Tänk om Lidköpings kommun kunde engagera sig lika hårt för en upprustning av Kinnekullebanan som den gör för att släpa hit PBM

Hösten 2020 fick bandelen mellan Håkantorp och Vargön helt nytt spår. I somras var det dags att återinviga de upprustade bandelarna mellan Varberg och Borås och mellan Borås och Herrljunga.

Men upprustningen av Kinnekullebanan har gått i stå. Det är bara ett par km i trakten av Råda som har fått nytt spår, plus en liten snutt vid Håkantorp, i riktning Stora Levene.

Nytt spår är markerat med blått på kartbilderna. Den redan upprustade linjen mellan Uddevalla och Herrljunga är markerad med rött.

Undrar varför det segar så med Kinnekullebanan? Är det ett svagt politiskt styre som ligger bakom?

Men när det gäller att få hit eländet Power Big Meat sparas det minsann inte på krutet.

Jag kan tillägga att i dagarna kan Sollefteå kommun fira en stor seger. Den så illa skötta banan mellan Västerby och Långsele och fått ett helt nytt spår (46 km)!

Man kan förmoda att de lokala politikerna har kämpat hårt för detta för Ådalen så angelägna projekt! Och de har ju verkligen lyckats!

Inga böter utgår om kyrkklockan ramlar ner i skallen på prästen eller klockaren!

Landets äldsts daterade kyrkklocka hänger i Saleby. Det rör sig om lillklockan som göts redan anno 1228. I inskriften hyllas Dionysius, Frankrikes skyddshelgon. Inskriften är på latin, skriven med runor. Den vittnar om Skarakapitlets livliga förbindelser med Paris.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Saleby_kyrka

Klockaren var ansvarig för att ringa vid gudstjänster och dödsfall, och för att hålla klockan i gott skick.

Äldre Västgötalagen ålade socknen att böta nio marker om klockan inne i kyrkan ramlade ned och slog ihjäl någon. Hängde den utomhus var boten tre marker.

Undantaget var om klockan föll på prästen eller klockaren. Då behövde socknen inte böta alls. Tydligen var felet i sådana fall deras eget.

Prästerna är väl värda en mässa

Ur Ann Heberleins recension i SvD av Gunnar Wetterbergs nya bok ”Prästerna”:

Wetterberg går grundligt till väga och tar sitt avstamp i kristnandet av Sverige, för att fortsätta ända fram till kyrkans skilsmässa från staten 2000. Han redogör för Ansgar och Botvid, de första kyrkobyggnaderna, förvecklingarna i relationen mellan kyrkan och kungamakten, diverse lärostrider, kompromisser, konflikter, utredningar och reformer.

Höjdpunkterna återfinns i de kapitel som djupdyker i församlingsprästens och den lilla människans liv – som i kapitlet om häxhysterin på 1600-talet, berättelserna om ”de misslyckade prästerna” och om prästfruarnas betydelse. 

När Wetterberg ger röst åt dem vars historia sällan skildras är han som bäst. Då glimmar texten till, och den enorma betydelse kyrkan och den kristna tron har och har haft för både individen och samhället blir tydlig.

Läsning rekommenderas alla de journalister som fått för sig att kristendomen gör comeback – det gör den inte, eftersom den aldrig försvann. ”Prästerna” är inget mindre än en kulturgärning, och det gör mig lycklig att en sådan bok ges ut.

https://www.svd.se/a/34L7rA/heberlein-wetterbergs-praktverk-gor-mig-lycklig

Och nu är ”Prästerna” i min hand, redo att både läsas och begrundas:

Fågeldamm i vardande

När Miljö- och markdomstolen sa ja till detaljplanen för den stora strandsatsningen i Framnäs så krävdes det kompensation.

Skiss på den slutgiltiga utformningen av den damm som utgör en del av denna kompensation (fotoplatserna är markerade för de båda bilderna här ovan):

Platsen för framtidens vadarfågar och fiskyngel kommer att bli Lockörn, ett litet område inte långt från Villabadet.

Här ska fåglar som brushane, myrspov och rödbena kunna trivas. Vid sidan om strandpromenaden som passerar området ska det anläggas renodlad ängsmark med insektshotell och vallar för backsvalor.

Platsen för småfisk är utpekad strax intill Villas BK:s legendariska bandygryta vid Lockörns hamn. Ett strandområde med sly ska där grävas ur till en liten fisksjö dit större rovfiskar inte kan komma in. Syftet är att skapa ett område där fiskyngel kan växa till.

Bandygrytan från 1949-1950 är sedan länge igenfylld. På den befintliga gräsytan ska det bli ängsmark.

(Hämtat från artiklar i NLT).


Det är nästan så att man hoppas att den nya strandlinjen vid Skogshyddan/Villabadet etablerar sig permanent. De som gillar att steka sig får massor med ny yta att lägga sig på, och de som vill bada slipper alla de stenar som har varit utmärkande för sjöbottnen närmast land:

Mat för fattiglappar

Och fattiglappar är vi snart allihop.

Men de som inte är krismedvetna svävar fortfarande uppe i det blå. En hård krasch är att vänta för dessa arma satar.

