Bengt Rahms blogg

Skall den nya regeringens SD-anstrukna socialpolitik månne efterlikna den i Silbodal?

Hämtat ur Gunnar Wetterstrands bok Prästerna:

Det värsta exemplet är Anders Lindbäck (1803-1865). Först arbetade han i trettio år som adjunkt och skolmästare. När han sedan blev kyrkoherde i den fattiga skogssocknen Silbodal (där Arjäng skulle växa fram) hade socknen ansvaret för fyrtio fattiga, en tung börda för församlingen. Lindbäck sökte på olika sätt minska dessa utgifter och blandade till slut arsenik i nattvardsvinet.

Annat ur boken: Förordningen mot Svalg och Dryckenskap (frossa och fylleri) skulle läsas upp från predikstolen vid fyra tillfällen varje år.

Någon förordning mot av präster iscensatta mord fanns dock inte. Men Barnamordsplakatet skulle läsas upp tre gånger varje år.

Kungörelser som handlade om förrymda kreatur och efterlysningar av missdådare och förlupna horkarlar var flitigt förekommande.

I somras lyckades en rådig medborgare få kommunen att sätta tillbaka betonghindret vid Skogshyddan, hindret som skall göra att bilarna inte invaderar den unika Villa Giacominaparken och kör sönder växtligheten.

Det var nämligen just det som inträffade i somras:

Hindret åter på plats:

Men efter det några arborister hade behövt ta sig in i parken med specialfordon för att låta ”hårdfrisera” ett antal av svampsjukdom svårt drabbade bokar har ansvariga på kommunen helt sonika struntat i att återplacera betonghindret.

Dagsläget:

Jag är ingen vän av mörkblå politik (med inslag av brunt) men ett sansat regimskifte i Lidköping skulle säkert ha bidragit till en nödvändig kulturrevolution bland tjänstemännen i kommunhuset på Skaragatan.

Ur 1571 års kyrkoordning (enl Gunnar Wetterbergs bok Prästerna):

I predikstolen ska prästerna inte dra sig för att ”straffa hwad straff är werdt
nemliga, hoor, moord, dryckenskap, dobbel, eedher och banskap, girugheet, flärd och falskheet, wantroo, wijskepelse etc.”

Men prästen får inte ”aff predikestolen nämpna näghon person widh nampn”, om det inte är någon som ska bannlysas och därför måste pekas ut.

När prästerna åkte till möten skulle de inte ta med sig ”Mordwärio, [eld]röör
eller annat sådant”, utan de skulle lita till Guds beskydd, som aldrig
övergav sina tjänare i någon farlighet, ”ähwadh the haffua wärio eller ey”.

Men de präster ”som falla j bolerij [otukt], öffua sigh j dryckenskap, wärtaffuel [brädspel] och skaktaffuels [schack] spel” skulle avsättas från sina ämbeten och inte få tillbaka dem, förrän”the sig fulkomligha bättrat haffua.

Johan Pehrson bjöd på en presskonferens utöver det vanliga. Han sa visserligen att ”vi måste skapa en mening med vår tid på jorden”. Men han kunde inte, trots stora ordmassor, förklara vad meningen med Liberalernas tid i regeringen är.

https://www.dn.se/ledare/amanda-sokolnicki-med-sadana-partiledare-behover-liberalismen-inga-fiender/

På område efter område går den nya regeringens vision ut på att montera ner den politik som Liberalerna traditionellt har stått för: biståndet kapas, klimatambitionerna minskar, precis som rättssäkerheten. Synen på migration – och behandlingen av människan på flykt – ändras dramatiskt.

”Socialliberalism, i vår tid!” utropade Johan Pehrson efter att uppgörelsen presenterats. Med sådana partiledare behöver inte socialliberalismen några fiender.

Jan Jönsson, Liberalernas starke man i Stockholm, konstaterar att det här är mycket värre än han befarat. Den tidigare partiledaren Maria Leissner satt med tårarna rinnande, ”chockad”, när reportrar började ringa. L-ledamoten Anna Starbrink har sagt att hon kommer att rösta nej till både begränsad tolkhjälp i vården och ett nationellt tiggeriförbud när frågorna kommer upp på riksdagens bord.

Att Johan Pehrson en dag som denna hänvisar till att hans partigrupp kommer att acceptera uppgörelsen för att de tillhör ett parti som var med om att införa demokratin är bisarrt. Det han gjorde i dag var inte att fortsätta på Liberalernas hedervärda historia, det var att bryta med den.

Arne Kaijser professor emeritus i teknik­historia vid KTH:

Dessa byggen har drabbats av enorma förseningar och fördyringar och de är ännu inte tagna i ordinarie drift. Alla dessa misslyckade projekt har fått stora återverkningar på de företag som tillverkar reaktorer. Som exempel gick Westinghouses kärnkrafts­division i konkurs 2017.

Många regeringar tycks ha en outtömlig förmåga att strunta i tidigare ouppfyllda löften från kärnkrafts­industrin och är beredda att fortsätta att ge kärnkrafts­industrin en ytterligare chans att bevisa sig själv. Denna villighet har allvarliga konsekvenser för andra teknologier som oundvikligen kommer att stödjas mindre kraftfullt om antagandet att kärnkraften kommer att ge svaret bibehålls.

Vad talar för att en satsning på ny kärnkraft skulle gå så mycket snabbare i Sverige än i Finland, Frankrike, Storbritannien och USA? Vad talar för att ny kärnkraft skulle kunna byggas till mycket lägre kostnad än i dessa länder? Och vem kan tänkas bygga de nya reaktorerna? Franska staten? Eller den kinesiska?

https://www.svd.se/a/3EEJ4M/arne-kaijser-karnkraftsbyggenas-problem-forskracker

De kanske tänker på att den jord de lever av är brun när de lägger sina röster. Men det de inte tänker på är att kärnkraftsförespråkarpartiet SD vill upphäva det kommunala vetot vad gäller uranprospektering.

Den jord ”falbönnera” lever av kan därför snart komma att ersättas av söndermosad alunskiffer, kryddad med tungmetaller.

Och det låter ju inte riktigt klokt.

Men som tröst kan kommunerna Skövde och Falköping spara pengar på sina igenbommade turistbyråer. För vem vill besöka ett månlandskap?

Det är att huvudmannaskapet för sjukvården skall utredas, med förhoppningen att sjukvården skall kunna förstatligas. Det ger förutsättningar för lika vård, oavsett var man bor i landet.

Professionen (läkarna) måste få återfå makten över sjukvården.

En hel hoper heltidsanställda politiker och tjänstemän i regionerna ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.

Frågan är om de duger så mycket till.

Lidköpings socialdemokratiska kommunalråd Jonas Sundström fanns på plats när Raoul Wallenbergskolan invigdes idag.

Jag som trodde att socialdemokraterna avskydde de vinstgivande friskolorna. Men som kommunalråd måste man nog bita i det sura äpplet ibland.

Vem är det då som kammar hem stora delar av vinsten? Svaret är Lewi Petrus barnbarn:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Egon_Johansson

Styrelsen

En sak skall alla veta: Bloggaren är inte den som ropar halleluja när friskoleeländet kommer på tal.