En pastej som näppeligen smakar fågel

Ur Prakt & Makt

Fredsbanketten i Nürnberg 1649

Man njöt av vin i väldiga silverpokaler och mat i otroliga mängder, allt serverat med pompa och ståt. Stekar och pastejer var populära och de senare innehöll, oaptitligt nog, levande fåglar eller kaninungar, som sedan hoppade ut på bordet.

Blomberg och Älgarås

Dessa båda platser ligger oss varmt om hjärtat. Vi träffades på Blomberg och gifte oss i Älgarås kyrka (foto Wikipedia).


STF Vandrarhem i Älgarås 1977:


Och dit där vi träffades kan man söka sig när det är bröllopsdag! Blomberg 2023 (det gamla statarhuset som vi och tio andra hyrde av greve Hamilton revs under pandemin):


Älgarås skall inte förväxlas med Älghult (där firandet av min 70-årsdag ägde rum sommaren 2022).

Återställ våtmarker!

Att den uppmaningen hörsammas är jätteviktigt.

Men ingen skall inbilla sig att våtmarkerna vinner på att halvgalna aktivister rusar upp på landets scener, bärande plakat som det på fotot:

Fotat av bloggare Bengt i Gamla Stan i maj 2022.

Vårsalong med Bodens lasarett och ett antal av hunden Mårten upphittade handskar

Dan Backman på SvD hyllar salongen:

https://www.svd.se/a/q1QL01/fangslande-konst-vidgar-vyer-pa-varsalongen

Hunden Mårtens hemsläpade handskar har blivit den bästa installationen på årets Vårsalong. Här ryms även melankoliska naturstudier och progg-referenser.

89-åriga Per Torvald är äldst, hans känsligt snidade fåglar – rödhake, nötväcka och hackspett – utgör härliga exempel på den sorts okomplicerat traditionella konst Backman gärna ser på vårsalongerna.

Dan Backman hittar också verk som medvetet eller omedvetet refererar till proggig sjuttiotalskonst. Både Erika Hellmans målning ”Bodens lasarett” och Jonas Beckmans nattbild från Rågsved ekar av Kalle Berggrens naivistiska realism. Deppigt men härligt.

Bäst enligt Backman är ändå hunden Mårtens på promenader funna och hemsläpade handskar. Presenterade i en glasmonter har det blivit en gullig installation, samtidigt som den utgör en kommentar till det eviga spörsmålet rörande vad som är konst och vad som inte är konst.

Alla medverkande konstnärer (de kan medverka med flera konstverk än som visas här):

https://liljevalchs.se/kalender/varsalongen2023/

Men en dysterkvist på DN dissar salongen:

https://www.dn.se/kultur/vemodig-standardrekvisita-pa-varsalongen/

Sagt om hästen på Brahes tid

Ur Makt & Prakt: Hästen likne en gädda, med sitt breda hufvud; en ål, med sin prydliga längd; en orm, med sin högburna hals; ett lejon, med sin breda bringa; en kvinna, med sin runda och fylliga bakdel; en katt, med sitt snabba lopp. (Olaus Magnus år 1555).

Man värdesatte hästar med stor bakdel eftersom man ville att hästen skulle kunna vända på en femöring!

Ston ville man helst inte ha vid rytteriet. Kanske berodde det på att ston ofta sägs ha en stor portion egna åsikter? Under medeltiden användes ston mest av kvinnor och präster!