riskbedömning och håller sig numera alltid på rätt sida om stängslet.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/aggressiva-kossor-i-alperna-turister-varnas/

 

Idag vandrade vi (jag med mina splitters nya urbergsstavar) från Hellekis säteri (där vi hade inhandlat gott fikabröd till kaffet), genom Munkängarna och vidare upp ovan kalkstenskleven, där vi hamnade helt nära det stora stenbrottet.

Väl tillbaka nere på den bördiga alunskiffern fick vi syn på ett brudpar som just blev fotade, ståendes mitt ute i en veteåker! Bonden syntes inte till, vilket torde ha varit en välsignelse för de tre aktörerna.

Jag vaknade vid 04-tiden i morse, med ett brak. Detta efter en otäck dröm. I denna hade jag kommit in på någon sorts konferens med mina forna arbetskamrater.

Jag blev sittande mitt emot en gubbe som såg ut att vara ordentligt härjad och nedgången. Han beklagade sig över sitt öde men jag sa till honom att han absolut inte skulle försöka smita från eget ansvar för den uppkomna livssituationen. Jag var mycket skarp. Här var ingen sympati att vänta.

Men då ilsknade gubben till, for upp ur rullstolen och hämtade en lång järnstör som han svingade runt allas våra huvuden. Då började jag vifta med armen för att skydda mig och kanske andra mot en fullträff. Viftandet tog även fysisk form hos mig varvid I-Paden damp i golvet med ett brak, ledande till ett blixtsnabbt uppvaknande!

Rapports tre huvudrubriker strax efteråt

Men som väl var, inget om en folkilsken gubbe försedd med järnrör

Och det var vid den tiden på dygnet jag föddes, och som min mor avled knappt 65 år efter det att hon hade gjort den lilla anteckningen.

Åh vilken underbar morgon! Bloggaren har fått medhåll av två kvinnor på insändarsidan i NLT.

Cykling har framtiden för sig. Det har däremot inte raggarliv. Det inser många kommuninvånare (särskilt kvinnor!), men gör våra lokalpolitiker det?

Det är så tillvida ledsamt med denna pandemi som förhindrar en normal kontakt med våra barnbarn. Flera av dem har vi inte träffat sedan årsskiftet. Det börjar bli snudd på outhärdligt.

Men ibland dyker det upp en liten filmsnutt på Instagram, eller som här, en teckning  från 5 1/2-åriga Lisa nere i Göingebygden.

Och hon är sannerligen en duktig liten konstnärinna!!