Generalplan Ost och Domus

Torsdagens Under Strecket:

Hämtat ur artikeln:

Kulturgeografen Abrahamsson bidrar med en essä som borde väcka visst uppseende. Han för oss med till ett par sammanträden, ett i Uppsala och ett i Lund, där riktlinjerna drogs upp för framtida samhällsplanering, därmed också, får man förmoda, den omfattande förändring av svenska stadskärnor som snart skulle äga rum. Det vill säga det rivningsraseri som redan då jämfördes med de allierades bombningar av tyska städer.

Alla som någon gång stått på ett Domustorg måste ha ställt sig frågan: hur kunde det bli så här? Särskilt om man har någon vag föreställning om hur det en gång kan ha sett ut. Den ogästvänliga fulhet som gestaltats i svenska tätorter i modern tid är i många avseenden obegriplig. Motivet att bygga bort fattigdom och ovärdiga bostäder räcker inte som förklaring.

USA drev under andra världskriget stora tvärvetenskapliga projekt som blev modellen även för samhällssatsningar i fredstid. Underrättelseorgan som OSS och CIA spelar en viktig roll som initiativtagare och arbetsgivare. Där fanns givetvis önskningar om kontrollerbara samhällsstrukturer där folk rörde sig enligt noga uträknade mönster.

Men även Tyskland, av tradition en beundrad storebror, kom att under nazismen mobilisera denna moderna vetenskap. Geografen Walter Christaller etablerade begreppet ”centralort”, ett begrepp som blev tillämpbart i de planer som utarbetades för erövrade och etniskt rensade landområden, det som ingick i Generalplan Ost. Rationellt uppbyggda samhällen där den sant tyska och ariska gemenskapen skulle få sitt Lebensraum. De blev tack och lov aldrig förverkligade.

Att teorin om ett rationellt samhällsplanerande var blodbesudlad var det sista någon ville tänka på”, skriver Abrahamsson, utan att egentligen visa hur dessa komprometterade teorier konkret implementerats i det moderna svenska samhällsbygget. Om nu inte det synliga resultatet här och där är bevis nog.

Är det så man ska se det, nästa gång man står på ett Domustorg i höstregnet? Är det Generalplan Ost man ser?

https://www.svd.se/a/4oE1p9/recension-radikalism-och-avantgarde-sverige-194767

Boken lär vara svår att hitta på Domus (eller EPA):

https://www.bokus.com/bok/9789177033103/radikalism-och-avantgarde-sverige-1947-1967/?gclid=EAIaIQobChMIo43dn4z7-wIVChkGAB2C1wmzEAQYAiABEgJ34fD_BwE

Inflation i diagnoser

Att sätta diagnoser på medmänniskor är många duktiga på. Det kan t.ex. handla om att karakterisera någon såsom varande psykopat, narcissist eller rättshaverist.

I DN kan man läsa om narcissism: https://www.dn.se/insidan/psykiatern-narcissisternas-problem-riskerar-att-anvandas-emot-dem/

Grandios självbild. Vem har det? Måhända odrägliga typer i Djursholm eller på Östermalm.

Man skall nog vara försiktig med att dela ut diagnoser till höger och vänster. Men det finns undantag, som Putin.

Det där med grandios självbild och avsaknad av empati sitter ju som hand i handske på den ryske tsaren.

Celebert besök på Ranliden

Jag fick precis ett foto i min hand. Det är taget på Ranliden den 28:e februari 2015. Med på fotot är mina föräldrar Erik och Elsa samt min kusin Anders, son till morbror Tage och hans Ing-Britt.

Fotograf: Anders fru Marlene!

Folke Bernadotte var tjänis med ”somliga”


Läst i Kalle Linds bok ”Karl Gerhard. Estradör och provokatör”:

Under kriget är Karl Gerhard en av de mest kompromisslösa antinazistiska rösterna, jämte författarna Vilhelm Moberg och Mia Leche Löfgren, Dagens Nyheters blivande chefredaktör Herbert Tingsten, Se-redaktören och Expressen-grundaren Carl-Adam Nycop, chefredaktören Torgny Segerstedt och socialisten Ture Nerman. Därtill kan nämnas Moa Martinsson.

I det fördolda spelar också konstnären Amelie Posse en viktig roll som sammankallande i Tisdagsklubben, ett nätverk av intellektuella som aktivt samlar in information om de svenska nazister som bereder sig inför Hitlers eventuella maktövertagande.

Frågar ni mig (Kalle Lind) så förtjänar alla namnen att nämnas, präntas in i skolelevers medvetande, lamineras och bäras i plånboken.

Karl Gerhard erinrar sig vilka som alltid visat sin avsky mot nazismen och vilka som omvänt sig under galgen. Sin vana trogen namnger han dem.

Många har utsett Folke Bernadotte till folkhjälte. Som Röda Korset-ansvarig är Bernadotte med om att rädda tusentals politiska fångar från koncentrationsläger och ut ur Tyskland. Gerhard glömmer dock inte att greven alldeles nyss ”var med somliga rätt tjänis”.

Det skall väl inte behöva säjas, men med somliga menas landets nazister…

Glöm inte att det är lika viktigt idag att våga visa civilkurage. Det gör vi om vi visar avsky mot de vidriga bruna krafter som har lyckats ta sig in i vårt Riksdagshus.