Bengt Rahms blogg

19.20 möter US Navy-planet ett plan från Aeroflot, i närheten av Kaliningrad:

För att få mer utrymme i min blogg var jag tvungen att betala lite extra till wordpress.com. Men då skulle det även börja annonseras bland mina inlägg.

Idag skrev jag till WordPress och frågade om dessa annonser har lett till några inkomster för mig. Och så här mycket har jag tjänat på det år som har gått sedan annonserandet inleddes:

Vad WordPress har tjänat förtäljer inte historien. Men känner jag mina läsare rätt låter de sig inte luras av förslagna reklammakare.

Anne har fått mig att börja lyssna på podden ”Fråga Agnes Wold”.

Varför inte skicka in en egen fråga till Agnes Wold?
Det blev denna: Ligger det någon sanning i att IGF-1 i komjölk kan utgöra en hälsorisk? 2019 skrev jag om detta på min blogg:

Havremjölsfrämjandet om pengamjölkande och ohemula priser

Läs artikeln här: https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/8JjzpE/kedjorna-lovade-lagre-matpriser-hojdes-istallet

Hur gick det till när 40 000 slutenvårds­platser bantades ner till 4 000 vårdplatser för psykiatrisk vård? Den frågan ställer sig Nalin Baksi – och menar att vi måste sluta lägga skattepengar på att vårda normala känslor.

Nedanstående är hämtat ur Nalin Baksis artikel (länk): https://www.svd.se/a/ve8eJm/nalin-baksi-vardagslidande-behover-inte-vardas

Som psykiatrisjuksköterska har Nalin Baksi med egna ögon sett hur illa det är ställt.

De anhörigas berättelser är oerhört sorgliga. Ett exempel: En ung kvinna som har fått en psykos skickas, på grund av platsbrist, hem från psykakuten med lite medicin. Hennes anhöriga får sedan vaka dygnet runt för att hindra henne från att lyda rösterna i sitt huvud och hoppa ut från balkongen. 

Anhöriga som får vara med om sådant känner sig svikna av psykiatrin – i ett av världens mest utvecklade länder.

Före psykiatrireformen fanns det cirka 40 000 slutenvårdsplatser vid de olika mentalsjukhusen i Sverige. Nu, 28 år efter reformen, finns det knappt 4 000 vårdplatser för psykiatrisk vård. Det räcker inte. Hur har det blivit så här?

Margaretha Herthelius, ordförande i Schizofreniförbundet, har i många år kämpat för att förbättra livsvillkoren för dem som har insjuknat i schizofreni, inbegripet deras anhöriga och närstående. Hon är besviken både på kommunerna, som inte tar sitt ansvar för att ordna boende och sysselsättning åt människor med schizofreni, och på psykiatrin.

Läkarna som alltid är pressade av platsbrist nöjer sig med att ge patienten medicin och remittera till den öppna psykiatriska mottagningen. De lyssnar inte på de anhöriga, som vet hur svårt sjuk deras son eller dotter är, och tycks bortse från att människor som har schizofreni kan samla sig i en kvart och ge lugnande svar till en läkare som ska ta ställning till inläggning. 

Herthelius varnade tidigt för konsekvenserna av psykiatrireformen. Politikerna ville inte lyssna på henne och nu vill ingen ta ansvar. Hon är bekymrad över att det är så få politiker som har kunskap om vården av de svårast psykiskt sjuka och upprörd över att de blandar ihop psykisk ohälsa – ”det kan vi alla drabbas av någon i livet” – med allvarliga psykiatriska sjukdomar som schizofreni. Hon låter uppgiven.

I Socialstyrelsens nationella utvärdering av landets schizofrenivård, som kom i oktober 2022, underkänns den vård som människor med schizofreni får. De regionala skillnaderna är stora och alldeles för få följer de nationella riktlinjerna.

Psykospatienter och deras anhöriga verkar vara bortglömda av alla som inte är direkt berörda, kanske för att de saknar starka företrädare.

Vården kan göra mycket för att underlätta livet för schizofrenipatienter och deras anhöriga. Tidiga insatser för människor som insjuknar i psykos leder till snabbare återhämtning. Unga människor som drabbas av psykos kan leva ett gott liv om de får bra vård tidigt. Problemet är att bra vård kräver mycket resurser och regionerna prioriterar inte denna patientgrupp.

Skattepengar som skulle göra stor nytta för den här patientgruppen sipprar ut från regionernas budgetar till långt mindre behövande grupper. Vi måste sluta psykiatrisera vardagslidande som olycklig kärlek, tentaångest och, för den delen, även sorg. Vi måste normalisera att känslor inte är farliga, man kan lära sig att ha dem och märka att de går över. Vi måste stå för att skattepengar ska gå till psykiatrisk vård av psykiskt sjuka.

Skattepengar ska inte gå till nätbehandlare, som likt Mindler och Kry, göder föreställningen att all känslomässig smärta kan elimineras – och har fräckheten att ta betalt för denna pseudovård!