Sötebrödsdagarna är slut. Till och med skorporna har mist sin sötma.

Om det är någon som är ute efter sillflundror så kan jag meddela att undertecknad precis har köpt upp de sista flundror som går att uppbringa i Lidköpings kommun.

Det är mycket som talar för att den Ryska Federationen håller på att implodera

Sky News: Ryssland håller på att få slut på vapen, samtidigt som kostnaderna för Kreml är “häpnadsväckande” sett till antalet döda soldater och förlorad krigsutrustning. Det väntas Jeremy Fleming, chef för myndigheten GCHQ, säga i ett tal under tisdagen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Government_Communications_Headquarters

“Vi vet – och ryska befälhavare på plats vet – att deras förnödenheter och ammunition håller på att ta slut”.

Fleming väntas också påpeka att de ryska styrkorna är utmattade, och att användningen av fångar och en delmobilisering av tiotusentals oerfarna värnpliktiga “vittnar om en desperat situation”.

När så har skett gäller det att snabbt hitta de ryska kärnvapnen:

SvD: https://www.svd.se/a/76dGy3/ben-hodges-om-varfor-vi-maste-hitta-de-ryska-karnvapnen

Västvärlden måste förbereda sig på att den ryska federationen kan falla samman och nu få koll på var de ryska kärnvapnen befinner sig. Det menar general Ben Hodges som tidigare var chef för USA:s styrkor i Europa.

Ben är övertygad om att den ukrainska armén är på väg mot en seger. Trots de senaste dagarnas ryska attacker.

Det finns inget sätt som Ryssland kan vinna det här kriget på längre. Putin har inget stöd någonstans. De saknar reservdelar till sina vapensystem på grund av sanktionerna och det enda stöd de får är lite drönare från Iran, säger general Hodges som inte heller tror att Vladimir Putin kommer att använda kärnvapen som han har hotat med. Det finns enligt Hodges ”inga taktiska fördelar” på slagfältet med det.

Men vi måste förbereda oss på att den ryska federationen faller samman.

Ben påpekar att det finns gott om aktörer som skulle vilja ha kärnvapnen om den ryska staten skulle kollapsa. Dit hör Iran och olika delrepubliker i den nuvarande Federationen.

Klarläggande om Kinnekullebanan


Läs här:

https://jarnvagar.nu/fler-tagbyten-i-herrljunga-och-falkoping/

Och någon nedläggning handlar det definitivt inte om:

Västtrafik och Västra Götalandsregionen kommer under 2023 att utreda vilken typ av fordon som i framtiden ska användas på den icke-elektrifierade Kinnekullebanan.

Itino-tåg från Bombardier som nu används för trafiken levererades 2003–2009 och är 13–19 år gamla. Avskrivningstiden, den ekonomiska livslängden, är 25 år och Itino-tågen kommer troligen att ersättas med mer moderna tåg från slutet av 2020-talet.

Valet kommer att stå mellan batteritåg, vätgaståg eller någon form hybridfordon.

”Man kan väl konstatera att utvecklingen av batterifordon går väldigt snabbt”, säger Pontus Gunnäs.

”Det kommer att bli intressant att studera de bimodala fordon som kommer att användas i Krösatågen med start om ett par år.”

Den som vill veta konsekvenserna av ett storskaligt kärnvapenkritik rekommenderas att läsa Aniara, inte kvällspressen

Vi står på tröskeln till vår egen förintelse och vi hör inte ropen från andra sidan kärnvapenkriget för vårt eget pladder och tjatter. Kvickheterna i feederna. Skvallret på nyhetsplats. En rubrik hos en av kvällstidningarna just nu: ”Innersta kretsen kritiserar Putin. Kräver hämnd.” Höjd risk för ökade insatser, alltså. Putin ännu mer trängd. Spännande. Unibet kanske måste korrigera oddsen för att kärnvapenkriget bryter ut.

Alex Schulman i DN: Vi skrattar och tjattrar hela vägen till undergången:

https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-vi-skrattar-och-tjattrar-hela-vagen-till-undergangen/

Förstår vi verkligen vad vi skämtar om?

Schulman läser istället Harry Martinsons ”Aniara” om kvällarna och hör äntligen en stilla, tydlig röst om vad vi kan stå inför. Han saktar in och borrar blicken i mänsklighetens och vad den är kapabel till. Martinsson berättelse börjar på andra sidan kärnvapenundergången. Ett slutgiltigt kärnvapenkrig har gjort planeten obeboelig, kvar av jorden är bara ”aska och glasyr, och ingen finns att skylla på. Ansvarsmännen. Döda.

Ett rymdfartyg ger sig ut i rymden för att hitta en alternativ planet att bo på, det är Aniara. Det finns en artificiell intelligens ombord, en kvinnlig, som hela tiden ger vittnesmål om det som hände på jorden, när allt utplånades. Till slut orkar inte den artificiella intelligensen längre. Hon lägger av. Innan hon slocknar förmedlar hon en sista hälsning från ett offer, en söndersprängd, som berättar om hur svårt det alltid är att söndersprängas.