Ur Ann Heberleins recension i SvD av Gunnar Wetterbergs nya bok ”Prästerna”:
Wetterberg går grundligt till väga och tar sitt avstamp i kristnandet av Sverige, för att fortsätta ända fram till kyrkans skilsmässa från staten 2000. Han redogör för Ansgar och Botvid, de första kyrkobyggnaderna, förvecklingarna i relationen mellan kyrkan och kungamakten, diverse lärostrider, kompromisser, konflikter, utredningar och reformer.
Höjdpunkterna återfinns i de kapitel som djupdyker i församlingsprästens och den lilla människans liv – som i kapitlet om häxhysterin på 1600-talet, berättelserna om ”de misslyckade prästerna” och om prästfruarnas betydelse.
När Wetterberg ger röst åt dem vars historia sällan skildras är han som bäst. Då glimmar texten till, och den enorma betydelse kyrkan och den kristna tron har och har haft för både individen och samhället blir tydlig.
Läsning rekommenderas alla de journalister som fått för sig att kristendomen gör comeback – det gör den inte, eftersom den aldrig försvann. ”Prästerna” är inget mindre än en kulturgärning, och det gör mig lycklig att en sådan bok ges ut.
https://www.svd.se/a/34L7rA/heberlein-wetterbergs-praktverk-gor-mig-lycklig
Och nu är ”Prästerna” i min hand, redo att både läsas och begrundas:
Bengt Rahms blogg 