Många far illa, många får inte rätt vård, eller ingen vård alls. Det handlar om människoliv, det handlar om att inte totalt knäcka de anhöriga som redan är förtvivlade över sina barns svåra psykiska sjukdom. Och det handlar om anständighet. Ett land som Sverige borde kunna ta hand om de svagaste svaga som inte orkar driva sin sak själva.

Svaret kom med vändande post:

Nu skall det vilja till om en cyklist skall kunna skylla på bristande skyltning!

Vi mötte en granne idag som hade svårt att hitta hasselns honblommor. När vi hade avnjutit kaffet vid badbryggan i Furuhäll gav vi oss ut på jakt (i Villa Giacominaparken), och strax kunde vi göra en liten fenologisk obeservation:

https://www.vårkollen.se/Varkollen.aspx

Tilläggas kan är att hasseln kan börja blomma redan i februari.

Idag startar Försvarsmaktsövningen Aurora 23. Övningen inleds med att 700 amerikanska marinkårssoldater (med tung utrustning) skall förflyttas från Trondheim, via Storlien till Skövde.

Övningen blir den största sedan slutet av 1980-talet och 26 000 personer kommer att delta. Tusentals svenskar som har gjort värnplikten har blivit inkallade och kommer att öva tillsammans med soldater från 14 olika länder

Krisinformation:

https://www.krisinformation.se/aurora23

Liksom Försvarsmakten:

https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/ovningar/aurora-23/

https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/ovningar/aurora-23/har-ovar-vi/

https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/ovningar/aurora-23/har-ovar-vi/vastra-gotalands-lan/

När vi vandrade på Västerplana Storäng under påskhelgen mötte vi en klunga på fyra cyklister, detta trots att cykling är förbjuden inne i reservatet.

(Ängen beskrevs livfullt av Carl von Linné vid hans besök på Kinnekulle 1746).

Såsom varande vän av ordning frågade jag gänget varför de cyklade på Storängen. De uppgav då att de hade tagit sig in via den nya Blombergsleden. Och där den leden leder in i reservatet finns det inga föreskrifter uppsatta.

Blå markering visar var vi mötte cyklisterna. Röd den grind där de tog sig in.

Nu är Länsstyrelsen informerad och vi får verkligen hoppas att ansvariga vidtar nödvändiga åtgärder.

https://www.lansstyrelsen.se/vastra-gotaland/besoksmal/naturreservat/vasterplana-storang.html?TSPD_101_R0=088d4528d9ab20005ee99852884da6e83c0b5eb429a9707f4365adc8bcabf06fe830a210660e5ffd08d31d6d4b143000f07b83512dd24dd9db6b77ee9916f04ac3281ac0198d338e6a1fcbd31aa8fc888fa7aaee60e0751bd6544697f24a6092

Det finns till och med folk som plockar ramslök och andra växter i detta naturskyddade område.

När vi besökte Storängen idag mötte vi inte en enda cyklist. De var desto fler på Klostret, där de upptog varenda ledig stol inne på caféet.

Igår kväll var vi hos en granne för att titta på hens lägenhet. Vi står i ett av rummen och kikar ut över gården. Då kommer det en EPA-traktor farande. Den färdas motsols. Ut ur ena sidorutan hänger en yngling med hela överkroppen och det skrattas och skränas inne från bilen. När fordonet har kommit i höjd med hus 69 ökar det farten och med högsta möjliga hastighet far det förbi 71:an och pergolan. Fordonet lämnar sedan området med ynglingen fortfarande hängandes ut ur sidorutan.

Hade det kommit någon och promenerat där bakom hörnet kunde det ha slutat riktigt, riktigt  illa.

Vi får hoppas att det här inte upprepas. Vi minns sladdandet inne på Lidenområdet. Det gick väl an, men blir det en vana att köra runt vår runddel måste vi agera, och det kraftfullt! Annars kan liv gå till spillo.

Mer om prefrontala cortex hos ungdomar finns att läsa här:

Hjärnstorm – överlev tonårstiden med forskningens hjälp

Det är lugnare med flickorna, även om de hellre tittar på mobilen än ut genom vindrutan.

För någon vecka sedan såg vi faktiskt hur fyra flickor kröp in i en mopedbil utanför Willys, och drog iväg.

Utvecklingsgraden avseende prefrontala cortex hos de föräldrar som släpper ut sina ungdomar i denna typ av fordon är något som man knappt vågar tänka på.

”Prydlig, proper och välskött – så tycks den perfekta trädgården se ut. Men när den kortklippta gräsmattan växte fram som ideal bland Europas välbärgade var övriga naturen vildare. I en tid av artutrotning och klimatförändringar finns det större behov än någonsin av otämjda trädgårdar, skriver åtta forskare och landskapsarkitekter.”

Läs gärna den här viktiga debattartikeln i DN: https://www.dn.se/debatt/lat-grasklipparen-sta-for-naturens-skull/

Debattartiklarna brukar vara tillgängliga även för icke prenumeranter.

Barnbarnet Isak släpper inte in någon robotgräsklippare på tomten!