Väderobservatörerna på Storegården uppe på Västerplana

Alla vi till åren komna, och som gillar radions väderleksrapporter, minns säkert väderstationen uppe på Västerplana.

Här har vi en liten berättelse om Allan och Sven Gustafsson, de som skötte observationerna i mer än ett kvarts sekel:

https://www.prismavg.se/exhibits/show/v–der–rapporter–m–tning/v–derobservat–rerna-p—stor

Och här NLT i slutet av december 1975, om ett ovanligt torrt år uppe på Kinnekulle:

Egen härd är guld värd

Vi lever i farliga tider. Ryssen kan hitta på precis vad som helst.

Tidigt i morse blev hela vår kommun totalt mörklagd.

Och när jag kikade ut genom fönstret tindrade Cassiopeja på stjärnhimlen. Inte så lätt att upptäcka när staden är fylld av ljuskällor.

Som väl är har vi en vevbar beredskapslampa. Eftersom den redan var laddad kunde vi skippa vevandet i morse

Men någon egen härd har vi inte och elementen blev snabbt kalla. WiFi slogs ut och det var i stort sett omöjligt att få fram någon vettig information om vad som låg bakom strömavbrottet.

Vi är morgonpigga så kaffet var redan kokt och inmundigat.

Men det är säkrast att fylla på spritförrådet – det till stormköket.

Nästa gång kan det vara skarpt läge. Då lär inte strömmen vara tillbaka efter två timmar. Fråga ukrainarna. Det vet!!

Barnbarnen från Hässleholm är här, och de pratar om ”six seven”

Och jag fattar absolut ingenting!

Uttrycket 6–7 har blivit en viral meme bland ungdomar. Den går ut på att man på engelska säger ”six seven” samtidigt som man gör en gest med händerna upp och ner. Den ropas ut på fotbollsmatcher i matchminut 67 och lärare vittnar om hur det skriks ut i klassrum när läraren säger något som kan kopplas till siffran 67.

Ursprunget har enligt flera amerikanska medier sitt ursprung i den amerikanska rapparen Skrillas låt ”Doot Doot (67)” som släpptes 2024. Låten började användas i videos med höjdpunkter från basketspelaren LaMelo Ball som är 6 fot och 7 tum lång (201 centimeter). Att smyga in de två siffrorna 6 och 7 blev ett internskämt bland basketspelare.

Betydelsen av uttrycket är dock oklart. Det mesta tyder på att det mer används som ett internskämt bland unga. Något som de kan säga i en grupp och lämna äldre och ovetandes förvirrade.

Vissa menar att det betyder ungefär ”sådär”, ”kanske si, kanske så” eller ”meh”. Men det som kanske bäst kännetecknar uttrycket, är att det inte har någon betydelse. 

”Jag har varit lärare i 20 år och jag har upplevt alla typer av slang, men inget har gjort mig så galen som det här”, säger Adria Laplander från Michigan

Vad kan man göra för att undfly sociopaten i Vita huset ?

Det sämsta man kan göra är att ta del av innehållet i TV4:as ”Efter fem”.

Programmet inleds med 5 – 10 minuters intensivt flamsande, för att sedan efterföljas av synnerligen dystra nyheter (särskilt då om Trump). Det är som att programledarna, med forcerade röster, antyder att slutet är nära.

Det är inte mycket bättre med radions nyhetssändningar, inte heller SVT:s.

I morse provade jag med ”lokala” nyheter från Radio Skaraborg. På tjugo minuter hade kanalen två inslag om dåren i Vita Huset!!! Jag som har trott att Skaraborg inte sträcker sig längre västerut än till Grästorp.

Men räddning finnes!! Ratta in ”Radio Lidköping”, på 93,8 MHz. Där härskar en stillhet som framkallar harmoni hos lyssnaren.

Den som så önskar kan skruva ned ljudet om det dyker upp en andakt – eller något töntigt reklaminslag.

Undertecknad står som garant, för att du slipper höra den motbjudande röst som tillhör Donald Trump.

SVT:s devota inställning till kungahuset

Värre program än ”Året med kungafamiljen” är svårt att tänka sig.

Länk till Anders Mathleins artikel i måndagens SvD Kultur:

https://www.svd.se/a/pBga3E/varfor-teg-medier-om-kungabockerna

Undrar om Jan Björklund vet vad han ger sig in på, nu när han som riksmarskalk hamnar i ett moraliskt och juridiskt skymningsland. 

Skall han ”leva upp till” den ugandiske diktatorn Idi Amins bevingade ord: ”En hund som har ett ben i munnen kan inte bitas.”

Kungahusets utomrättsliga förutsättningar är inte förenliga med en demokratisk rättsstats principer, och hur Jan Björklund som excellens ska förhålla sig till denna illiberala ordning återstår att se. 

Risken finns att han glider in i det Vilhelm Moberg kallade ”hovmannamentalitet: Denna beskäftighet hos människor, som i varje situation är beredda att stå sin härskare till tjänst”.